Kommunals utredare

Vem ska vårda mina föräldrar?

Igår hade jag förmånen att hälsa på Vänsterpartiet i riksdagen och prata om generationsväxlingen på arbetsmarknaden på deras kommunalekonomiska dag. Föredömligt av dem att sätta fokus och öka kunskapen om en så viktigt fråga som den framtida personalförsörjningen inom välfärdssektorn. Det är märkligt att det inte finns större intresse i den allmänna opinionen då läget ser minst sagt alarmerande ut.

Om man tittar på välfärdssektorns olika områden står det klart att behovet av arbetskraft kommer vara störst inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Inom äldreomsorgen kommer det fram till 2030 behövas obegripliga 150 000 fler personer som jobbar. Inom hälso- och sjukvården landar siffran på  110 000. Diagrammet nedan visar det framtida personalbehovet och är beräknat utifrån hänsyn till den demografiska utvecklingen med oförändrad persontäthet.

Detta innebär att antalet undersköterskor måste öka markant för att möta den ökade efterfrågan på arbetskraft. Frågan är bara – hur attraktivt är det att jobba inom vård- och omsorg? Tittar man på intresset för gymnasiets omsorgsprogram, som är den enda utbildningen för undersköterskor, ser det mörkt ut. Diagrammet visar sökande och antagna till omvårdnadsprogrammet från 1980 till 2010.

Och hur löser vi detta? Svaret är att vi måste jobba dels med att öka sysselsättningsgraden hos de som redan arbetar idag och dels göra jobben mer attraktiva för att locka fler att söka sig till yrkena. De tre viktigaste åtgärderna sammanfattas här i tre punkter:

1. Krossa deltidsnormen

Vetskapen om hur svårt det är att få jobba heltid inom vård- och omsorg skrämmer många unga från att söka sig till vårdyrket. Rätt till heltid är dock inte endast viktigt för att öka attraktionskraften, det är också en del av lösningen på hur arbetsutbudet ska öka. Den dolda arbetskraftsreserven i form av kvinnor som jobbar deltid motsvarar 500 000 personer på hela arbetsmarknaden, dvs. om kvinnor skulle jobba lika många faktiska timmar i veckan som män. I jämförelse med att öka pensionsåldern med två år skulle minskat deltidsarbete i välfärdssektorn ge ca 100 000 fler årsarbetare i arbetskraften.

2. Schyssta löner

Om vi vill att framtidens arbetskraft ska söka sig till vårdyrken vore det klokt att sluta lönediskriminera just de yrkena. Det kan inte vara motiverat att en man som vårdar en bil ska tjäna flera tusen mer i månaden än en kvinna som vårdar min morfar. Värdediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken betyder att en ökning av andelen kvinnor i en sektor med 10 procentenheter innebär en sänkning av relativlönen med 2,5 procentenheter.

3. Trygga anställningar

Andelen visstidsanställda arbetare inom vård- och omsorg var nästan 30 procent tredje kvartalet i år. Det är inte klokt. Nästan var tredje person inom äldreomsorgen har alltså ingen anställningstrygghet. Även här ser vi en stor skillnad mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken. Ett tredje steg för att bli en attraktiv arbetsgivare är att erbjuda trygga anställningar istället för visstidsanställningar staplade på varandra i år efter år. Bland Kommunals medlemmar som är visstidsanställda är 50 procent fortfarande visstidsanställda efter tre år.

Om det utöver ovan nämnda punkter kunde erbjudas en fungerande välfärd med barnomsorg även på obekväm arbetstid, högre kvalitet i äldreomsorgen och en tredelad föräldraförsäkring så skulle ännu fler kvinnor kunna bidra till att lösa generationsväxlingen på arbetsmarknaden. Kanske något för politiken att ta tag i?