Kommunals utredare

Den asexuella och kärlekslösa ålderdomen

 

Gästblogg av Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande i RFSL

Direkt innan jul skickade RFSL in ett remissvar  på betänkandet ”Rätten att få åldras tillsammans – en fråga om skälighet, värdighet och välbefinnande inom äldreomsorgen” . Betänkandet är ett viktigt styrdokument relaterat till äldre människors möjlighet att få dela sin ålderdom med sin kära.

RFSL välkomnade i stort betänkandets slutsatser – ensamhet är en utmaning och strukturerna för att säkerställa en värdig ålderdom tillsammans med de du har kär måste stärkas och förbättras. Dock konstaterar vi att det finns en syn på ålderdom, sexualitet och identitet som inte stämmer med hur verkligheten ser ut. I betänkandet förfäktar man en syn på ålderdomen och kärleken som bäst kan summeras i ett två ord: kärlekslös och asexuell.

Enligt förslaget till betänkande är en förutsättning för att kunna bo tillsammans att parterna varaktigt har bott tillsammans. Utredaren understryker att en förutsättning för att få åldras tillsammans är att det inte ska vara en fråga om en samlevnad som en följd av kortvariga förbindelser. I praktiken säger man att mer eller mindre tillfälliga förbindelser normalt inte ska kunna anses utgöra ett varaktigt förhållande. Resonemanget är problematiskt på många sätt, begreppet varaktig är i sig relativt, för vad är en varaktig relation och är en längre relation som till exempel gått över flera år en mätbar variabel för kärlek?

I fråga om hbt-personer och ålderdom är det viktigt att ha med sig några aspekter: homosexualitet var en sjukdomsdiagnos i Sverige fram tills 1979. Denna diagnos, normer och diskriminerande lagstiftningar bidrog till att många homo- och bisexuella levde diskret under långa delar av sina liv. Kärlekspartnern kanske kallades ”vän” och sambo vågade man aldrig bli, äktenskap existerande inte. Detta sätt att leva på existerar fortfarande inom gruppen hbt-personer och ju äldre personen är desto mera sannolikt är det att personen inte är öppen om vem denna lever med, vare sig vän eller partner.

Utöver detta historiska faktum strikt kopplat till hbt-personer reproduceras de mer generella föreställningar som finns kopplat till ålderdomen sexualitet och identitet. Utredarens resonemang stärker de föreställningar som finns om att äldre personer inte förmår bli kära på nytt, eller ha en sexualitet eller sexuella begär. Och skulle man bli kär ser man på detta som ”oerhört gulligt” eller i vissa fall äckligt. Utredarens förslag utesluter möjligheten för oss alla att hitta kärleken på institution. Är det verkligen så vi vill ha det? Mitt påstående är att ålderdomen präglas av en åldersnorm som gör oss apatiska, utan sexuellt begär och utan förmåga att bli kär – betänkandet bekräftar tyvärr denna föreställning.

I en ledarartikel i RFSL:s medlemstidning Kom Ut  försöker jag sätta just åldersnorm i ett större perspektiv där jag reflekterar kring synen på ålderdom och sexualitet: ”Sexologen Thor Langfeldt beskriver den mänskliga sexualiteten som en utveckling från äcklighet till äcklighet.  Om man är liten ska man för all del inte tafsa på snoppen, under puberteten är sex spännande, är du över 20 så är sex helt fantastisk – du kan även få professionell hjälp om ditt sexliv i perioder är lite tråkigt. I åldern 50 så börjar det bli äckligt. Är man över 60 rynkar man på näsen – eeeew är det verkligen möjligt? ”.

Thor Langfeldts beskrivning är målande för hur vi ser på kroppen, sexualiteten och identiteten. Den säger något om när vi anser att kroppen fungerar som bäst, den säger något om vad som krävs för att vara en sexuell varelse – en åldersdefinition kopplat till kroppsfullkomlighet och när i livet du har/ska ha förmåga att ha sexuella begär.

Men låt oss konstatera en sak som för några kan vara uppseendeväckande i sig själv, äldre har sex och forskning visar att sexualiteten inte är något som försvinner med åren. Äldre har mycket sex, de onanerar och de känner sexuella begär – men definitionerna av vad som läggs i betydelsen av begreppen sex och sexpraktiker varierar. Vad man kanske inte reflekterar över är att de gånger vi pratar om sex, eller ser sex i media är sexet oftast förknippat med vita, yngre, tränade, vackra, kroppsfullkomliga kärlekspar i hämningslös penetration. Bilden är normsättande och utesluter andra definitioner av bra, lekfull och spännande sex. Normen gör att äldres sexualitet och olika definitioner av sex och sexualpraktik försvåras. Och slutligen, helt oberoende av ålder och kroppsförmåga: man fråntar personer rätten att själva definiera vad som är bra sex. Det är problematiskt.

Vården måste ändra sitt synsätt på ålderdom och sexualitet. Det är problematiskt att det förknippas med något snuskigt eller äckligt om den äldre tycker att grannen på äldreboendet är superhet och vill flytta ihop. Utredarens förslag tydliggör de strukturella problemen som finns inom äldreomsorgen och strukturen bidrar till att föreställningen om snuskiga gamla gubbar kvarstår.

Låt oss därför konstatera att det finns strukturella utmaningar kopplat till ålderdomen sexualitet och identitet som måste åtgärdas om ålderdomen ska präglas av verklig ”skälighet, värdighet och välbefinnande”. En bra början är utbildning och öppna diskussioner om sex, om kärlek, identitet och åldersnorm.

Mer information om äldre och sexualitet:

En stor amerikansk rapport, ’The Aging and Health report. Disparities and resilience among lesbian, gay, bisexual and transgender older adults’, med 2560 respondenter. Den fokuserar på äldre lhbt-personers hälsa och vård/omsorgsbehov i dag och i framtiden och vad resultaten innebär politiskt och utbildningsmässigt

http://www.lgbtagingproject.org/

Två filmer

GenSilent visar tydligt en del specifika problem som ofta uppstår i relation till äldre hbt-personers vårdbehov; heteronorm och homofobi inom äldrevården och avsaknad av stöd i familj: http://stumaddux.com/gen_silent_about.html

Sapphos fire, kolla traileren här: http://www.youtube.com/watch?v=RUBhe2RWyvA