Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Yttrande över God sed vid lönebildning, (SOU 2006:32), betänkande av utredningen Utvärdering av Medlings- institutet (2006)

Svenska Kommunalarbetareförbundet vill ta upp två frågor som behandlas i betänkandet. Den ena gäller den norm för lönebildningen som starkt förordas i betänkandet. Den andra gäller förslaget att återföra ansvaret för lönestatistiken från Medlingsinstitutet till Statistiska Centralbyrån, SCB.

Det finns en bred samsyn både inom och mellan partsorganisationerna på den svenska arbetsmarknaden om att en väl fungerande lönebildning måste värna om den konkurrensutsatta sektorns internationella konkurrenskraft.

De svenska erfarenheterna av vad som händer när detta inte fungerar har haft ett högt pris i form av arbetslöshet, svag reallöneutveckling och samhällsekonomiska förluster och instabilitet.

Mycket tankemöda har lagts ned och stora ansträngningar har gjorts för att utforma en välgrundad och väl fungerande normering som ska kunna hålla lönebildningen på rätt bana.

Som en röd tråd genom hela betänkandet God sed vid lönebildning går en norm för lönebildningen som Kommunal emellertid har svårt att acceptera. Trots att det finns flera tänkbara sätt att utforma en norm som syftar till att värna K-sektorns internationella konkurrenskraft, så finns det i betänkandet varken någon analys av alternativa normer eller någon motivering av det val av norm som man gör.

Den norm som betänkandet tar för given innebär:

att det förhandlingsresultat som industrins parter når fram till ska vara norm för hela arbetsmarknaden och

att normen ska vara ett tak för löneökningen för andra sektorer.

Det är enligt betänkandet Medlingsinstitutets uppgift att verka för att normen följs. Det gäller både för institutet som helhet och för den enskilde medlaren i varje medlingsuppdrag.

Mot detta kan flera invändningar riktas:

• Det är inte rimligt med en norm som innebär att inga andra löntagar- kollektiv ska kunna förbättra sina relativlöner gentemot industrins anställda. Till exempel står Kommunals mål att höja relativlönerna för förbundets stora kvinnodominerade medlemskollektiv i strid med normen.

• Ännu mindre rimligt är att en statlig myndighet ska ha till uppgift att bevaka att de industrianställdas relativlöner inte försvagas.

• Normen bör uttryckas som ett genomsnitt, inte som ett tak, för att kunna relateras till andra viktiga ekonomiska variabler. Till exempel är det den genomsnittliga löneökningen inom näringslivet, inte den högsta löne- ökningen, som påverkar inflationen. Kring ett genomsnitt finns det en spridning, vilket innebär att relativlöneförändringar kan äga rum utan att löneökningarna i ekonomin som helhet behöver avvika fån normen.

Men om svensk lönebildning inte skulle styras av den norm som betänkandet anger, innebär då inte det att ankaret, kopplingen till konkurrentländernas lönebildning, släpps och att hela havet börjar storma? Nej, det gör det inte. Dels innebär Riksbankens inflationsnorm, som är mycket lik den som tillämpas i de europeiska konkurrentländerna, en relativt stark knytning av löneökningstakten i Sverige till omvärldens.

Dels finns det flera alternativa sätt att utforma en norm som direkt normerar löneökningstakten, inte indirekt som är fallet med Riksbankens inflations- norm, för att stärka följsamheten med omvärldens löneökningstakt. Starka argument talar för att inflationsnormen är otillräcklig och behöver kompletteras med en lönenorm.

Det finns både behov av och tid för att diskutera hur en välgrundad och väl fungerande norm för lönebildningen bör utformas.

I fråga om lönestatistiken föreslås i betänkandet att ansvaret återförs till SCB. Kommunal anser att det är tveksamt om detta är rätt väg att gå.

Det finns ett behov av en myndighet som bevakar att lönestatistiken är jämförbar mellan olika sektorer och tillgänglig och användbar för de förhandlande parterna.

Lönestatistiken behöver också utvecklas. En för Kommunal mycket besvärande brist är att lönerna för arbetare och tjänstemän inte särredovisas i den offentliga statistiken för den kommunala sektorn. Detta har under en följd av år inneburit att lönestatistiken överskattat den löneökning som kommit Kommunals medlemmar till del.

Kommunal tvivlar på att denna allvarliga brist kommer att åtgärdas om SCB får hela statistikansvaret.

Med vänlig hälsning

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Ylva Thörn

Rolf Andersson