Kommunals utredare

Med hopp om framtiden!

Det var några år sedan jag träffade Stefan Löfven, men när han låg i startgroparna som IF Metalls ordförande tillbringade jag några timmar med honom för att diskutera socialförsäkringar. 

Då var jag glad när jag gick därifrån. Han föreföll vara en omtänksam person med gedigna och självklara rättvisevärderingar. Han var noga med att ha med sina närmaste medarbetare i diskussionen och tog inte all plats själv. Men framför allt verkade han intellektuellt på hugget och genuint intresserad av att få veta och förstå.

Han verkade helt enkelt rätt lik en av sina företrädare och min tidigaste stora idol som facklig företrädare, Bert Lundin, som var en alltid påläst, eftertänksam och beslutsför ”storebror” som tänkte på alla i familjen i LOs styrelse. Nu är min förhoppning att Stefan Löfven visar intresse av och aktivt ger sig på de strukturella orättvisorna mellan kvinnor och män. Och att han överhuvudtaget kommer vara intresserad av de förslag som kan förena rättvisa och jämlikhet mellan människor med effektivitet och konkurrenskraft i ekonomin.

En sådan fråga som kommer att knacka på dörren gäller taken i a-kassa och sjukförsäkring. Det var längesedan de allra flesta fick det allra mesta av sin inkomst försäkrad i de offentliga systemen. I själva verket håller vi därmed på att undergräva ett av de allra mest omfördelande och samtidigt effektiva system vi har.

Att veta om att man klarar sig om man blir sjuk eller arbetslös gör människor trygga och modiga och mindre rädda för krav på omställning på arbetsmarknaden. Att våra sociala försäkringar funnits för alla är en viktig förklaring till den svenska ekonomins omställningsförmåga och svenska fackliga organisationers kloka inställning till globaliseringens krav.

Eftersom både risken för sjukdom och för arbetslöshet är systematiskt högre för låginkomsttagare än för höginkomsttagare omfördelar dessutom båda systemen kraftigt mellan olika inkomstgrupper trots att deras egentliga uppgift är att omfördela mellan friska och sjuka och dem med arbete och utan. Det är den mekanismen som nu är i fara när allt flera får allt mera av sin inkomsttrygghet från avtalsförsäkringar istället för från samhällets allmänna försäkringar (i bästa fall, i sämsta får de bara grundtrygghet).

Här en länk för den som vill förbereda sig för en diskussion som måste komma:

Samtal om socialförsäkring nr 5, Riskgruppsutjämning – viktigare än progressivitet, Stockholm 2005

Vi ses igen i diskussionen!