Malin Ragnegård – Förbundssekreterare Kommunal

Här finns mina tankar och åsikter i olika frågor som rör min fackliga vardag

Mens – en global rättvisefråga

Idag är det den internationella mensdagen. Det är en dag som syftar till att lyfta upp och belysa vikten av möjligheten till en bra och hygienisk rutin för sin menstruation. Vid första anblick kanske mens inte känns som en facklig fråga. Men det är det i allra högsta grad, både internationellt och här på hemmaplan.

Mens är minst sagt en global rättvisefråga. Trots att det är en helt vanlig del av livet för ungefär hälften av jordens befolkning så är det på många platser runt om på jorden fortfarande något som är förknippat med skam, orenhet och tabu. Tillgång till mensskydd och för den delen till toaletter är långt mer begränsad på ett globalt plan än vad man hade kunnat hoppas på 2021. Enligt organisationen WaterAid så saknar 1 av 4 kvinnor i världen tillgång till en toalett. Hela 88 % av världens flickor och kvinnor har inte tillgång till kommersiella mensskydd.

Självklart är det så att detta även påverkar arbetslivet. På arbetsplatser där möjligheterna att ta toalettpauser eller att hitta privata utrymmen är begränsade drabbas kvinnor hårt under tiden då de har mens. Den omöjliga ekvationen innebär i många fall att kvinnor är tvungna att vara frånvarande från sina jobb under tiden de menstruerar. En studie (som även den är utförd av organisationen WaterAid) utförd bland kvinnor som arbetar i fabriker i Bangladesh visar att 73 % av kvinnorna, bland annat av mensrelaterade orsaker, stannar hemma från jobbet upp till 6 dagar i veckan varje månad. Det är inte bara förödande för kvinnornas egen ekonomi utan även i förlängningen för hela landets ekonomi. Samma studie visar att på de arbetsplatser där kvinnorna fick tillgång till mensskydd, tvål och vatten så sjönk sjukfrånvaron drastiskt, till bara 3 %. Det visar tydligt på det enormt viktiga fackliga arbete som kan göras i den här frågan – och som faktiskt innebär en vinst för hela samhället.

Även hemmavid finns det mycket kvar att göra i frågan om mens och arbete. Många kvinnor som arbetar inom LO förbundenss yrkesgrupper har svårt med tid och tillgång att byta och slänga sina mensskydd. När tiden är knapp inom exempelvis vården, och toapauserna uteblir, så är det extra tufft för de som har mens. Inom hemtjänsten är det inte sällan det dröjer länge mellan tillfällena att gå på toaletten. I arbetet med att skapa en bra arbetsmiljö bör frågan om mens vägas in. Här har våra arbetsplatsombud och skyddsombud ute på arbetsplatserna en enormt viktig roll för att ställa krav på arbetsgivarna att anpassa arbetet så att de som har mens får tid och utrymme att sköta det på ett bra och hygieniskt sätt. Det kan till exempel handla om att vara noga med att planera in tid för toalettbesök, även när man arbetar på resande fot som inom hemtjänsten eller i kollektivtrafiken. Eller för den delen att ha en så pass tillräcklig bemanning att det aldrig behöver gå så långt att anställda blir tvungna att hoppa över sina raster, eller inte kan ta snabba toapauser.

Kort och gott – mens är en facklig fråga. Det är inget särintresse, utan något som berör hälften av jordens befolkning. Och hälften av Sveriges arbetskraft. Det bör behandlas därefter.

 

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *