Jessica P Klemetsson: Att kalla det effektivisering när en barngrupp utökas från 23 till 25 barn med samma antal personal är lögn. Det är besparingar!
Den här sommaren precis som övriga somrar sedan jag blev ordförande för Kommunal Stockholms län har jag arbetat på min förskola som barnskötare i Vallentuna kommun. Mitt yrke som jag älskar, ett superviktigt och meningsfullt yrke där man är med och skolar och ger omsorg till vår framtid. En verksamhet som precis som äldreomsorgen, räddningstjänsten, kollektivtrafiken, skolan, hälso- och sjukvården, lokalvården, och alla andra yrken som Kommunals medlemmar arbetar inom är en viktig kugge för att Sverige ska fungera.
Verksamheter där de som arbetar ibland – allt för ofta – tas för givna. Där vi förväntas utföra samma underverk år efter år trots att resurserna till verksamheten minskar, förtäckt som effektiviseringar i kommunala budgetar trots att det i verkligheten borde kallas besparingar.
Effektivisering borde vara ett positivt laddat ord. Att kunna utföra verksamhet till samma kvalité med mindre resurser. När jag tänker effektivisering så tänker jag på en buss som innan hade plats för 20 personer, men som byts ut och plötsligt har plats för 40 personer. Eller en maskin som tar över en arbetsuppgift och kan göra den snabbare och utan att det slitsamma arbetsmomentet behöver utföras av lika många människor.
Men att kalla det effektivisering när en barngrupp utökas från 23 till 25 barn med samma antal personal, eller när du får mindre beviljad tid för ett toalettbesök hos en äldre i hemtjänsten när det i verkligheten fortfarande tar lika lång tid att gå på toaletten, är lögn. Det är besparingar!
Och det känns i Kommunals medlemmars kroppar och huvuden, allt från otillräcklighet, samvetsstress och psykisk ohälsa till ryggar som går sönder, axlar och händer som värker, tinnitus och dövhet. Skador som i många fall aldrig går att bota helt. Det känns i min kropp.
Först blir jag ledsen, sen blir jag förbannad och nu känner jag ett enormt engagemang, för det här ingen naturlag. Det här går att göra något åt. Olof Palme sa en gång ”Samhället är människans verk, om något är fel så kan vi förändra det.” Och det är precis det vi kan och ska göra tillsammans.
Vi börjar med att ställa frågan när vi ser ordet effektivisering i en budget. ”Hur är det tänkt att den här effektiviseringen ska kunna genomföras konkret?” Kommer det ske en investering som gör att arbetsuppgifter som genomförs idag kan utföras smartare, med hjälpmedel? Är det tänkt att någon arbetsuppgift inte längre behövs?
Eller är det en besparing? En besparing som kommer göra att medlemmarna i Kommunal förväntas arbeta fortare? För det går inte mer nu.
Vi kan åtminstone börja med att vara ärliga med vad som skett i välfärdens budgetar sedan nittiotalskrisen så vi kan få en nyanserad diskussion om hur våra gemsamma skattemedel används och ska räcka till.
Det är dags att sluta kalla förtäcka besparingar i skolan, förskolan, äldreomsorgen med mera för effektivisering! Det är inte lösningen på välfärdens utmaningar. Och det kan inte fortsätta om vi vill att någon ska jobba i välfärden idag, imorgon och i framtiden.
För övrigt hoppas jag att ni alla haft en bra sommar.
Jessica P Klemetsson
Barnskötare
Avdelningsordförande
Kommunal Stockholms län
