Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Yttrande över Friskare tänder – till rimliga kostnader, SOU 2007:19 (2007)

Utredningen föreslår ett tandvårdsstöd som består av en tandvårdscheck och ett skydd mot höga kostnader. Tandvårdschecken gäller vartannat år och är värd 300 kronor för alla i åldern 30-74 år och 600 kronor för dem i åldrarna 20-29 år samt 75 år eller äldre.

Tandvårdschecken får användas som delbetalning vid ett tandvårdsbesök för en undersökning hos valfri tandläkare eller tandhygienist, eller för abonnemangstandvård.

Högkostnadsskyddet innebär att patienten får ett stöd med 50 procent av referenspriset för alla kostnader mellan 3000 och 15 000 kronor. För kostnader högre än 15 000 kronor utgår ett stöd med 85 procent av referenspriset. Med referenspris menas det pris per behandling som staten bestämmer och det priset behöver inte vara samma som tandläkarens/vård- givarens pris.

För kostnader upp till 3 000 kronor står patienten själv, alltså 3 000 kronor är det så kallade karensbeloppet.

Den totala satsningen beräknas kosta staten sammanlagt ca 6 miljarder kronor.

Utredningen föreslår också ett regelverk som kan fastslå den tandvård som ska berättiga till ersättning. Syftet är att undanröja risken för ekonomiskt ansvar för behandlingar som är av estetisk karaktär eller som inte har starka medicinska motiveringar.

Många grupper i Kommunal klarar inte av de höga tandvårdskostnaderna, det gäller både den förebyggande och den övriga vården. Förbundet har, tillsammans med hela LO-kollektivet, drivit kravet om en bättre tand- vårdsförsäkring som både skapar förutsättningar för en grundläggande god tandhälsa och kan ge enskilda individer skydd mot oförutsedda höga kostnader. Ju längre en reform med denna inriktning dröjer, desto dyrare det blir både för enskilda individer och för samhället, och det stärker klass- skillnaderna.

Det är med hänsyn till dessa aspekter Kommunal lämnar yttrande om den föreliggande utredningen.

Det är positivt att utredningen vill förbättra de ungas situation. Det är en grupp som, till följd av de höga tandvårdskostnaderna, redan har utvecklat dålig tandhälsa med stora behov av höga framtida satsningar. Även en satsning på de äldsta är välkommen.

Men att satsningen inte omfattar kostnader för lagningar eller andra reparationer som ingår i en förebyggande behandling hämmar syftet. En förebyggande vård som prismässigt närmar sig karensbeloppet är fortfarande för hög för många medlemmar i Kommunal och i övriga LO-kollektivet, till exempel unga, ensamstående med ansvar för barn och alla med otrygga anställningar, och det hindrar dem från regelbundna besök för förebyggande vård.

Till skillnad från dagens system, som ger stöd till gruppen 65 år och äldre, omfattas alla som är 20 år eller äldre av högkostnadsskyddet och detta är positivt. Materialkostnaderna, även ädel- och gjutmetaller, inkluderas i ersättningen. I det nuvarande systemet täcks inte materialkostnader.

Dock baseras stödet på det så kallade referenspriset, vilket är det pris per behandling som staten bestämmer. Vid en högre vårdgivarpris betalar patienten, utöver karensbeloppet, också hela mellanskillnaden och 50 respektive 85 procent av referenspriset, beroende på om den totala kostnaden är max 15 000 kronor eller högre.

Patientens totala kostnad beror helt enkelt på skillnaden mellan vårdgivarens pris och referenspriset. Troligtvis kommer vårdgivarens pris att vara högre än referenspriset, i vissa fall sätts kanske priset lika med referenspriset, men det är svårt att räkna med ett lägre vårdgivarpris än referenspriset. Det innebär att patientens kostnad i genomsnitt blir högre än det som utredningen beräknat.

Med referenspriset skyddas statens tandvårdskostnader mot kostnads- drivande beteenden som är oundvikliga på en marknad med fri prissättning, medan patienten förväntas sänka sina kostnader genom att aktivt söka vårdgivare med lägre priser. Men det finns belägg, däribland Konsument- verkets undersökningar, som visar att tandvårdskonsumenten har en svagare ställning i det avseendet.

Det är inte heller självklart att konsumenten kommer att, vid rätt tillfälle, veta att stödet baseras på referenspriset och inte på vårdgivarens pris. Hur kommer detta att påverka patientens beslut? Vilka administrativa problem kommer det att uppstå?

När det gäller regelverket för att fastslå de behandlingar som berättigar till ersättning är det tveksamt om det är möjligt att sätta klara gränser utan en krånglig administration med höga kostnader.

Utredningen lyfter fram bristerna i tandvårdsstödet, men reformen som föreslås är inte tillräckligt effektiv för att ge alla förutsättningar för en god tandhälsa och för att minska klassklyftorna som stärkts på grund av dålig tandstatus. En fortsatt osäkerhet om förväntade kostnader innebär att många patienter avstår från regelbundna besök hos vårdgivare. Följden av det blir sämre insikter om betydelsen av förebyggande tandvård, som i sin tur leder till höga framtida tandvårdskostnader både för enskilda individer och för samhället.

Med vänlig hälsning

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Lars-Åke Almqvist

Yeshiwork Wondmeneh