Jessica P Klemetsson: Det finns inget välfärdsfett kvar att ta av.

Pengarna räcker inte! Äldreomsorgen, hälso- och sjukvården, barnomsorgen och kollektivtrafiken är anorektisk. Det finns inget välfärdsfett kvar att ta av.

Varje vecka är jag ute och träffar medlemmar i Kommunal Stockholms län. Yrkeskunniga barnskötare, elevassistenter, brandmän, bussförare, undersköterskor, vårdbiträden och alla de andra 230 yrken som Kommunal organiserar. Människor som får betala med sin hälsa för politikernas oförmåga att se till att vår gemensamma välfärd får de resurser som behövs.

I min senaste blogg skrev jag om förtäckta besparingar i form av effektiviseringar som skett i kommunala budgetar sedan 90-talskrisen. Effektiviseringar som är så generella att ingen på politisk nivå verkar kunna greppa vilka konsekvenser det får för verksamhetens kvalité eller för personalens möjligheter att utföra de uppgifter som krävs av dem.

Och det spelar faktiskt ingen roll om de medel som tilldelas används i egen regi eller för verksamhet som utförs i privat regi. Pengarna räcker inte! Äldreomsorgen, hälso- och sjukvården, barnomsorgen och kollektivtrafiken är anorektisk. Det finns inget välfärdsfett kvar att ta av.

Som skattebetalare kan man kanske vara nöjd. Självklart ska vår gemensamma välfärd inte kosta mer än vad som behövs. Det är en viktig princip som även vi i Kommunal delar.

Men om man som samhällsmedborgare ser utmaningarna kan man inte vara nöjd. Lönerna är för låga, personalen går på knäna och de högsta sjukskrivningstalen finns i välfärdssektorn. Det gör det svårt att rekrytera personal, och vi vet att många fler måste rekryteras inom kort. Men som det är nu är villkoren och förutsättningarna helt enkelt är för dåliga för att klara rekryteringsbehoven.

Just nu fattar kommun efter kommun i Stockholms län beslut om att privatisera mer verksamhet. Äldreomsorgen i Sigtuna, personlig assistans i Järfälla och Upplands Bro är bara några exempel. Hur kan man som kommunpolitiker fortfarande tro att lösningen är privatiseringar? Om våra gemensamma medel inte räcker till verksamheten, hur ska de då också räcka till aktieutdelningar i bolag?

Det här är en ekvation som inte går ihop. Släpp den ideologiska övertygelsen att det går att effektivisera verksamheten ännu mer. Det var kanske sant på 1980- och 90-talet. Nu är det snart 2020, och det finns inget utrymme kvar för att göra mer med mindre.

Jag vill se modiga politiker som vågar se verkligheten som den är och istället tar diskussionen och för debatt om att vi måste omfördela statliga medel till kommuner och regioner. Politiker som vågar ompröva overheadorganisationerna i kommunerna och istället låter medlemmarna i Kommunal vara proffs.

Om ni lyssnar på medlemmarna i Kommunal klarar vi gemensamt de utmaningar vi står inför och kan vara stolta över det välfärdssamhälle som tjänar oss alla, oavsett vad vi röstar på, vilken inkomst vi har eller vart i livet vi befinner oss.

Jessica P Klemetsson
avdelningsordförande
Kommunal Stockholms län

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.