Kommunals utredare

Den motsägelsefulla Arbetslinjen

För svensk fackföreningsrörelse har en stark arbetslinje alltid varit det självklara ideologiska navet. Fackföreningarna är organiserade kring kravet på full och fritt vald sysselsättning med hyggliga löner och arbetsvillkor. Alltid har man vetat att sysselsättning ger självförsörjning, självständighet och social tillhörighet. Full sysselsättning ger styrka i förhandlingar om utjämnade löner och bättre arbetsvillkor, förutom att det också skapar resurser att bygga landet och välfärd för alla. Inte har man heller svävat på målet, att den som under rimliga villkor har möjligheter att försörja sig själv också ska göra det. Det är förutsättningen för en bra och generös a-kassa och sjukförsäkring och det har man alltid vetat.

Att den borgerliga regeringen kunnat ladda begreppet arbetslinje negativt så till den grad att det knappast längre går att använda får nog ses som arbetarrörelsens största ideologiska förlust i mannaminne.

Hur kan det då komma sig att ett begrepp kan vara så dubbelt?

Sanningen är nog att arbetslinjen och synen på arbetet alltid har varit och alltid kommer att vara sammansatt och motsägelsefull. Det motsägelsefulla framträder i politiken, olika mycket i olika tider, men finns i alla tider t.o.m. inom varje individ.

Arbetet har inte bara upplevts som en ekonomisk nödvändighet för individen, familjen och samhället och som något avgörande för frihet och välbefinnande. Överheten har också alltid sett arbete som avgörande för folkets fostran och moral, något som bl.a. långt fram på 1800-talet ledde till att den som inte arbetade kunde bli satt i tvångsarbete för att ”väcka arbetslusten”. Adam Smith (och med honom många ekonomer) talar om ”arbetets förbannelse”. Och även den som i princip älskar sitt arbete kan undra vad man lever för liv en gråkall småregnig tidig novembermorgon.

I betänkandet Gränslandet mellan sjukdom och arbete (SOU 2009:89), görs en genomgång av olika perspektiv på arbetslinjen.

I varje perspektiv finns såväl en positiv som en negativ, mera repressiv, tolkning. Självhjälpsperspektivet tar sig positivt uttryck i Självbestämmande  med motpolen Uppfostran. Den positiva upplevelsen är den kontroll över det egna livet som den självförsörjande individen som hittat sin plats kan uppleva, medan den negativa är den styrning utifrån som andras normer och krav på egen försörjning till varje pris kan innebära.

Det andra perspektivet, Arbetsdisciplin, handlar positivt om Arbetslust och negativt om Kontroll. Kontroll blir i viss mån ett nödvändigt komplement till sociala ersättningar till dem som inte arbetar, men den blir så mycket mindre viktig om människor hittar de arbeten som ger arbetslust och på köpet hög arbetsdisciplin av bara farten.

Det för över till det tredje  perspektivet, som handlar om Rätten (och skyldigheten) till arbete. Rätten till ett Gott arbete som man känner sig passa för och vilja ha är något helt annat än att tvingas ta Något arbete, vilket som helst och första bästa, som man tvingas till av yttre tryck.

Politikerperspektivet slutligen bygger på iakttagelsen att tilltron till politikens möjligheter att hjälpa till att åstadkomma den positiva arbetslinjen verkar vara minst, också hos politikerna själva, när behovet är som störst. Aktiv sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik med utbildning, lönebidrag och annat sysselsättningsstöd tycks ofta ersättas av mera krav på kontroll och starkare drivkrafter riktade mot individen när arbetslösheten ökar och individen får svårare att leva upp till de skarpare kraven. Själva det politiska självförtroendet verkar vara som minst när behovet av politik är som störst.

De olika perspektiven är som synes inte oberoende. De samvarierar. Rätt person på rätt plats, självvalt, genomtänkt, önskat och där kompetensen stämmer har stora förutsättningar att känna självbestämmande, arbetslust och att man har ett bra arbete och liv. Behovet av kontroller och tvång blir litet. Motsatsen gäller också. Den som utan stöd och utbildning tvingas ta första bästa arbete känner sig sannolikt mästrad, kontrollerad och  utan den arbetslust som är själva motorn för att uppleva den positiva spiralen där meningen i arbetet blir en del av meningen med livet.

Märk väl att betänkandet skrevs 2008, ungefär vid rehabkedjans födelse, och handlade om  arbetslinjen i ett långt historiskt perspektiv. Var och en kan ju välja var i spannet en positiv eller negativ arbetslinje man uppfattar att den nuvarande politiken befinner sig. Säkert är dock att fackföreningsrörelsen har starka skäl att verka för den goda och starka arbetslinjen, nu, i framtiden och alltid. Det är den som är själva drivkraften för den fackliga organiseringen. Och det är den som bygger välfärd – för samhället och för individen.