Kommunals utredare

Yttrande över slutbetänkandet Medfinansiering av transportinfrastruktur (SOU 2011:49)

Svenska Kommunalarbetareförbundet har genom LO erhållit ovan rubricerade betänkande från Medfinansieringsutredningen. Förbundet får härmed direkt till Näringsdepartementet framföra följande synpunkter.

Utredningen har haft i uppdrag att lägga fram förslag till nytt system för den långsiktiga planeringen av transportinfrastruktur samt att föreslå riktlinjer och processer för medfinansiering av statlig transportinfrastruk-tur. I utredningens uppdrag ingår även att utvärdera förhandlingsarbetet i den senaste långsiktiga planeringen av infrastrukturen. Utredningens arbete kring brukaravgifter och lånevillkor redovisas i SOU 2011:12.

Förbundet har tagit del av utredningens många olika överväganden och förslag. Förbundet begränsar sig i det följande till ett antal principiella frågeställningar som utredningen berör.

En väl utbyggd och tillräckligt underhållen transportinfrastruktur är grundläggande för sysselsättning, tillväxt och välfärd. Därtill ska föras målet om ett hållbart samhällsbygge.

Det måste enligt förbundet vara tydligt att staten ansvarar för finansieringen av den nationella transportinfrastrukturen. Det är en grundläggande princip. Enligt förbundet finns det betydande behov av såväl underhålls- som investeringsarbeten i transportinfrastrukturen.

De senaste årens ökning av den kommunala medfinansieringen har haft flera negativa effekter. Dels har de statliga infrastrukturinvesteringarna inte styrts av var det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är mest lönsamt att investera, utan delvis utifrån vilka kommuner som har haft de bästa möjligheterna att finna kommunal medfinansiering. Dels har den kommunala medfinansieringen lett till att många kommuner och landsting/regioner har ställts inför ett svårt val: antingen är de med och finansierar nödvändiga infrastrukturinvesteringar med kommunala skattemedel som hade behövts till att utveckla välfärdstjänsterna, eller så får de inte del av nya infrastrukturinvesteringar.

Risken är också att en växande andel kommunal medfinansiering ökar klyftorna mellan fattiga och rika kommuner och regioner – vilket försämrar förutsättningarna för framtida tillväxt i de fattigare kommunerna ytterligare. På så sätt kan den kommunala medfinansieringen leda till ännu större regionala skillnader i Sverige.

Förbundet vill mot bakgrund av dessa argument tydligt markera emot den ökade användningen av kommunal medfinansiering vid infrastrukturinvesteringar.

I övrigt kan förbundet i viss utsträckning förstå utredningens mer specifika överväganden och förslag. Eventuell medfinansiering måste dock alltid grundas på att det finns ett lokalt mervärde; och i sådana fall en gemensamt utarbetad syn om principerna och villkoren för den samma. Därför är det viktigt att spelreglerna och processerna kring medfinansiering vidareutvecklas.

Dagens system för ekonomisk och fysisk planering har inte sällan kritiserats för att vara ineffektiva processer. Utredningens överväganden och förslag till nytt planeringssystem är därför i delar intressanta för ett fortsatt utvecklingsarbete.

Att riksdagen på ett bättre sätt än för närvarande involveras i planeringsarbetet är bra. Enligt förbundet saknar å andra sidan utredningens förslag till nytt planeringssystem ett tydligt regionalt och lokalt fokus.

Planering och avtal om olika satsningar inom transportinfrastrukturen måste enligt förbundet bygga på ett ökat inflytande för kommuner, landsting och regioner. Statens olika åtaganden som följer av överenskommelse och avtal bör preciseras. och vara ”bindande” för berörda parter.

När det gäller den lång- och kortsiktiga planeringen för infrastruktur menar förbundet att utifrån givna mål är tillräcklig resurstilldelning och effektiv planering, kort- och långsiktigt, i och mellan de olika transportslagen central. På samma sätt är det grundläggande med en ändamålsenlig infrastruktur som stimulerar jobb och tillväxt i såväl stadsområden som landsort.

Parallellt måste systemet för resursfördelning och planering ha förmågan att på ett effektivt sätt väga samman den samhälleliga nettonyttan, kort- och långsiktigt, av insatser som avser akuta och avhjälpande fel, förbyggande och planerat underhåll, reinvesteringar och investeringar, inklusive uppgradering av befintlig och eller ny transportinfrastruktur.

En större andel av resurserna för att utveckla transportsystemet bör fördela regionalt. De lokala och regionala politiska församlingarna bör i högre utsträckning ges möjlighet att fatta de formella besluten över satsningar i den regionala transportinfrastrukturen. Samtidigt är det viktigt att planeringssystemet har tydliga processer som gör det enkelt för kommuner, landsting och regioner att delta i.

Ett nytt planeringssystem bör också medge tillräckliga berednings- och beslutstider när det gäller arbetet med de regionala planerna. Det är också viktigt att ett reformerat system för transportinfrastrukturen kan rymma ett ökat hänsynstagande till den kommunala fysiska planeringen.

För att bygga och säkerställa ett effektivt och hållbart transportsystem diskuteras med viss regelbundenhet alternativa eller kompletterande finansieringssystem. Ett sådant är ökat uttag av brukaravgifter. Förbundet anser att sådana system i delar kan vara intressanta, men att de bör utredas ytterligare.

Vid införandet av trängselskatter (Stockholm och Göteborg) har en utgångspunkt varit att intäkterna ska avdelas för trafikåtgärder i respektive region. Förbundet menar att beslut om trängselavgifter ska ske i berörda kommuner och intäkterna från dessa ska stanna i respektive region.

Med vänlig hälsning

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Tobias Baudin                                           Sigmund Wiveson