Kommunals utredare

Nationalekonomin och samhället

Blogg av Simon Vinge, projektanställd utredare på Utredningsenheten

Om man säger att marknaden är en usel herre, verkar det som om den nationalekonomiska disciplinen är en usel tjänare som alltid har gått olika intressens ärenden. Detta är en fundering kring vem som egentligen betjänas i dagsläget. Många av arbetarrörelsens idéer bygger på flera tongivande nationalekonomer. Sedan var det någonting som hände med forskningen. Inflationsbekämpning blev viktigare än arbetslöshet, man kom fram till att alla former av skatter minskade ekonomins effektivitet och välfärdsstaten pekades därmed ut, inte bara liggandes i tangentens riktning mot socialism––utan också i tangentens riktning mot fattigdom. Tillväxt blev ett mål i sig och därmed glömde man ibland hur tillväxten egentligen hänger ihop med samhällsutvecklingen. Detta gjorde det svårt att få genomslag för progressiv politik.

 De senaste åren har situationen dock börjat förändras, i varje fall på forskningsfronten. Många av de experiment man utförde, i kölvattnet av en forskning som förespråkade avregleringar och marknadslösningar, börjat ge upphov till data som gör det möjligt att utvärdera effekterna. Här tänker jag på böcker såsom Wilkinson och Pickets Jämlikhetsanden, som undersöker konsekvenserna av den ökade inkomstspridningen. På hemmaplan tänker jag på SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser, som har studerat hur konkurrensutsättning inom den offentliga sektorn påverkar utfallen. Det går också att skönja en mer allmän tendens i forskningen, där vissa av de frågor som ekonomer tidigare hade självklara svar på diskuteras alltmer livligt.

En av dessa är frågan om beskattning av kapital. Ett grundargument har länge varit att då beskattning gör det dyrare att investera, kommer summan av uteblivna investeringar bli betydande om vi räknar in även de framtida förlusterna. Resultatet blir en permanent lägre välståndsnivå för alla, och slutsatsen kan bara bli att vi bör ha mycket låga kapitalskatter––eller inga alls. Här kan noteras hur brittiska The Economist, som inte är kända för att i alla lägen omfamna beskattning, nyligen skrev en artikel som uppvärderade kapitalbeskattningen. Genom att ta hänsyn till den alternativkostnad i form av andra skatter som blir nödvändig, samt ett antal faktorer som inte finns med i modellerna men däremot i verkligheten, framstår idén om låg kapitalbeskattning som mer svårsmält. Bland annat diskuterar man utbudet av kapital, som tidigare antagits varit väldigt elastiskt. Det vill säga, att människor inte skulle välja att investera om man höjer kostnaden, eller i detta fall skatten. Vad man glömmer då är hur pass stor mängd av kapitalet som är pensionspengar. Det verkar orimligt, menar författarna, att detta sparande skulle upphöra, trots att vi beskattar kapital.

En andra fråga är kopplingen mellan tillväxt och välbefinnande––ett antagande som ofta krävs för att kunna räkna på ekonomiska modeller. Problemet är att vi inte alltid hittar den kopplingen i data. Häromdagen publicerades en artikel som undersöker utvecklingen i Kina, och pekar på hur inkomstökningar inte gör människor gladare, givet att de grundläggande behoven har blivit tillfredsställda. Bortom denna inkomstnivå verkar den relativa konsumtionen vara viktigare än den absoluta nivån. Rapportförfattarna avslutar med att de givetvis inte förespråkar varken socialism eller planekonomi––men att deras resultat understryker hur både inkomst- och arbetstrygghet kan vara viktigare än tillväxt.

Men när det gäller forskning tar det ofta ett tag innan idéerna sipprar ned till den allmänna debatten på ledarsidor eller vid människors köksbord. Detsamma gäller dessa två tendenser. Men när the Economist beskriver största problemet med kapitalbeskattning med att det är lättrörligt, och om debatten om hur man egentligen mäter välfärd får nytt liv, finns all anledning att vara positiv. Att utmaningen med kapitalbeskattning handlar om hur den ska se ut, och att debatten om tillväxt måste ta hänsyn till mycket fler aspekter, är två goda nyheter för den som anser att både skatt och en stark offentlig sektor är nödvändiga för att kunna skapa ett gott samhälle.