Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Yttrande över Översyn av sjukförsäkringen – förslag till förbättringar (2011)

Sammanfattning i punktform

  • Kommunal avstyrker förslaget om att fortsatt sjukpenning ska kunna lämnas för fler än 550 dagar.
  • Kommunal tillstyrker förslaget att sjukpenning i särskilda fall ska kunna ges till den som haft tidsbegränsad sjukersättning under maximalt antal månader som sådan ersättning kan ges och som saknar eller har låg sjukpenninggrundande inkomst.
  • Kommunal tillstyrker förslaget att sjukpenning i särskilda fall ska kunna kompletteras med bostadstillägg.
  • Kommunal avstyrker förslaget att sjukpenning i särskilda fall inte ska vara pensionsgrundande.
  • Kommunal tillstyrker förslaget att arbetsgivare inte ska vara skyldig att betala sjuklön till arbetstagare som inte återgått i arbete hos arbets- givaren sedan sjuklön senast utbetalades.
  • Kommunal tillstryker förslaget att inkomstbeskattning av sjukpenning respektive rehabiliteringspenning i särskilda fall samt boendetillägg.
  • Kommunal tillstyrker förslaget att ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet i stället för sjukpenning.
  • Kommunals tillstyrker förslaget att anpassning av skyddet vid arbetsskada.

Kommunals synpunkter på översynen i dess helhet

I föreliggande översyn presenterar regeringen sina förslag på förbättringar av sjukförsäkringen och framförallt av den rehabiliteringskedja regeringen införde 2008.

Det som presenteras är marginella förändringar till det bättre. De större principiella frågorna får uppenbarligen vidarebefordras till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen att begrunda. Det är tydligt att redan tre år efter att regeringen genomfört en stor reform av sjukförsäkringen börjar regelverket se ut som ett lapptäcke.

Nedan följer en redovisning av Kommunals ståndpunkter avseende de förslag som presenteras i översynen. Sist en redogörelse för vad Kommunal anser borde också ha ingått i översynen.

Arbetsgruppens förslag

Fortsatt sjukpenning (75 procent av sjukpenninggrundande inkomst) ska kunna lämnas för fler än 550 dagar, om det – utöver gällande kriterier – på grund av den försäkrades sjukdom skulle framstå som oskäligt att inte lämna sjupenning.

Kommunal är kritiskt till detta förslag. Kommunal anser liksom arbets- gruppen att 915-dagarsgränsen är behäftad med problem. Förbundet anser dock att arbetsgruppens förslag att införa ett ospecifikt oskälighetsundantag inte är den rätta åtgärden.

 Det identifierade problemet är att en del försäkrade inte bör hänvisas till Arbetsförmedlingens introduktionsprogram efter 915 dagars sjukpenning och de nuvarande reglerna för undantag inte ger möjlighet att undanta tillräckligt många. 

Kommunal anser att det problem som 915-dagarsgränsen innebär egentligen har med bedömningen av rätt till sjukersättning att göra. Det brukar framhållas att tidsgränser i sjukförsäkringen är en bra sak, och att det förekommer i de flesta andra länders system. Men vilka kriterier gäller vid bedömningstillfällena? Vid den bortre tidsgränsens prövning är det då vanligt att det är de tidigare prövningarna samt bedömningen av varaktighet som bestämmer om en försäkrad har rätt till sjukersättning eller inte. Samma sak borde gälla i det svenska systemet.

En försäkrad som haft sjukpenning i 915 dagar har genomgått ett flertal prövningar mot den reguljära arbetsmarknaden och befunnits ha nedsatt arbetsförmåga i relation till den. Om rehabiliteringskedjan tillämpas som tänkt fram till denna punkt borde för endast vara ett fåtal som når gränsen på 915 sjukpenningdagar. Av dessa borde logiskt sett flertalet ha rätt till sjukersättning.

Andra faktorer än sjukpenningperiod är givetvis viktiga i bedömningen av rätt till sjukersättning, och Kommunal anser att ålder är den viktigaste. Möjligheter till subventionerat arbete bör också undersökas och uteslutas innan beslut om sjukersättning fattas.

Men i allt väsentligt är det mer rimligt att de som når 915 dagars sjukpenning ska beviljas sjukersättning. Om de är alltför är det antagligen någonting tidigare länk i rehabiliteringskedjan som felar och det avhjälps näppeligen genom att införa ett ospecifikt oskälighetsundantag tillämpbart vid 915 dagars sjukpenning.

Vid en sådan tillämpning av rätten till sjukersättning bör en omprövning ske, säg vart tredje år.

En försäkrad som helt eller delvis fått tidsbegränsad sjukersättning under maximalt antal månader och som saknar sjukpenninggrundande inkomst, eller har en låg sådan, ska kunna få sjukpenning i särskilda fall. Sjukpenning i särskilda fall högst 160 kronor per dag vid hel förmån, sju dagar per vecka. Sjukpenning i särskilda fall ska kunna lämnas som längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år. Sjukpenning i särskilda fall ska inte vara pensionsgrundande.

Kommunal anser detta förslag naturligtvis som en förändring till det bättre. Om det är en förändring till ett tillstånd som kan beskrivas som bra är en annan fråga.

Sjukpenning i särskilda fall föreslås inte vara pensionsgrundande. Kommunal avstyrker detta förslag och menar att sjukpenning i särskilda fall i enlighet med sjukpenning och sjukersättning ska vara pensionsgrundande.

Till existerande slag av sjukpenning – fortsatt och förlängd förutom helt vanlig sjukpenning och förebyggande sjukpenning – läggs nu sjukpenning i särskilda fall. Kommunal vill påpeka risken med att införa alltför många olika slag av sjukpenning. Det försvårar överskådligheten i försäkringen. Det är lätt att föreställa sig att gemene kvinna och man har svårt att skilja fem olika sjukpenningformer med snarlika namn ifrån varandra.

Boendetillägg (en ny förmån) ska kunna lämnas till den som tidigare fått tidsbegränsad sjukersättning och som har sjukpenning, rehabiliterings- penning, sjukpenning i särskilda fall, rehabiliteringspenning i särskilda fall eller deltar i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivs- introduktion och uppbär aktivitetsstöd.

 Att människor som haft rätt till ersättning från sjukförsäkringen men inte haft någon sjukpenninggrundande inkomst – eller en låg sådan – nu erbjuds en låg men ändock ersättning tillsammans med bostadstillägget innebär rimligen en avlastning av kommunernas försörjningsstöd. Det är givetvis en bra sak. Försörjningsstödet ska inte användas för att försörja människor som råkat illa ut därför att regeringen haft alltför bråttom med att genomföra sina sjukförsäkringsreformer.

Övriga synpunkter

Översynen presenterar marginella förändringar i sjukförsäkringen. Det innebär att den negativa uppmärksamhet regeringen hittills fått kring sjukförsäkringen antagligen inte kommer att försvinna, vilket dock säkerligen är regeringens förhoppning och anledningen bakom att ytterst små förändringar föreslås. Det innebär också att det återstår förändrings- områden. Kommunal anser att arbetsgruppen borde ha ägnat uppmärk- samhet åt flera andra brister i rehabiliteringskedjan. Främst gäller det arbetsgivares rehabiliteringsansvar. Förslag på området har gett av Arbetsförmågeutredningen och den senaste Långtidsutredningen. Kommunal har i ett yttrande över Arbetsförmågeutredningen ställt sig positiv till förslaget att införa någon sorts ekonomisk sanktion för arbetsgivare som vid 180-dagarsprövningen i rehabiliteringskedjan kan påvisas inte ha fullgjort sitt rehabiliteringsansvar. Kommunal kommer också att lämna ett yttrande över Långtidsutredningen och de förslag som lämnas där om arbetsgivares rehabiliteringsansvar.

Gör om karensdagen till ett karensavdrag

Karensdagen i sjukförsäkringen fungerar i vissa avseenden inte som avsett. Den som arbetar långa arbetspass, t.ex. koncentrerad deltid, får ett större inkomstavdrag vid en dags sjukfrånvaro jämfört med någon som arbetar med jämn fördelning av arbetstiden över veckan. Kommunal har uppmärksammat detta i rapporten Lagom är bäst, vare sig för mycket eller för lite sjukförsäkring. Om självrisker och karens. Där uppmärksammas också att ett förslag om alternativ karensdagsutformning finns remitterat på Socialdepartementet sedan 2005. Förslaget går ut på att i stället för ett avdrag för första arbetspasset göra avdrag på motsvarande 20 procent av inkomsten av en arbetsvecka. Detta skulle lösa problemet med ett oproportionerligt stort inkomstavdrag för den med koncentrerad arbetstid. Kommunal anser att förslaget borde genomföras snarast. Ett utmärkt tillfälle är i samband med de i översynen föreslagna förändringarna i sjukförsäkringen.