Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Yttrande över promemorian ”Skattelättnader för hushållstjänster” från Finansdepartementet (2007)

I promemorian föreslås att en skattereduktion upp till 50 procent och till ett maxbelopp på 50 000 kronor per år, införs fysiska personer som har haft utgifter för hushållsarbete. Det kan avse städarbete eller annat rengöringsarbete, vård av kläder och hemtextilier och tvätt vid tvättinrättning. Hushållsarbete kan även avse omsorg, tillsyn och annan personlig hjälp till barn, funktionshindrade, personer med varaktig sjukdom och äldre. Även snöskottning och återkommande enklare trädgårdsskötsel av tomt och trädgård kan omfattas.

Ansökan om skattereduktion skall vara skriftlig och ges in till skatteverket senast den 1 mars året efter det beskattningsår då arbetena utförts. Till en ansökan om skattereduktion skall bifogas faktura där det framgår vilket arbete som utförts.

Svenska Kommunalarbetareförbundet vill framföra följande synpunkter på promemorians förslag:

Flera olika motiv anförs i promemorian för den föreslagna skattereduktionen:

– den kommer att öka sysselsättningen

– arbetsutbudet, framför allt för kvinnor, kommer att öka

– svarta jobb kommer att bli vita

Vilka fördelningseffekter i övrigt som förslaget kan väntas få berörs inte med ett enda ord i promemorian. Ändå tyder t ex utvärderingar av det finska systemet på att skattereduktionen nästan uteslutande kommer att utnyttjas av höginkomsttagare. Detta kan snarast komma att förstärkas i det föreslagna systemet. Det blir så krångligt att få del av skattereduktionen att en ”småkonsument”, t ex en medlem i Kommunal, kan tveka om det är mödan värt att ansöka.

Att sysselsättningen kommer att öka inom den sektor som skattereduktionen omfattar är väl självklart. Det skulle den göra i vilken annan sektor som helst som sänker priset på sin vara eller tjänst med 50 procent. Den relevanta frågan är istället om en skattesubvention till hushållsarbete ger större sysselsättningseffekt och samhällsnytta än vad samma offentliga pengar skulle åstadkomma om de används på något annat sätt. De skulle t ex kunna finansiera en viss kvalitetsförbättring inom äldreomsorgen. Då skulle fler få jobb i den sektorn och medborgarnas berättigade oro för om äldreomsorgens resurser kommer att räcka skulle minska något.

Att som promemorian gör ge hushållstjänsterna en stor betydelse för om sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn ska kunna öka är nonsens. De privata tjänsterna har svarat för nästan hela ökningen av sysselsättningen i Sverige under de senaste 25 åren. Det beror i huvudsak på att produktiviteten inom varuproduktionen ökat snabbt, och att hushållen främst använt sina ökade realinkomster till att efterfråga privata tjänster, samtidigt som den offentliga sysselsättningen inte har ökat nämnvärt. Under samma förutsättningar kommer den privata tjänstesektorn även under kommande år att svara för sysselsättningstillväxten. För detta krävs inte att staten subventionerar hushållstjänster. Tvärtom skulle en styrning av resurserna mot lågproduktiva hushållstjänster på sikt kunna verka dämpande på tillväxt och sysselsättning.

Enligt promemorian kommer skattelättnader för hushållstjänster att lätta på kvinnors arbetsbörda i hemmet. Den ökade tid kvinnorna då kan förfoga över kommer de främst att använda till att förvärvsarbeta mer. Det finns dock enligt Kommunal starka skäl att betvivla att detta får någon större omfattning. Höginkomsttagarna, vilka är de som kommer att utnyttja skatteavdraget, arbetar som åtskilliga undersökningar visat redan så mycket att de inte utgör någon nämnvärd arbetskraftsreserv. Kvinnliga låginkomsttagare av vilka många skulle kunna och vilja arbeta mer, kommer istället inte ha råd att köpa tjänsterna ens till det subventionerade priset.

En annan effekt, som skulle kunna hålla nere den offentliga kostnaden för skattelättnaden, uppkommer om den omvandlar svarta jobb till vita. På detta område är kunskaperna av naturliga skäl bristfälliga. Men vi är helt säkra på att de uppgifter som promemorian grundar sina resonemang på är felaktiga. När man påstår att en skattereduktion med 50 procent kommer att sänka det vita priset till svartnivån, utgår man från att svartpriset för en timmes handling, matlagning, tvätt, strykning, disk och städning är 190 kronor. Detta är 40–50 kronor mer än den genomsnittliga timlönen plus arbetsgivaravgifter för Kommunals medlemmar. Varför skulle någon vara beredd att betala betydligt mer för en svart timme än för en vit?

Mer troligt är att en svart timme för dessa tjänster kostar ungefär lika mycket som fönsterputsning, vilket i promemorian anges till 69 kronor per timme. Då skulle skattereduktionen medföra att det vita priset blir drygt dubbelt så högt som det svarta i jämförelse med fyra gånger högre utan skattereduktion.

Kommunal anser att det vore vågat på gränsen till dumdristigt att mot den bakgrunden räkna hem någon större ökning av skatteintäkterna som en effekt av skattereduktionen.

Enligt Kommunals uppfattning fordras det starka sociala skäl för att införa en så stor subvention av en tjänst som det här är fråga om. De argument som anförs i promemorian för en generell subvention till hushållsnära tjänster väger enligt förbundets uppfattning alltför lätt.

Kommunal har i flera år föreslagit att de som är över 80 år, utan biståndsbedömning, ska kunna köpa ett begränsat antal timmar hemservice till ett kraftigt subventionerat pris. Den äldre ska själv kunna bestämma vad hon/han ska få utfört. Bakgrunden är att hemtjänsten nästan helt kommit att inriktas på individer med mycket tunga behov av omsorg. Motiven för Kommunals förslag är i första hand att välfärden och friheten för de äldre skulle kunna förbättras markant och till en relativt blygsam kostnad. Men det skulle troligen också flytta fram den tidpunkt då den äldre behöver en mycket tyngre och dyrare omsorg.

Ett projekt kallat ”80+ seniorservice”, där de äldre gavs möjlighet att för 75 kronor per timme köpa fyra timmar hemservice, genomfördes av Kommunal i Örebro under år 2000 och 2001. Resultaten var tydliga. Det finns en stor grupp äldre, 20 – 25 procent av alla äldre än åttio år, som trots att nästan samtliga har ett eller flera funktionshinder inte får del av hemtjänsten, men som i utvärderingen av 80+ angav att fyra timmar hemservice per månad skulle räcka.

Priset för tjänsten blir helt avgörande för vilka av de äldre som kommer att kunna och vilja få del av subventionerad hemservice. I 80+ projektet kom vi fram till att priset 75 kronor per timme inte skulle vara oöverstigligt för någon som behövde hemservice. Priset skulle troligen kunna sättas något högre idag.

I förslaget till skattelättnad för hushållstjänster finns ett märkligt inslag, som berör de äldre och som visar hur långt ifrån den generella välfärdspolitiken förslagsställarnas tankevärld befinner sig. I promemorian sägs att ”En person skall inte bara kunna få skattereduktion för städning eller annat arbete som utförs i den egna bostaden utan även för tjänster som utförs hos dennes föräldrar”. De äldre som råkar ha betalningsstarka och – villiga barn ska alltså få del av subventionerade tjänster. Men priset, runt 150 kronor per timme, kommer att vara för högt både för flertalet av dem som har behövande äldre föräldrar och för nästan alla äldre som själv måste betala.

Kommunal anser fortfarande att en reform som ger äldre tillgång till subventionerad hemservice är mycket angelägen. Men den ska vara inriktad på de äldres behov och inte var ett bihang till en mer allmän och kostsam subvention, som förbundet inte stöder.

SVENSKA KOMMUNALARBETAREFÖRBUNDET

Ylva Thörn

Rolf Andersson