Kommunals utredare

Yttrande över Långtidsutredningen 2008, SOU 2008:105 (2009)

Svenska Kommunalarbetareförbundet har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerad utredning och anför följande synpunkter:

Energi, klimat och ekonomisk tillväxt

Kommunal ser ytterst positivt på att LU behandlar frågorna om energi,

klimat och ekonomisk tillväxt. LU redogör också för sambanden mellan dessa områden på ett tydligt och välstrukturerat sätt. LU framhåller även att klimatpolitiska åtaganden såväl som frånvaron av sådana får betydelse för den ekonomiska tillväxten under en lång tid. Kommunal delar denna insikt.

LU framhåller vikten av att klimatpolitiska åtgärder syftar till att minska utsläppen av växthusgaser, snarare än att minska energianvändningen. Kommunal delar denna ståndpunkt.

LU understryker genomgående fördelarna med en effektivt utformad politik. Detta uttryck syftar i mycket hög grad på de flexibla mekanismerna inom Kyotoprotokollet, alternativt system med motsvarande inbyggda egen- skaper. Kommunal delar uppfattningen att åtgärder ska sättas in där de gör som störst nytta.

Samtidigt vill Kommunal understryka att ett klimatpolitiskt system, för att fungera effektivt på lång sikt, också kontinuerligt måste generera nya, mer kostnadseffektiva utsläppsreducerande metoder och åtgärder. Det bör därmed inte uteslutande styra mot applicerande av befintliga metoder där de ger högst reduceringseffekt per spenderad krona i dag, utan även efterfråga och skapa utrymme för investeringar i nya mer effektiva lösningar som bidrar till att reducera utsläppen ytterligare i morgon, även i de områden och länder som leder utvecklingen av utsläppsreducerande åtgärder. På så vis upprätthålls en hög utvecklingstakt av mer effektiva åtgärder och systemet blir mer effektivt som helhet på lång sikt.

Kommunal menar att LU sätter för hög tilltro till möjligheten att lösa den globala problematiken med utsläpp av växthusgaser genom att bidra till minskningarna framför allt i länder utanför EU.

Förnyelse av välfärdssystemen

I delen som behandlar förnyelse av välfärdssystemen lägger LU fokus helt på möjligheten att utveckla välfärdstjänsterna. Pensionssystemet och socialförsäkringarna kräver inte några åtgärder inför framtiden, menar LU. Kommunal ställer sig kritiskt en sådan prioriteringsordning.

Pensionssystemet

LU menar att pensionssystemet är stabilt och därför inte behöver några särskilda överväganden. Här vill Kommunal göra ett påpekande. Pensionssystemet ter sig stabilt med avseende på den förväntade demografiska utvecklingen. Mer tveksamt är det om pensionssystemet är politiskt stabilt. Kommunal hänvisar till pensionsgruppens beslut den 3 februari 2009 att ge Försäkringskassan i uppdrag att se över den broms som finns i systemet och som nu riskerar att utlösas genom förra årets kraftiga börsras. Beslutet visar att de fem partier som står bakom pensionsuppgörelsen med relativ snabbhet backar från mindre önskvärda men inte överraskande konsekvenser av de system de konstruerat.

Socialförsäkringarna

LU anser inte heller att socialförsäkringarna kräver några särskilda över- väganden. Om risken för inkomstbortfall ökar eller minskar kan premierna och/eller villkoren för ersättning förändras, och det menar LU räcker. Kommunal anser att detta visserligen gäller för socialförsäkringarna, men det är i knappaste laget med tanke på de utmaningar som social- försäkringarna står inför. Inom socialförsäkringarna pågår sedan länge ett gradvist modellskifte genom att allt mer av inkomstbortfallet försäkras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och allt mindre genom de statligt förvaltade försäkringarna. Det är inte avgjort vilket system som ska råda i framtiden. Avsikten är att en sedan 2004 aviserad men ännu inte tillsatt parlamentarisk utredning ska presentera förslag. Det har betydelse för de offentliga finanserna hur stor del av försäkringarna som på sikt ska ligga inom ramen för statens budget och hur mycket som betalas av arbets- marknadens parter, fackföreningars medlemsförsäkringar och rent privata försäkringslösningar. Kommunal anser därför att socialförsäkringarna borde ha behandlats utförligare av LU.

Produktivitetsutveckling i offentlig sektor

LUs basscenario utgår ifrån att produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor blir 0 procent. LU utgår från Nationalräkenskapernas metod att beräkna produktionen inom offentlig sektor, den s k kostnadsmetoden. Den säger att eftersom tjänsterna inte prissätts på en marknad blir intäkter och kostnader lika och produktivitetsutvecklingen per definition noll. Arbete pågår inom Nationalräkenskaperna att utveckla metoder att mäta produktionen i offentlig sektor som skulle kunna räkna fram arbetsproduktiviteten. Arbetet har dock inte kommit så långt att LU vill frångå kostnadsmetoden som grund i sitt basscenario.

LU säger också själva att produktivitetsutveckling är svår att åstadkomma i personalintensiva verksamheter. Fler och bättre välfärdstjänster kräver mer personal. Om de offentliganställdas löner utvecklas i samma takt som för privatanställda stiger kostnaden relativt mer i offentlig verksamhet. Teknisk utveckling, som i andra sektorer ofta är kostnadsbesparande, har inom sjuk- vården i stället inneburit kostnadsökningar. Det finns vissa möjligheter att förbättra produktiviteten i offentlig verksamhet, erkänner LU. Konstaterade betydande kostnadsskillnader mellan olika kommuner och landsting talar för att det finns utrymme för att göra produktionen effektivare, och därmed uppnå mer välfärd med givna resurser.

LU påpekar också att det i offentliga sektorn kommer att finnas ett rekry- teringsbehov som kan försvåra produktivitetsökningar och samtidigt pressa upp kostnaderna. Sysselsättningen behöver öka betydligt i offentliga sektorn jämfört med privat sektor fram till 2030 om en expansion i takt med befolk- ningsutvecklingen ska vara möjlig. Personalens höga medelålder medför att rekryteringsbehoven kommer att vara större än själva sysselsättnings- ökningen. Om oerfaren personal anställs skulle produktiviteten väntas minska under en övergångsperiod. Här vill Kommunal inflika att det inte är utom allt tvivel att nyrekrytering skulle innebära att produktiviteten på kort sikt skulle minska. Det är ett rimligt antagande att de som anställs igenom- snitt har längre utbildning än de som går i pension och det kan ha betydelse för arbetsproduktivitetsutvecklingen.

Kommunal ställer sig kritiskt till LUs antaganden om möjligheterna till produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn. Det är helt klart att mer välfärd kan uppnås med givna resurser. Dessutom borde en diskussion om hur befintliga resurser används föregå diskussionen om hur framtida finansiering ska ske. Kommunal anser att det är självklart att det finns utrymme för produktivitetsökningar. Även små ökningar kan ge stora effekter på arbetskraftsbehovet. Som räkneexempel skulle till exempel 0,5 procents produktivitetsökning per år ge 85 000 personer i minskat rekryteringsbehov, räknat på redan anställda och på en period på 15 år. En produktivitetsökning på endast 0,1 procent per år skulle efter 15 år motsvara knappt 18 000 personer som inte skulle behöva nyrekryteras.

En del rekryteringsbehov kan också lösas genom att sysselsättningsgraden ökas. Som LU påpekar har Sverige inte någon stor outnyttjad arbetskrafts- potential i form av kvinnor som ännu inte yrkesarbetare. Sverige har dock en relativt stor arbetskraftspotential i offentlig sektor genom det omfattande deltidsarbetet, främst bland kvinnor. Kommunal har i samarbete med LO gjort beräkningar som visar att om sysselsättningsgraden hos dem som arbetar med välfärdstjänster ökas till 85 procent år 2020, vilket är den genomsnittliga sysselsättningsgraden inom den privata sektorn, behövs 180 000 färre personer år 2020 och 240 000 färre personer år 2050 än i referensalternativet.

Kommunal tillstyrker utredningens förslag att tillsätta en parlamentarisk utredning att se över hur den långsiktiga finansieringen av välfärdssystemen ska lösas. Kommunal vill inte vid den här tidpunkten ta ställning i frågor om ett ökat inslag av privat finansiering eller fler bortprioriteringar av vad det offentliga åtagandet omfattar, eller något annat alternativ ska väljas som utväg för att finansiera välfärdstjänsterna i framtiden. Sådana överväganden bör ske inom ramen för den föreslagna parlamentariska utredningen. Kommunal anser också att i direktiven bör ingå att ordentligt utreda hur produktivitetsökningar i offentligfinansierad verksamhet ska åstadkommas, och att det perspektivet ska råda att först se över hur befintliga resurser används innan diskussioner om kommande resursbehov inleds.

Löneutvecklingen i offentlig sektor ökar kostnaderna mer än i basscenariot

Kostnadsutvecklingen i basscenariot utgår ifrån att lönerna i offentlig sektor utvecklas i takt med lönerna inom privat sektor. Rekryteringsbehov kan göra att lönen behöver stiga mer än genomsnittliga löneutvecklingen, vilket skulle göra att kostnaderna ökar mer än i basscenariot, enligt LU

Kommunal vill att lönekostnaderna i offentlig sektor ska öka mer än den genomsnittliga löneökningstakten. Lönerna i offentlig sektor ska inte enbart följa de i privat sektor. Det måste finnas handlingsberedskap att betala de löner som en hög och säkerställd kvalitet på personalen i vård, skola och omsorg kräver, när rekryteringsbehovet ökar.

Men högre löneökningstakt är inte endast motiverat av det förväntade rekryteringsbehovet. Produktivitetsutveckling och det relativa löneläget i offentlig sektor måste ses i ett gemensamt sammanhang. Att utveckla välfärdstjänsterna – att utveckla den offentliga sektorn – måste också inbegripa att sluta lönegapet mellan offentlig och privat sektor. Den offentliga sektorns betydelse för hela ekonomin måste mer tydligt erkännas. Att se behovet att utveckla välfärdstjänsterna och samtidigt förutsätta att produktiviteten inte kan utvecklas och att löneläget inte kan förbättras ger inte det bästa utgångsläget för en konstruktiv diskussion av framtidens utmaningar. Här hade Kommunal gärna sett mer av nytänkande från LUs sida.

En del av den relativt större löneökningen i offentlig sektor som Kommunal efterlyser kan betalas av produktivitetsutveckling i sektorn, men inte allt. Det innebär att en del av kostnaden måste tas någon annanstans. Det innebär i sin tur att Kommunal i detta avseende inte ansluter sig till LUs beräkningar i basscenariot. Kommunal utesluter inte skattehöjningar som ett sätt att betala för dessa löneökningar.

Kommunal anser att LU alltför snabbt avvisar skattehöjningar som ett sätt att lösa framtida finansieringsproblem, utifrån att skattehöjningar har negativa följder för arbetskraftsutbudet. Kommunal vill mot bakgrund av detta hävda att skatter kan ge positiva effekter genom att de offentlig- finansierade tjänster som de används till är önskade av medborgarna. Privat finansiering av sådana tjänster ger också negativa fördelningseffekter, effekter som ett flertal av medborgarna inte önskar. Det hade varit önskvärt av LU att ordentligt undersöka medborgarnas betalningsvilja för fler och bättre välfärdstjänster.

Med vänlig hälsning

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Viktoria Bergström