Konsten att knyta en soppåse
Man lär sig inte allt på högskolan, skriver Linda Runcrantz, förtroendevald i sektion Skola-Service.
Fortsätt läsa
Efter att ha levt en tid i London så flyttade jag tillbaka till min barndomsstad. Jag var desperat efter ett arbete, vilket var svårt att hitta i en sömnig småstad känd för nepotism.
Vilket arbete är minst eftertraktat tänkte jag?
Så jag ringde kommunen och erbjöd mina tjänster inom lokalvård. Nu gick det fort och jag kallades till intervju, redan dagen därpå stod jag som lokalvårdare i stadens sporthall.
En förmiddag kom en av gymnastiklärarna med andan i halsen och undrade om jag slängt soporna? Hen menande att ett facit hade slängts av misstag.
– Naturligtvis det ingår i mina arbetsuppgifter, svarade jag.
– Kan du söka efter mitt facit, undrade läraren?
– Tyvärr det ingår dessvärre inte, sa jag. Men jag lånar gärna ut ett par handskar.
Läraren hällde sonika ut säckarna med soppor över golvet och till sin stora lycka fann hen det som eftersöktes. Strax var säckarna åter fyllda.
– Hur gör jag nu, undrade läraren med påsarna i sina händer.
– Du knyter ihop dem, svarade jag.
Läraren tittade så oförstående på mig att jag var tvungen att förtydliga mig.
– Du knyter ihop påsarna på exakt samma sätt som du gör med dina soppåsar därhemma.
Det krävs inte några högskolepoäng för att vara lokalvårdare. Men att knyta ihop en sopsäck är en konst som inte lärs ut på högskolan.
Linda Runcrantz
