Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
SNS:s rapport bekräftar Kommunals bild
En forskningsöversikt som konstaterar att vi vet för lite och att en del förhoppningar inte har infriats väcker sällan stora känslostormar. I onsdags hände det dock när SNS släppte forskningsantologin Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svenskt välfärd? Bokens redaktör Laura Hartman, forskningschef vid SNS, hade en debattartikel på DN debatt och SNS anordnade ett välbesökt seminarium om boken.
Forskarna i antologin har gått igenom tillgänglig forskning och statistik om det genomgripande systemskifte som skett i Sverige de senaste tjugo åren. Då var välfärden i huvudsak ett offentligt drivet monopol, i dag har närmare en femtedel av de anställda inom välfärdssektorn en privat arbetsgivare. Laura Hartman sammanfattar forskningen så här:
”Den viktigaste slutsatsen av studien är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i den svenska välfärdssektorn. Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.”
Forskargruppens förhoppning är att nå bortom de ideologiska skygglappar som präglat diskussionen om privatiseringarna. Hittills har det inte lyckats så bra. Många inlägg på seminariet var känslomässigt ideologiskt laddade. Det har beskrivits av flera bloggare, till exempel Marika Lindgren Åsbrink och Eva Mörk. SVT filmade så den intresserade kan se själv på SVT Play.
Lite i skymundan från de ideologiska brösttonerna fördes trots allt intressanta diskussioner på seminariet om behovet av att reglera välfärdsmarknaderna på rätt sätt och att förbättra utvärdering och uppföljning. Skälet att forskarna lyfte fram det behovet var inte att de hatar marknadsmekanismer eller privata företag utan för att välfärdsmarknaderna inte är vanliga marknader. Tvärtom utgår forskarna från ekonomisk teori om att konkurrens leder till mer effektivitet och högre kvalitet. Men välfärdsmarknaderna är något forskningen kallar kvasimarknader, där marknadsmekanismerna inte självklart fungerar.
På välfärdsmarknaden är brukarnas makt begränsad eftersom efterfrågan är styrd av den offentliga budgeten. Till exempel har varje skolelev en skolpeng och skolorna får inte konkurrera genom att erbjuda högre kvalitet till högre pris. Det enda sättet att generera vinst, eller få resurser till kvalitetsförbättringar, är att hålla kostnaderna nere. Det kan ske genom bättre organisering. Det kan också ske genom att sänka kvaliteten genom lägre personaltäthet och sämre utbildad personal med lägre lön. Eller specialisera sig på mindre resurskrävande grupper genom att ha en lång kö där endast resursstarka föräldrars barn som ställt barnen i kö när de föddes kommer in. Eller satsa på kringverksamhet som är enkelt att marknadsföra och lockar elever snarare än bra grundverksamhet. Pengarna som blir över går inte tillbaka till den offentliga budgeten, så skattebetalarna tjänar inte direkt pengar på att kostnaderna minskar.
Ann-Marie Lindgren, från Arbetsrörelsens tankesmedja, betonade att kostnadseffektivitet är viktig. De offentliga resurserna räcker inte till allt. Det är inte bara enskilda individer som ska kunna välja, utan vi tillsammans måste välja och välja bort vad vi vill att de offentliga resurserna ska gå till. Välfärdstjänsterna ska gynna samhällets bästa, och det sammanfaller inte alltid med det som är bäst för varje enskild individ, i alla fall inte på kort sikt. På 1980-talet hade vi alldeles för liten möjlighet att rösta med fötterna – att välja en annan utförare. I dag har vi i allt för stor utsträckning backat från möjlighet att gemensamt bestämma hur vi vill använda de gemensamma resurserna. Hon utvecklar sitt resonemang i en snabbanalys på Arbetarrörelsens tankesmedjas blogg.
Vilka är konkurrensen konsekvenser för Kommunal? De senaste tjugo årens utveckling har drastiskt förändrat förutsättningarna för Kommunals fackliga arbete. Från att jobba med några få stora arbetsgivare och kollektivavtal arbetar Kommunal idag med en mängd arbetsgivare av olika storlek och många olika kollektivavtal. En viktig utgångspunkt för Kommunal har alltid varit att vi måste kämpa för våra medlemmars villkor oavsett driftsform. Det har hävdats, framför allt från privata arbetsgivare och borgerliga politiker, att om vi får fler arbetsgivare kommer kommunalarnas löner och arbetsvillkor förbättras. Den tesen återstår att bevisa.
SNS:s rapport bekräftar det som Kommunal länge har sett. Kommunal har betonat vikten av tydliga regelverk, till exempel står det i rapporten Solidaritet och valfrihet – med ordning och reda: ”Risken för ojämlikhet och segregering måste motverkas genom att gällande regelverk utformas lika för alla producenter.” Förhoppningsvis kan SNS rapporten bli ett startskott för en utvecklad dialog om styrmedel, regler och uppföljning inom välfärden. Det är mycket viktigt att Kommunal finns med i den diskussionen.
fredag 9 september 2011
Av Ulrika Lorentzi
Utredningsenheten
