Kommunals utredare

Klyftorna ökar – Sverige är på fel väg

Gästblogg av Torbjörn Hållö, LO-ekonom

I en debattartikel som publicerades i Aftonbladet i mitten på januari (12/1) hävdade Centerpartiets Annie Lööf att ”det är fel att skillnader i inkomst skulle vara det stora problemet i dagens Sverige”.

Endast en borgerlig politiker med en årsinkomst på 1,8 miljoner kan uttrycka sig så naivt.

Faktum är att inkomstskillnaderna i Sverige växer. Enligt OECD så är Sverige ett av de länder där inkomstskillnaderna har vuxit mest under 2000-talet. Inkomstskillnaderna i Sverige är förvisso lägre än i många andra OECD-länder. Men klyftorna, mätt som gini-koefficient, har vuxit så pass kraftigt att de numera är något högre i Sverige än i jämförbara länder så som Danmark, Norge, Finland och Belgien. 

Om vi tittar på utvecklingen för den procentenhet som tjänar absolut bäst – vilket i Sverige är de personer som tjänar en miljon kronor – så ser vi en ökning av gruppens inkomster. Statistik från OECD visar att de svenska toppinkomsttagarnas andel av inkomsterna (exklusive kapitalinkomster) ökat från cirka 4 % till cirka 7 % av de samlade inkomsterna. Den procentenheten med högst inkomst tjänar alltså sju gånger mer än genomsnittet. Inkluderar vi även kapitalinkomster har utvecklingen varit än mer gynnsam för toppinkomsttagarna.

Det är tydligt att de som tjänar mest i Sverige har fått se sina inkomster växa mycket kraftigt.

Det finns en internationell trend där toppinkomsttagarna drar ifrån. Toppinkomsttagarnas har haft en särskilt stark utveckling i USA. Men i några länder bland annat Nederländerna har utvecklingen för toppinkomsttagarna varit relativt oförändrad sedan 1980-talet.

 

Källa: OECD. Mätpunkterna i datamateralet är 1970, 1980, 1990, 2000 samt åren under 00-talet. Data saknas för Nederländerna under de första åren på 2000-talet

Förklaringen till de växande klyftorna är komplexa. En av flera orsaker är politiska beslut. Exempelvis så har den borgerliga regeringspolitiken ökat klyftorna mellan människor. Mellan 2006 och 2010 sänktes skatter med cirka 100 miljarder kronor. Mest gick till dem som tjänar bäst. Resultatet är att topprocenten med högst inkomst fick nästan fem procent av de samlade borgerliga reformerna. Detta motsvarar cirka 70 000 kronor för en person som tillhör den procentenhet som tjänar bäst.

För att bryta den negativa utvecklingen krävs en samlad politik som sätter fokus på ökad sysselsättning och minskade klyftor. Idag går utvecklingen i Sverige åt fel håll.

Sverige behöver en ny ekonomisk politik. En bred palett av åtgärder behöver genomföras. Jag vill peka på tre viktiga insatser som kan genomföras snabbt och som är centrala för förbättra förutsättningarna för en god sysselsättningsutveckling samt minska klyftorna.

1. Förbättra a-kassan. Det förbättrar ekonomins funktionssätt. Börja med att omedelbart avskaffa den förhöjda a-kasseavgiften som särskilt drabbar LO-medlemmarna.

2. Trygga villkoren för skola, vård och omsorg. Nu försvagas svensk ekonomi. Låt inte välfärden bära kostnaderna för krisen.

3. Satsa på aktiv arbetsmarknadspolitik. Idag är arbetslösheten högre än för fem år sedan. Nu krävs exempelvis investeringar i en utbyggd yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.