Malin Ragnegård – Förbundssekreterare Kommunal
Här finns mina tankar och åsikter i olika frågor som rör min fackliga vardag
Mitt yrke
Yrkesstoltheten finns i en. Jag har den där hela tiden. Allt mitt engagemang drivs av verkligheten på arbetsplatserna, det var ju där jag själv började. Nästa vecka är jag tillbaka, en liten stund åtminstone.
Nästa vecka ska jag ha en introduktionsdag på mitt jobb. Eftersom jag är tjänstledig för mitt fackliga uppdrag så hinner jag tyvärr inte vara så ofta på mitt ordinarie jobb, men snart ska jag vara där och vikariera i två veckor och då behövs det lite introduktion först.
Jag ser verkligen fram emot att få jobba som Omsorgsassistent på en daglig verksamhet inom LSS, som är det jag är anställd som.
Att få förtroendet att vara facklig aktivist och ledare på heltid är verkligen en ynnest och något som jag värdesätter väldigt högt. Men mitt yrke är något speciellt. Yrkesstoltheten är något som finns i en.
Den största delen av mitt yrkesliv har jag dock arbetat som personlig assistent. Det var där jag lärde mig mest, det var där jag blev vald till mitt första fackliga uppdrag och det var där jag förstod att det finns mycket att kämpa för. Jag älskade mitt jobb, MEN…
Till exempel när jag var på min första anställningsintervju, 19 år gammal, och fick frågan hur jag blir när jag har mens. Jag minns känslan av utsatthet och osäkerhet. Chefen som satt tyst och den anhöriga som förväntade sig ett svar.
Till exempel hur länge jag fick vänta på en heltidstjänst, hur jag fick en schemarad med fyra jobbhelger av sex och vilket enormt ansvar och skicklighet som ingår i yrket.
Jag lärde mig som sagt väldigt mycket. Hur en pratar med varandra utan verbalt språk och hur jag fick möjligheten att driva yrkesfrågor genom mitt fackliga engagemang.
Numera är jag i mitt yrke ungefär en gång per år, men även om det är sällan så känns det otroligt viktigt och värdefullt.
Jag älskar ju mitt jobb! (Men…)
