Verkligheten ur en barnskötares ögon

Sågs alla barn när kollegorna var sjuka och det inte dök upp några vikarier, skriver barnskötaren Marie Åberg.

Klockan har precis slagit 8.00 när magen knyter sig på Kajsa. Hon har precis börjat sitt arbetspass på förskolan Björken. Kajsa står i hallen och tittar på tavlan som med röd text talar om vilka pedagoger som är hemma idag. 8 av 15 pedagoger borta.

Alla barn är på plats. Mer än hälften av hennes kollegor är sjuka. Inga vikarier syns till. Kajsa konstaterar med en djup suck att hon återigen är ensam på avdelningen.

Barn börjar strömma ut i hallen. Påklädningen sker på löpande band. Verksamhet inomhus är inte att tänka på. 3 barn behöver byta blöja. Det tar tid innan Kajsa kommer ut på gården.

Ryggen värker. Väl ute är det bara att hoppas på att inget barn ramlar och slår sig. Eller smiter ut genom grinden. Hon samlar barnen för lite frukt för att få en överblick. Klockan slår 10.30. Dags att börja gå in.

Kajsa känner sig som en robot där hon sitter på en pall och hjälper barn efter barn av med skor och trilskande blixtlås. Tid för nytt blöjbyte. Några barn sitter på golvet inne på avdelningen och leker. Kajsa håller koll på dem genom fönstret i skötrummet. Hon byter blöjor så fort hennes värkande fingrar tillåter.

Kocken kommer med lunchvagnen. Barnen är trötta. Några gråter. Ingen idé att ha samling. Kajsa springer mellan borden som en bläckfisk med 8 armar. När det är dags för vilan är hon lika trött som barnen.

Det blir ingen rast för Kajsa idag. Mellisdags. Det måste gå fort. Alla måste ut på gården på grund av personalbristen. Förmiddagens påklädningsritual upprepas.

Ute på gården är det kallt och lerigt. Efter två timmar utomhus slår klockan 17.00 och Kajsa kan avsluta sin arbetsdag. Tankarna snurrar i huvudet på Kajsa där hon sitter på tunnelbanan på väg hem.

Tröttheten och uppgivenheten river inom henne. Väl hemma landar hon i soffan med tårarna rinnande nerför kinderna. Hon orkar varken med man eller barn eller matlagning.

När natten kommer ligger Kajsa klarvaken. Tankarna fortsätter snurra.

Hann jag se alla barn idag? Snäste jag av en kollega för att jag var stressad och trött? Gav jag information till alla föräldrar eller missade jag något? Orkar jag fortsätta arbeta så här ? Är jag en dålig mamma och fru? Hon tittar på klockan. Inte många timmar kvar till den ringer för nästa dags arbetspass. Kajsa somnar tillslut med vetskapen om att morgondagen kommer se exakt likadan ut.

Man skulle kunna tro att detta är en påhittad berättelse. Men detta är hämtat ur verkligheten. Varje dag upplever barnskötare arbetsdagar över hela landet precis Kajsa upplever.

Marie Åberg

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.