Kommunals utredare

Aningslöshetens pris

”Kommunerna är aningslösa”. Så sa chefsåklagare Alf Johansson till tidningen Dagens Samhälle för några veckor sedan. Det handlade om korruptionsskandaler. Riksenheten mot korruption arbetar just nu med sammanlagt nio utredningar där kommuner, landsting eller kommunala bolag är involverade.

I torsdags föll också den första domen i mutskandalerna i Göteborg. En tidigare chef för ett kommunalt bostadsbolag dömdes till sex månaders fängelse för grovt mutbrott efter att ha tagit emot 23,8 ton tegel till sin privata villa.

Men handlar kommunernas naivitet bara om korruption? Frågan är om det inte, på ett mer övergripande plan, går att ifrågasätta kommunernas beteende när det gäller hur våra gemensamma skattepengar används. Utnyttjas de verkligen på bästa tänkbara sätt?

När Nynäshamns kommun 2006 tog tag i bemanningsfrågorna i äldreomsorgen och omsorgen om funktionshindrade lyckades de lösa en ekvation som tidigare hade antagits vara omöjlig att lösa: att både erbjuda sina anställda önskad sysselsättningsgrad och minska sina personalkostnader.

Genom att organisera ett internt bemanningscentrum med tillsvidareanställd personal som försedde äldreboenden och gruppboenden med korttidsvikarier kunde de få fler tillsvidareanställda och färre timavlönade – samtidigt som de sparade pengar!

Totalt ledde förändringarna till att de gjorde besparingar på personalkostnaderna på 23 miljoner kronor 2008*. I Nynäshamn motsvarade det cirka 10 procent av personalkostnaderna. En viktig orsak till besparingen var just minskningen av antalet timavlönade, som ledde till lägre overheadkostnader i form av mindre administration och internservice.

Skulle inte fler kommuner och landsting kunna göra på samma sätt?

Tittar man på förekomsten av timavlönade ser man att det knappast är någon liten företeelse. Faktum är att över hundratusen personer idag är timavlönade i kommuner och landsting. Det motsvarar cirka 20 procent av alla anställda på Kommunals avtalsområde, och cirka 10 procent av samtliga anställda i kommuner och landsting. Antalet timavlönade har också ökat under de senaste två åren. Se diagrammet nedan.

Vad kostar egentligen den här utbredda användningen av timanställda? År 2010 representerade de 22 procent av alla anställda inom Kommunals avtalsområde – men bara 11 procent av årsarbetarna. Det innebär att kommuner och landsting får betala dubbel löneadministration, dubbel personalintroduktion och dubbel rekryteringskostnad för de timanställda i relation till hur många timmar de jobbar. Har kommuner och landsting verkligen råd med det?

Behoven i välfärden är stora. Förskolan behöver bättre öppettider och mer personal. Skolan måste förbättras, så att alla elever kan nå målen. Äldreomsorgen behöver byggas ut för att höja kvaliteten för de äldre, minska bördan på anhöriga och för att möta utvecklingen med allt fler äldre. Dessutom måste lönerna jämställas.

Låt därför förra veckans dom bli startskottet för en ny offensiv där man ser över invanda rutiner och vänder på alla stenar i syfte att finna de bästa och mest effektiva lösningarna för att få ut så mycket som möjligt av varje investerad skattekrona. Börja gärna med att ta fram en total sammanställning av overheadkostnaderna för de timavlönade. En offensiv för bättre använda skattekronor kommer sannolikt inte lösa välfärdens framtida finansiering – men den kan vara en del av den.

*) Se rapporten: Nya tider – ekonomisk utvärdering av projektet Nya tider i Nynäshamns kommun (2009) här.