Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Yttrande över Ambition och ansvar – Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder (2007)

Svenska Kommunalarbetareförbundet har på eget initiativ valt att svara på Nationell psykiatrisamordnings slutbetänkande.

Sammanfattning

Kommunal anser att Psykiatrisamordningen kommer med mängd bra förslag inom ett stort och komplicerat område. Det här yttrandet berör främst på vilket sätt förslagen påverkar förbundets medlemmars arbetssituation. Medlemmarna tillhör de yrkesgrupper som har mest kontakt med brukarna.

Utredningens förslag kring samordning kommer att ha positiva effekter för Kommunals medlemmar. Dagens situation utan tydligt ansvarstagande i vårdplanering, samarbete, samordning och uppföljning av utförda insatser leder till brister i arbetsmiljön för medlemmarna och sämre vård för brukarna. Otillräcklig information om de psykiskt funktionshindrades sjukdomsbild leder till hot och våld på medlemmarnas arbetsplatser. Ett utökat samarbete med brukar- och anhörigorganisationer är positivt.

Förslaget om en översyn av lagen om tvångsvård är positivt. Dagens lagstiftning är alltför snäv. Den hindrar tidiga aktiva insatser som motverkar ett mer utdraget sjukdomsförlopp. I dag får anställda inom psykiatrin ibland passivt se på tills brukaren blir tvångsinskriven, ofta hämtad med poliseskort.

Kommunal anser att utredningens förslag om att införa en särskild undan-tagsbestämmelse i sekretesslagen som innebär att sekretessen inte ska hindra att uppgifter lämnas mellan socialtjänst och hälso- och sjukvården eller till enskilda behandlare är bra. Likaså förslaget om att chefsöverläkaren får lämna nödvändiga upplysningar vid överlämnande mellan huvudmän. Förslagen kommer att förbättra kvaliteten i insatserna i vården av psykiskt funktionshindrade utan att kränka den psykiskt funktionshindrade.

När det gäller forskning vill Kommunal framhålla betydelsen av forskning kring de yrkesgrupper som står brukarna närmaste, om deras arbetsuppgifter och yrkesvillkor. Det är ett eftersatt område som behöver förstärkas. Det är också positivt med satsningar på metod- och kunskapsutveckling mellan olika aktörer inom psykiatriområdet. Utformningen bör ske i samråd med arbetsmarknadens parter.

Kommunal menar att ett nationellt handlingsprogram för personalförsörj- ning måste utformas så att det fånga upp alla yrkesgruppers kompetens och kunnande inom psykiatriverksamheterna.

Kommunal anser att alla anställda inom psykiatrin ska ha tillgång till kontinuerlig vidareutbildning och kompetensutveckling. I det här avseendet är det viktigt att både grund- och vidareutbildningen, men också handledningen, ska vara arbetsplatsintegrerad.

Allmänt

Kommunal har många medlemmar som arbetar med välfärdstjänster inom kommuner, landsting och privata verksamheter och som i sitt dagliga arbete möter människor med psykiska funktionshinder. De vanligaste yrkes-grupperna är behandlingsassistenter, hemterapeuter, arbetsterapibiträden, hemvårdare, personliga assistenter, sjukvårdsbiträden, skötare, under-sköterskor, vårdare och vårdbiträden.

Att Kommunal som facklig organisation för flera yrkesgrupper inom psykiatrin inte fått betänkande på remiss är ett tydligt tecken på det osynlig-görande som sker av dessa yrkesgruppers arbete med psykiskt funktions-hindrade.

En grundläggande kritik mot betänkandet är att det befäster de status-skillnader som finns inom psykiatriområdet – mellan högskoleutbildad personal och personal med grundutbildning eller erfarenhetsbaserad kunskap. Det tydliggör också de skiljelinjer som finns mellan dem som arbetar inom landstingets hälso- och sjukvård och dem som arbetar inom kommunens socialtjänst.

Kommunal är även kritisk till att betänkandet framhåller begreppet baspersonal som en inarbetad terminologi för det stora flertalet av de yrkesgrupper som oftast står den psykiskt funktionshindrade närmast. Inom slutenvården är det skötarna som arbetar närmast patienterna – inte sjuksköterskorna, läkarna eller psykologerna.

Utredningen framhåller yrkesgruppernas stora betydelse för brukarna i olika skeden av sjukdomsförloppet och att de är närvarande i vardagen. Den lyfter också genomgående upp vikten av den kompetens som Kommunals yrkes-grupper besitter, liksom behovet av det kontinuerliga, vardagsnära arbetet med helhetssyn på den psykiskt funktionshindrade. Samtidigt blir yrkesgrupperna osynliggjorda när utredningen klumpar ihop dem till baspersonal.

Därmed ger utredningen en mycket diffus bild av vad olika yrkesgrupper faktiskt arbetar med. På arbetsplatserna leder de otydliga rollerna och den otydliga yrkeskompetensen till dubbelarbete, sämre kvalitet i insatserna och i dokumentationen. Insikten om yrkesgruppernas betydelse för brukarna och deras anhöriga finns, men det kommer inte fram i utredningens förslag.

Utredningen är därtill fåordig vad gäller dessa yrkesgruppers roller och funktioner i utvecklingen av psykiatrin i framtiden. Desto större uppmärksamhet ägnas behovet av de akademiska yrkena såsom läkare, sjuksköterskor och psykologer. Vilket speglar och befäster den hierarki som finns inom sjukvården.

Överväganden och förslag

Utifrån utredningens analys av kompetensförstärkningsbehov, metodutveckling och utbyggnad av verksamheten ställer sig Kommunal positiva till förslaget om en nationell utvecklingsstrategi. I det arbetet behövs ett bra samarbete mellan många olika aktörer, däribland brukar- och anhörig-organisationer och arbetsmarknadens parter.

Kommunal instämmer i utredningens kritik av att kommuner och landsting inte uppfyller sitt ansvar att samordna, individualisera och ge kunskapsbaserat stöd i tillräcklig omfattning. Skötarna är vanligtvis den yrkesgrupp som står patienterna närmast och som följer dem under deras sjukdomsperiod. Yrkesgruppen påverkas direkt av brister i samordningen mellan huvudmännen, vilket leder till dålig arbetsmiljö och psykisk stress av att inte kunna använda sin kompetens fullt ut. Ett fungerande samarbete mellan huvudmännen skulle leda till bättre levnadsförhållanden för brukare och anhöriga samt till bättre arbetsförhållanden för all personal inom psykiatrin. Men samplanering av insatser och uppföljning av kvalité i vården utifrån gemensamma strategier och rutiner är värdelösa om de inte är kända och inte efterlevs. Kommunal hoppas att kommande utredning kommer att lägga fram direktiv för huvudmännens skyldighet att samarbeta.

Medlemmar som arbetar inom äldreomsorgen möter dagligen äldre med psykisk ohälsa. Utredningen kommer med flera bra förslag på området. Bland annat att landsting och kommuner ska utveckla sin verksamhet för att kunna identifiera äldres ohälsa. De föreslår också att landstingen ska inrätta äldrepsykiatrisk specialistkompetens, vilka ska kunna ge konsultationer till vårdgivare. Det ser Kommunal som en positiv utveckling.

Utredningen föreslår förstärkta insatser riktade till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Där landstingen ska utforma lokala program för insatser och säkerställa vårdkedjan. Ytterligare ett förslag är att den nationella vårdgarantin utökas. Kommunal ställer sig bakom båda förslagen.

Boendeinsatser måste förbättras och förtydligas i lagstiftningen

Utredningen föreslår att kommunens skyldighet att erbjuda boendestöd ska finnas inskrivet i socialtjänstlagen och att stödinsatsen (beskrivet som ett kvalificerat vardagsstöd) ska vara kostnadsfri. Det anser Kommunal är positivt. Att burkarnas rättighet till insatsen förtydligas är också viktigt. Boendestödjaren, ofta en skötare, har många gånger byggt upp ett nätverk runt brukaren. Tillgängligheten hos boendestödjarna är större än hos läkare och sjuksköterskor. De utför ett viktigt arbete som behöver uppmärk-sammas. Enligt Sveriges Kommuner och Landstings befattningsklassificeringssystem finns det exempelvis inga boendestödjare, men många kommuner har anställt sådana. I stället benämns de som skötare.

Kommunal delar utredningens bedömning att det behövs mer flexibla och individanpassade boendelösningar på kommunal nivå. Därtill lämnar utredningen förslag om speciella arrangemang av boendelösningar för mindre undergrupper av psykiskt funktionshindrade, som kan utgöra hot mot den allmänna säkerheten, där man i undantagsfall värderar samhälls-skyddet högre än personens självbestämmande. Kommunal anser att det kan vara positivt utifrån att det går att hitta rättssäkra kriterier till tvångsvård i öppen vård och mellan vård med särskilda villkor.

Utredningen anser också att forskning, utveckling och utbildningar inom boende och boendestöd för personer med psykiska funktionshinder behöver stärkas. Kommunal delar den bedömningen.

En ny modell för rehabilitering

I betänkandes föreslås att regeringen tillsätter en fast styrgrupp som ska övervaka, stödja och styra samhällets samlade satsningar på förbättrad rehabilitering till personer med psykiska funktionshinder. Kommunals uppfattning är att arbetsmarknadens parter ska adjungeras till styrgruppen liksom de föreslagna representanterna från brukarnätverken.

Kommunal vill uppmärksamma Socialdepartementet på att förändringarna i socialförsäkringssystemet och i arbetslöshetsförsäkringen kommer att slå hårt mot de psykiskt funktionshindrades ekonomi. Människor med psykiska funktionshinder har redan i dag svårt att komma in på svensk arbets- marknad. När antalet personer med psykisk ohälsa växer i samhället, kommer på sikt även kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd att öka.

Det är positivt att utredningen föreslår att en särskild utredare ska analysera villkoren för sociala kooperativ, och lämna förslag om en modell där sociala kooperativ utvecklas på ett för målgruppen ändamålsenligt sätt. Bland Kommunals medlemmar är det främst personliga assistenter som i dag möter sociala kooperativ i de fall deras brukare arbetar där.

En aktiv och samlad statlig styrning

Psykiatriutredningen föreslår inga ändringar i ansvarfördelningen mellan staten, landstingen och kommunerna. I stället föreslås att den statliga styr-ningen av verksamheten förstärks genom att riksdagen fattar beslut om mål, att uppföljningen förbättras och att framtida resurstillskott villkoras. Kommunal ser positivt på utredningens förslag.

För att utveckla verksamheten riktad till psykiskt funktionshindrade föreslår utredningen ett särskilt riktat statligt bidrag med 800 miljoner kronor per år under 2009-2015 till hälso- och sjukvården och socialtjänstens insatser till människor med psykiska funktionshinder. Därutöver ska satsningen omfatta 100 miljoner för utvecklingsarbete på nationell nivå och 100 miljoner för forskning per år under en sjuårsperiod. Kommunal anser att frågan om hur dessa omfattande satsningar ska finansieras är mycket viktig att diskutera, exempelvis i riksdagen. Att de behövs råder det ingen tvekan om.

Forskning

Utredningen menar att forskning och utveckling inom psykiatriområdet är eftersatt. Man föreslår därför en strategisk forskningssatsning inom området psykisk hälsa, med 100 miljoner kr per år i sju år.

Kommunal håller med om att forskning och utveckling inom området är eftersatt. Förbundet vill framhålla betydelsen av forskning om frågor som ligger nära brukarnas vardag där våra medlemsgrupper finns. Det är viktigt att forskningen kan omsättas i praktisk verksamhet. Forskning som bidrar till att öka kunskapsnivån kring och statusen på kommunalarnas yrkesutövning gynnar möjligheterna att förbättra vård och omsorg.

Utredningen föreslår att Vetenskapsrådet (VR) ska administrera satsningen. Den långsiktiga strategin i fråga om inriktning och resurstilldelning ska ske under medicinska ämnesrådet i VR, i samverkan med företrädare för hälso- och sjukvård, socialtjänst och universitet. Kommunal vill framhålla att arbetsmarknadsparterna bör ingå i samverkan.

Det är också viktigt att se till att de sociala (till exempel boende, arbete och omvårdnad) och yrkesinriktade aspekterna av psykiatriforskningen inte hamnar i skymundan av de medicinska frågorna. Det är tydligt att akademiska och medicinska problemområden inom psykiatriområdet lätt får större genomslag i debatt och resurstilldelning än det vardagsnära arbetet och omvårdnaden. Det kan bero på att det finns en otydlig bild av vad arbetet innebär och vad Kommunals yrkesgrupper tillför den psykiatriska vården. Därför är det mycket angeläget att dessa områden inte glöms bort i tilldelningen av forskningspengar.

Utvecklingssatsningar

Utredningen menar att det behövs en samlad satsning på att utveckla kunskapsutbyte och metodutveckling inom psykiatriområdet. Man föreslår därför att Socialstyrelsen administrerar den andra satsningen på 100 miljoner kronor per år i sju år för att öka samarbetet mellan praktiskt verksamma, brukare, anhöriga och forskare. Kommunal vill tillägga att satsningen bör ske i samråd med arbetsmarknadens parter.

Kommunal stödjer utredningens initiativ. Det måste utvecklas en robust dubbelriktad struktur inom psykiatriområdet för att sprida forskningsresultat, metodstöd och utbildningssatsningar till verksamheterna. Kunskapsutvecklingen inom området är också beroende av att den kompetens, de behov och erfarenheter som Kommunals yrkesgrupper har fångas upp.

Kommunal vill understryka vikten av att utforma utvecklingssatsningen så att den kunskap som genereras blir gemensam, bestående och tillgänglig för alla inom verksamhetsfältet. Utan samordning finns risken att resultaten av skilda försök och utvecklingsinsatser hos olika huvudmän i stället reproducerar det disparata lapptäcke av metoder och förhållningssätt som existerar inom psykiatrin i dag.

Brukarinflytande

Utredningen kommer med flera bra förslag för att utöka brukarinflytandet, däribland ett arbetsplatsförlagt lärande, en utbildningssatsning i frågor såsom etik och bemötande, stöd till metodutveckling och implementering av brukarinflytande samt ett särskilt ekonomiskt stöd till brukar- och anhörignätverk.

Huvudmannaskap, ansvar, samverkan och samordning

Utredningens utgångspunkt är att huvudmännen borde förbättra sitt arbete med det gemensamma ansvaret för att ge människor med psykiska funktionshinder sammanhållna, kunskapsbaserade och individanpassade insatser. Med den utgångspunkten föreslår utredningen inga ändringar i huvudmannaskapet. Ett förändrat huvudmannaskap skulle inte lösa dagens samverkans- och samordningsproblem.

Utredningen föreslår införandet av två likalydande bestämmelser i social-tjänstlagen respektive hälso- och sjukvårdslagen som gör kommuner och landsting skyldiga att när det behövs tillsammans göra individuella planer för patienten samt att ingå överenskommelser kring personer med psykiska funktionshinder. Kommunal tycker att förslaget är bra men efterfrågar kännbara sanktioner när lagstiftningen inte efterlevs och när utredningens intentioner inte följs.

Vårdplaneringen bygger på att samverkansavtalen mellan huvudmännen ska fungera. En bra vårdplanering underlättar både vid överlämnandet mellan olika aktörers ansvarsområden och i koordinationen av olika insatser. Tyvärr styr vårdgivarnas eget budgetarbete alltför mycket av vårdens utförande. En bättre samordning och en tydlig ansvarsfördelning mellan huvudmännen med kortare insatser i ett tidigare skede skulle troligtvis ge lägre kostnader och kortare sjukdomsperioder.

Sekretess och personuppgiftsbehandling

Kommunal ställer sig i stort positiv till utredningens förslag att införa en särskild undantagsbestämmelse i sekretesslagen som innebär att sekretessen inte ska hindra att uppgifter lämnas ut mellan socialtjänst och hälso- och sjukvården eller till enskilda behandlare och vårdgivare. Detta under förutsättning att det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd. Till detta hör vikten av att fullfölja utredningens förslag om en översyn av reglerna för dokumentation och journalföring.

Förslaget har stor betydelse när brukarens olika vårdgivare inte känner till varandras existens, exempelvis när den psykiskt funktionshindrade är för sjuk för att förstå vikten av samordning eller när anhöriga inte har möjlighet, kunskap eller ork att informera vårdgivarna. De allvarligaste problemen för yrkesgrupperna som står brukarna närmast uppstår när det inte sker någon vårdplanering innan utskrivning från landstingets hälso- och sjukvård. Problemet är större inom kommunen än inom landstinget.

Utredningens förslag är viktigt. Om betydelsefull information kring brukarens sjukdomsbild inte kommer alla vårdgivare till del kan framför allt Kommunals yrkesgrupper hamna i riskfyllda situationer med hot och våld som följd och lagens intentioner om en god och säker vård kan inte heller efterlevas.

Därefter lämnar utredningen ett bra förslag om att lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ska kompletteras med en bestämmelse där chefsöver-läkaren får lämna upplysningar som är nödvändiga för att kommunen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade gentemot personer som har per-mission, eller genomgår öppenvård med särskilda villkor enligt lagen om psykisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård.

Verksamhetsuppföljning

Kommunal är positivt till införandet av tydligare redovisning av utförda insatser. Det kan leda till bättre kvalitet i vården. Socialnämnden bör tydligt efterfråga vilka metoder som används inom verksamheten för att säkerställa att insatserna stämmer med aktuella rekommendationer och riktlinjer och är effektiva och kvalitetssäkrade.

Kunskap, innehåll och kvalitet

Utvärderingens förslag till ökad uppföljning är bra. Metodutveckling, im-plementering och samordning är alla viktiga inslag i verksamheten. Kommunal är också positiv till att Socialstyrelsen får i uppdrag att stödja utvecklingen genom att ta fram ett program för verksamhetsområdet.

Vårdgarantin behöver förstärkas

Utredningens förslag att den nationella vårdgarantin även ska inkludera utredningar ser Kommunal som positivt. För vårdtagare med psykiska funktionshinder är det mycket viktigt att få vård så fort som möjligt, det gäller såväl yngre som äldre vårdtagare.

Slutenvården behöver förstärkas

Kommunal instämmer i utredningen bedömning att tillgängligheten till slutenvården och utbudet av differentierade vårdplatser är för låg. Sluten-vården behöver därför förstärkas så att ingen ska behöva nekas plats på grund av platsbrist. Det kommer att leda till en bättre situation både för brukarna och för de anställda inom psykiatrin. Motiv till utskrivning ska endast vara personens förbättrade tillstånd.

Tvångsvårdslagstiftningen behöver ses över och innehållet i tvångsvården utvecklas

Utredningen föreslår att lagen (1991:1128) om tvångsvård (LPT) ska ses över. Tvångsvårdslagstiftningen får inte vara så snäv att en patient som saknar sjukdomsinsikt inte får den vård och behandling han eller hon behöver. Kommunal instämmer därför i utredningens bedömning att det finns situationer där tvångsvård skulle vara bra med hänsyn till patientens hälsa och livssituation och där tvångsvård inte är möjlig i dag med nuvarande lagstiftning. En översyn bör även innehålla en genomgång av tidigare ställningstaganden om generalindikatorer som finns i lagen (1966:293) om sluten psykiatrisk vård (LSPV).

Nuvarande lagstiftning kan medföra hotfulla och våldsamma situationer både för medlemmarna i deras arbete och för brukarnas hälsa. Den innebär att de yrkesgrupper som står brukarna närmast inte kan ge den hjälp som behövs när brukarna inte själva ser sina behov. Det är en kränkning i sig. För de yrkesgrupper som arbetar närmast brukarna blir det psykiskt jobbigt att se brukarna må dåligt utan att ha möjlighet att stötta innan sjukdoms-bilden har förvärrats tills den psykiskt funktionshindrade inte längre kan ansvara för sin egen och andras säkerhet och en läkare tvingas tvångsinta personen till sjukvården, ofta med polisingripande. Ett förlängt sjukdoms-förlopp och till en högre kostnad innebär ofta etiska problem för yrkes-grupperna.

I väntan på en översyn av lagen om tvångsvård föreslår utredningen en ny vårdform, öppenvård med särskilda villkor. Kommunal ställer sig positiv till förslaget.

Kommunal ställer sig även positiv till utredningens förslag om införandet av en ansvarsgaranti för personer med missbruk och samtidigt psykisk sjukdom. Avsikten är att säkerställa att planering och vård- och stödinsatser sker i rimlig tid. Utredningen föreslår också att det ska tillsättas en utredning som utformar garantin. Även det ställer Kommunal sig bakom. Det är inte rimligt att dessa människor ska stå utan vård på grund av oklara ansvarsförhållanden. Samarbetet mellan huvudmännen måste bli bättre då dagens situation innebär stora arbetsmiljöproblem för flera yrkesgrupper, bland annat i form av hot och våld på arbetsplatsen.

Personalförsörjning

Nationell psykiatrisamordning konstaterar att tillgången på kompetent personal är avgörande för att arbetet på psykiatriområdet ska fungera. Utredningen föreslår att Sveriges Kommuner och Landsting tillsammans med bland annat. Socialstyrelsen får huvudansvaret för att utarbeta ett nationellt handlingsprogram för personalförsörjning inom psykiatriområdet. För bästa resultat menar Kommunal att det är viktigt att arbetsmarknadens parter samverkar i frågorna.

Ett syfte med handlingsprogrammet ska vara att förutsättningslöst ompröva yrkeskategoriers arbete och ansvarsområden för att förbättra resursanvänd-ningen inom psykiatrin. Kommunal stödjer en sådan utvärdering, med utgångspunkten att den yrkeskompetens och kunskap som förbundets yrkesgrupper har synliggörs och tas tillvara på ett bättre sätt än i dag.

I dag drar arbetsgivarna inte nytta av den kompetens som alla yrkesgrupper har. I stället för att inventera kompetensen som finns bland till exempel skötare, vårdare och boendestödjare, och hur den kan vidareutvecklas väljer arbetsgivarna ofta att konvertera tjänster till befattningar med krav på akademisk utbildning utan att arbetets innehåll förändras. Det finns en låg medvetenhet bland arbetsgivare om den sakkunskap som finns bland Kommunals yrkesgrupper som gör att deras yrkeskunnande inte används fullt ut.

Utredningen beskriver behovet av att inom framtidens psykiatriska vård satsa på kontinuitet och helhetssyn i relation till brukaren. Ett förslag är att införa koordinatorer som är en ”spindel i nätet” kring den funktions-hindrade. Flera av yrkesgrupperna i Kommunal arbetar redan i dag i denna funktion. Det skulle innebära en effektivisering av vård och omsorg om dessa roller lyftes upp och formaliserades.

Kommunal menar därför att det finns ett stort utrymme att bättre utnyttja medlemmarnas erfarenheter och kunnande till fördel för den psykiatriska vården. Men det krävs ett nationellt personalförsörjningsprogram som förmår gå utanför det konventionella sättet att organisera arbetsuppgifter mellan yrkesgrupper, liksom det krävs kurage att se förbi hierarkier inom verksamheterna. En väg är att genom forskning tydlig- och synliggöra olika yrkesroller inom psykiatrin.

Utbildning

Utredningen vill säkra utbildnings- och kompetensnivån bland de praktiskt verksamma inom psykiatrin. På olika sätt vill man främja möjligheter till tillämpad grund- och vidareutbildning för de anställda.

Utredningen föreslår dels att grundutbildningar inom vård-, stöd- och serviceområdet ska innehålla aktuella kunskaper om psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder. Dels vill utredningen att det ska finnas påbygg-bara och verksamhetsanpassade utbildningsprogram riktade till bland annat yrkesgrupperna inom Kommunal. Slutligen föreslår man att utveckla möjligheten till vidareutbildning och kompetenshöjning.

Kommunal håller med om att kunskapsnivån inom psykiatrin generellt bör höjas. Behovet av grund- och vidareutbildning av all personal inom psykiatrin är given. Yrkesgrupperna inom Kommunal har ett stort behov av möjligheter till relevant vidareutbildning och spetskompetens.

Ett problem är att arbetsgivare, främst inom kommunen, ofta väljer att anställa outbildad personal inom Kommunals yrkesområden. Det sker bland annat genom att man vid frånvaro ersätter utbildad personal med outbildad. Utbredningen av tillfälliga anställningar och osäkra anställningsvillkor bidrar också till att utbildningsnivån inom yrkena blir lägre. Kommunal anser att arbetsgivaren vid anställningen borde erbjuda en kompletterande utbildning till alla outbildade.

Ett annat problem är grundutbildningen omvårdnadsprogrammet. Gymnasieskolan förutsätter att eleverna fortbildas på arbetsplatserna, något som sedan ofta inte sker. Därmed försvåras deras övergång till arbetslivet. Kommunal anser att det bör finnas färdigutbildningsavtal mellan de parter som är berörda av respektive yrkesförberedande program. Avtalen ska reglera lön och anställningsvillkor under färdigutbildningen. De ska också reglera innehållet, längden och olika aspekter som har betydelse för kvaliteten i utbildningen.

Det är även så att omvårdnadsprogrammet framförallt är inriktat mot arbete inom äldreomsorgen. Undervisningen riktad mot psykiatrisk verksamhet är mer begränsad. Det saknas också tydliga eftergymnasiala utbildningsvägar för dem som vill gå vidare till psykiatrin. Därför har Kommunal formulerat ett handlingsprogram, Skötarrollen i utveckling, som formulerar behoven av utbildningsvägar för förbundets yrkesgrupper inom psykiatrin.

  • Grundutbildning: Omvårdnadsprogrammet ska erbjuda inriktningen psykiatri och ge grundläggande kunskaper om psykiska sjukdomar och funktionshinder. Utbildningen ska innefatta arbetsplatsförlagd praktik.
  • För att stärka yrkesidentiteten behövs det en eftergymnasial yrkesutbildning. Utbildningen kan organiseras antingen som högskolestudier eller inom ramen för kvalificerad yrkesutbildning. Liksom utredningen anser Kommunal att det ska finnas en nationell utbildningsplan för att säkra kvaliteten i utbildningen.
  • Vidareutbildning: Till exempel case management, rättkunskap, samtalsmetodik, kognitiv beteendeterapi, farmakologi med mera som Kommunals yrkesgrupper, och därmed även brukarna, drar nytta av. Utbildningarna ska innefatta såväl ämnesteoretiskt djup som en stark arbetsplatsintegrering.

Det är viktigt att den kompetensutveckling som sker får möjlighet att ge avtryck i organisationen och inte falla sönder i individuella projekt. Med andra ord måste det finnas en mottaglighet i verksamheterna för att möta och lyfta in den kunskap medarbetarna skaffar sig i det kontinuerliga arbetet. Det har förekommit att arbetsgivare inte ”ser” att Kommunals yrkesgrupper besitter vissa kunskaper. Att låta kunskap gå till spillo på grund av bristande insikt i metoder eller på grund av hierarkisk organisation är ett resursslöseri som till syvende och sist går ut över den psykiskt sjuke.

Med vänlig hälsning

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Ylva Thörn Anna Spånt Enbuske

Bilaga

Skötarrollen för utveckling – rapport om samverkan för välfärd, Kommunals kongress 2001