En ordförandes tankar

1 maj är arbetarrörelsens högtidsdag

Idag har jag fått den stora äran att hålla ett första-maj-tal i Borgholm, och i dagens blogg försöker jag sätta mina tankar på pränt.

Den 1 maj är en dag när vi tillsammans visar vad vi vill förändra och förbättra i samhället. Jag vill idag tala om arbetsvillkoren i välfärden. Jag vill påminna om hur det angår varenda en av oss som bor i Sverige. Och varför varje investerad krona i välfärden bidrar till ett bättre Sverige.

Jag vill börja med att stanna till i det som händer i vår omvärld och då tänker jag på den ryska invasionen av Ukraina. Låt mig vara tydlig: Det är ett grovt brott mot internationell rätt och har lett till en humanitär kris där liv går förlorade och människor, familjer och barn tvingas fly.

Tillsammans visar vi vår solidaritet med Ukraina och Ukrainas folk.  Både i samband med möten som det här, i sociala medier och såklart genom att ge stöd och hjälp direkt till Ukraina och det ukrainska folket. Tillsammans gör vi skillnad!

Vill du vara med och stödja kan du göra det via Palmecentret här: Olof Palme International Center » Stöd Palmecentrets insamling för fred och frihet i Ukraina (palmecenter.se)

Att stå starka tillsammans sida vid sida är också att göra skillnad. I fredags tvingades vi i Kommunal att dra igång vår varslade konflikt med både strejk och blockad. Detta med anledning av att förhandlingarna mellan Kommunal och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har strandat. SKAO vill försämra villkoren i vårt kollektivavtal.

Arbetsgivarorganisationen anser att deras verksamhet ska ha en särställning på arbetsmarknaden. De anser att personalen i Svenska Kyrkan inte ska få ett likvärdigt omställningsavtal som Kommunal redan har med bland annat Svenskt Näringsliv och Sveriges kommuner och regioner.

Kommunal kan inte gå med på villkorsförsämringar på något av våra kollektivavtalsområden. Jag ber er som samlats här idag att visa ert stöd för Kommunal i vår pågående konflikt. Det kan du t.e.x. göra genom att i sociala medier gilla, dela och tagga våra inlägg. Tillsammans är vi starka och står enade för att försvara våra villkor.

Jag känner en otrolig stolthet över att vara medlem och få verka i Kommunal, som är Nordens största välfärdsförbund, med över en halv miljon medlemmar. Det är medlemmarna i Kommunal som skapar trygghet för barn, äldre och sjuka. Det är vi som ser till att Sverige har en välfärd varenda dag, dygnet runt. Det är medlemmarna i Kommunal som ser till att samhället fungerar.

När välfärden fungerar bra, då är den fantastisk. En skola där våra barn får lära sig för livet och som också kan sätta in förebyggande åtgärder för att stötta en tonåring på glid. En förskola där våra yngsta får omsorg, undervisning och en riktig bra start i livet. En sjukvård där vi ges vård efter behov, inte efter plånbok. En äldreomsorg som ger dina och mina föräldrar trygghet under livets sista år.

När välfärden brister blir konsekvenserna därför allvarliga. Det syntes inte minst under de senaste över två årens pandemi. Jag bär med mig hur medlemmarna i Kommunal från början inte hade tillgång till den skyddsutrustning som behövdes och hur skyddsombud stred och jobbade stenhårt för att de och deras kollegor skulle känna sig trygga på jobbet. Vi hade ingen aning om hur farlig sjukdomen var. Med risk för att smitta gick många ändå till jobbet.

Men om pandemin medförde något positivt så var det att vi fick prova på ett arbetsliv där karensavdrag för sjukdom tillfälligt avskaffats. Under pandemin sa man “Det är bra att du är hemma om du är sjuk. Kom inte till jobbet och smitta andra.” och “Du ska definitivt inte tvingas välja mellan mat på bordet mot att gå till jobbet lite snuvig”. Alla de som jobbar eller har jobbat nära människor vet att man med jämna mellanrum blir smittad, även när det inte är pandemi. Det räcker med en nysning från ett förskolebarn eller ett handslag från en anhörig. Tillsammans har vi i Kommunal samlat in över 140 000 namnunderskrifter för avskaffat karensavdrag, som förra veckan lämnades över till socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi. Och vår kamp stannar inte vid detta överlämnande vi kommer fortsätta driva opinion för att få igenom vårt krav. Signalen är tydlig – karensen måste avskaffas för alla, för gott!

Runt om i landet precis som i Borgholms kommun vet jag att medlemmarna är oroliga inför sin efterlängtade sommarsemester. Man är trött och sliten efter två väldigt tuffa pandemiår och samtidigt råder det stor brist på semestervikarier. Vilket gör att ordinarie personal får sprida ut sina semesterveckor under längre perioder denna sommar. Detta kan göra att man kanske inte har semester samtidigt som resten av familjen. På vissa ställen får man erbjudande om att flytta sin semester till i höst mot ekonomisk ersättning. Det här är inga långsiktiga lösningar för att få fler att vilja jobba i välfärden, det här är tvärtom dåliga exempel på att resurserna saknas i välfärden och det finns många fler hål att fylla.

En annan lokal fråga är betalda arbetsskor. I Borgholms Kommun finns idag ett så kallat skobidrag där man som anställd får tillbaka 500 kr när man betalat sina egna arbetsskor. Detta beslut är ett steg i rätt riktning men det är inte tillräckligt. Att få helt kostnadsfria arbetsskor är en fråga om klass, kön och jämställdhet. Varför ska inte de som arbetar inom de kvinnodominerade yrkesområdena i vård, skola och omsorg och som går 10000-tals steg under varje arbetspass också få fria arbetsskor? Vid S-kongressen i höstas togs beslut om att driva denna fråga. Vi i Kommunal kommer följa detta noga i de kommuner och regioner som är S-ledda.

Under en lång tid har den modell som byggt Sverige starkt sakta men säkert monterats ned. Redan innan pandemin fanns kostnadspress, vinstjakt, ohållbara scheman och minutstyrda arbetsmoment i välfärden. Tyvärr har detta tillåtits att dominera när politiker tagit ett steg tillbaka och en övertro på marknadslösningar har fått breda ut sig.

Det måste inte vara så här. Och under pandemin såg vi en tydlig förändring. Det tillfördes mer resurser till välfärden, vi fick temporära förstärkningar av trygghetssystemen och förbättringar kring karensavdraget. När det finns politisk vilja, och fackförbund som trycker på, då finns det inga hinder för vad vi kan genomföra.

Valet 2022 måste verkligen handla om att fortsätta den här utvecklingen. Välfärdens yrkesskickliga medarbetare måste få bättre förutsättningar för att göra sitt jobb. Det krävs fler arbetskamrater, med trygga anställningar, rätt utbildning och som ges resurser att fortsätta leverera en välfärd i världsklass.

Vi vet att det är möjligt. Vi i Kommunal kräver i vår fackliga valrörelse detta valår att det behövs mer resurser och investeringar i välfärden.

Ska vi bryta segregationen och skapa jämlika livschanser då är svaret välfärd. När politikerna frågar sig hur vi ska lösa otryggheten och minska utanförskap, ja, då är svaret: mer välfärd. När vi ska bygga ett bättre Sverige, då är svaret: välfärden.

Sverige har råd med världens bästa välfärd. Vi behöver världens bästa välfärd för att det ska gå väl för var och en av oss på vår färd genom livet. En välfärd som hjälper till att utjämna klyftorna i samhället. Och en välfärd som inte gör att vi blir sjuka av att arbeta i den.

Framtiden kommer kräva att ännu fler vill jobba i välfärdsyrkena. För det behövs trygga anställningar, hållbara arbetstider och helt enkelt lite luft i systemet och ökad tillit till de som kan verksamheten bäst; personalen! En välfärd med schyssta villkor där vi inte har delade turer, där vi avskaffat minutstyrning och ohållbara scheman. Allt som krävs är högre ambitioner, investeringar i välfärden och politisk vilja.

Det vi gör här idag; samlas, sjunger, tågar och ställer krav på förändring – det skapar hopp och framtidstro. Tillsammans och gemensamt står vi upp för alla människors lika värde, för frihet, fred, rättvisa och solidaritet. Men vi ska samtidigt påminna oss om att just detta vi gör här idag- riskerar människor på många platser i världen livet för att få göra.

Kampen för bättre villkor fortsätter varje dag, vi tillsammans kan fortsätta kampen genom att gå ut i demokratins, den fackliga och den politiska kampens anda och förändra samhället. Det tänker i alla fall jag göra.

Stort tack för att ni har läst