Malin Ragnegård – Förbundssekreterare Kommunal
Här finns mina tankar och åsikter i olika frågor som rör min fackliga vardag
Här finns mina tankar och åsikter i olika frågor som rör min fackliga vardag
Vi är många som för alltid kommer att minnas och även känna hur det var att vara välfärdsarbetare år 2020. Från en nivå som inte var okej med för låg bemanningen utifrån alla arbetsuppgifter som ska utföras, scheman som gör många sjuka eller inte möjliggör ett liv utanför arbetet och löner som inte värdesätter yrkeskompetensen – till ett kaos och påfrestningar som var helt utöver något annat.
Pandemin gjorde tydligt vilka som är samhällsbärare och det som vi så länge påtalat fick plötsligt fler upp ögonen för. Det applåderades och hyllades. Vård och omsorgspersonal fick den uppskattning de så väl förtjänar. Men det blev också väldigt tydligt hur klass och kön spelade roll för vilket skydd du fick på jobbet. Kommunals skyddsombud och alla andra företrädare drev igenom, det som borde ha varit självklarheter, som till exempel rätt skyddsutrustning.
Samtidigt som undersköterskor, lokalvårdare och barnskötare stod i fronten under pandemin så tvingades de även bedriva facklig kamp för att kräva sin rätt att känna sig trygg och säker på jobbet. Eller att helt enkelt inte riskera sin hälsa eller sitt liv.
Allt detta skulle i de flestas ögon göra Kommunals avtalskrav väldigt rimliga och helt relevanta. Jag tror att väldigt få skulle kunna tänka sig att någon inte vill att yrkesutbildade i välfärden får en särskild lönesatsning, samtidigt som samtliga får reallöneökningar. Att det blir fler anställda med trygga anställningar. Eller att arbetstider och semestervillkor förbättras rejält. Stödet från allmänheten är enormt stort.
Men vår motpart håller inte med. De tycker istället att sifferlösa löneavtal och försämringar av arbetsvillkor är rimligare.
Nu är vi inne i slutspurt på vår första del av avtalsrörelsen. Om bara några dagar går vårt kollektivavtal ut med Sveriges kommuner och regioner (SKR) som är vårt största avtalsområde, men även flera andra avtal som tex Sobona-trafik och Svenska kyrkan.
Nu är det hårda förhandlingar som gäller och våra förhandlare tillsammans med avtalsdelegationerna kör ända in i kaklet för att förbättra villkor och löner för alla de medlemmar som alltid gör ett fantastiskt och helt avgörande jobb – men som nu dessutom har offrat och riskerat väldigt mycket för att vårda, serva och skydda andra.
Nu ska applåder och hyllningar omvandlas till avtalstext som innebär konkreta förändringar. Mer pengar i plånboken och scheman som är hållbara. Inget annat duger.
Nu ökar pandemin på nytt runt om i Sverige, samtidigt som arbetsgivaren är beredda att ge 0 kronor som tack. Vi är redo att göra det som krävs och jag vet att jag talar för hela Kommunal när jag säger det! Det är hög tid för bättre tider.
Det vi alla nu kan göra för att stärka upp våra förhandlare ytterligare är att se till att alla är medlemmar på arbetsplatserna. Varenda en, oavsett om den har timlön eller fast anställning behöver nu organisera sig! Nu hjälps vi åt och ställer frågan till alla.
För att öka trycket behöver vi även hjälpas åt att sprida våra krav, men även vad vår motpart kräver.
Det är ett oerhört tufft läge just nu men kämparglöden hos medlemmar, förtroendevalda och anställda i hela vår förening är större än någonsin!
Nu kör vi – Tillsammans!!