Otack är världens lön
Många av Kommunals medlemmar har smittats av corona på jobbet. Ändå tvingar de privata arbetsgivarna oss att varsla om konflikt för rimliga arbetsförhållanden, skriver Elisabeth Antfolk, undersköterska och sektionsordförande.
Fortsätt läsa
De säger att det är viktigt att vi som jobbar ska ha goda villkor men ändå tvingar de oss att varsla om konflikt för att vi ska få dem.
Vivecas sista minne innan hon sövdes och lades i respirator är hur doktorn hjälpte henne att ringa äldsta sonen för att ta farväl och be honom ta hand om lillebror i resten av deras liv, om hon skulle dö. Viveca överlevde.
Efter sex månaders sjuktid blev hon fint välkomnad av chefen, tillbaka till både livet och jobbet. Dag ett skulle bara vara en fika med kollegan och återgång i arbete veckan därpå. Till kaffet kom chefen med uppsägningen. Viveca fick jobba uppsägningstiden fast dagvården var stängd.
Janne låg på sjukhus med 250 blodproppar i lungorna. Han bor 20 meter från jobbet. Då viruset kom till stan upphörde allt socialt. Han rörde sig enbart mellan jobb och hem. När viruset kom till boendet nekades han skyddsutrustning av sköterskan. Doktorn på sjukhuset var vansinnig och ville polisanmäla arbetsgivaren. Han ringde Jannes dotter och sade ”det är inte samma pappa som åkte in som kommer hem.
Eva smittades på jobbet, även hon nekades skyddsutrustning. Hon är inte frisk sju månader senare.
Vad har de gemensamt mer än att alla drabbats av Covid-19 på jobbet?
De arbetar i äldreomsorgen, samtalsämnet på allas läppar. En svårt eftersatt äldreomsorg där arbetsgivarnas vinster finansieras genom underbemanning, osäkra anställningar, deltider, delade turer, långa pass, jobb varannan helg, extrem tung fysisk och psykosocial arbetsmiljö.
Priset för det betalar vi anställda, ibland så högt att vi är på besök hos vår egen för tidiga död.
15 december släpptes Coronakomissionens första delbetänkande om äldreomsorgen. Det sa vad anställda och Kommunal sagt i åratal. Bristerna är många och stora, en rad olika åtgärder är nödvändiga.
Rapporten är flitigt kommenterad. Sveriges radio intervjuade Emma Spak, hälso- och sjukvårdschef från SKR (Sveriges kommuner och regioner). Hon sade bland annat att personalen både har gjort under våren och fortsätter att göra, enorma stordåd för att vi ska kunna hantera den här pandemin så här behöver man ära den som äras bör.
Resultat finns i det nytecknade kollektivavtalet mellan SKR och Kommunal. Där ses löneökningar, snabbare takt för fast anställning, satsningar på yrkesutbildade, och utöver det ett engångsbelopp på 5500 kr till de som jobbat i verksamheterna under året.
Även Almega, medlemsorganisation för privata arbetsgivare, kommenterade rapporten och pratade viktiga förändringar i branschen. Anna Bergendal, näringspolitisk expert sa
”Att personalen har goda villkor är helt avgörande för våra medlemmar. Det är därför vi tecknar kollektivavtal med Kommunal.”
Just nu förhandlas avtal för oss privatanställda inom äldreomsorgen. Våra krav är bland annat högre löner, sammanhållen arbetstid, kortare nattarbetstid och högre OB.
Arbetsgivarna vill ha otrygga anställningar, äga våra arbetstider och scheman och ge lägsta möjliga löneökning.
Janne är fortfarande inte samma pappa som innan sjukdomen. Eva fortsätter få nya märkliga symtom än idag, hon undrar om hon någonsin blir frisk. Viveca är nu utförsäkrad från Försäkringskassan, arbetslös och stod utan pengar till julfirande. Det blev jul ändå, att vara tacksam för livet kostar ingenting.
Vid återgång i arbete är det till fortsatt låga löner, långa pass, delade turer och en ständig obalans mellan krav och resurser.
”Att personalen har goda villkor är helt avgörande för våra medlemmar.”
Vilka villkor är det arbetsgivaren och deras organisation syftar på?
Elisabeth Antfolk, undersköterska i hemtjänst och sektionsordförande Kommunal sektion PVO
