Mina tankar

Tankar från Vänervästs ordförande

Kollektivavtalet är golvet!

Nu står vi här efter den största avtalsrörelsen på väldigt länge. Vi har nya kollektivavtal på plats. Men vi ska komma ihåg att kollektivavtalet är ett golv. Arbetsgivaren får inte ge lägre löner eller sämre villkor än avtalet, men bättre. Vi har förhandlat fram ett golv som gäller fram till 2023, men utöver det så kan vi alltid kämpa och förhandla om mer. Det kommer krävas ordentliga satsningar på välfärden framöver och då ska vi vara med och påverka. På arbetsplatserna, i samverkan och förhandlingar, i samhällsdebatten och i de politiska rummen ska vi berätta om vår vardag på jobbet och vad vi behöver för att kunna göra ett bra jobb.

Nu står vi här efter den största avtalsrörelsen på väldigt länge. Den har på flera sätt varit lik de avtalsrörelser vi bedrivit tidigare, men också helt olik. Likheterna hittar vi i sättet att mejsla ut vilka krav på förändringar vi ska gå fram med på respektive avtalsområde. Även hur vi organiserar medlemmarnas inflytande och deltagande. Vi har som vanligt tagit ställning till gemensamma krav i LO inför avtalsrörelsen. Där vi valde att ställa oss utanför samordningen. Och samtliga löntagare har enligt vår lönebildningsmodell i Sverige varit tvungna att förhålla sig till normen för hur stora löneökningarna får vara. Det så kallade märket. Men där slutar i stort sett likheterna.

Corona och förlängda avtal

Bortsett från att vi skulle förhandla samtliga centrala kollektivavtal samtidigt utan stöd av en LO samordning, så har vi ställts inför svåra situationer och tuffa beslut som ingen av oss kunde ana innan avtalsåret 2020. Helt plötsligt stod vi mitt i en pandemi. Många medlemmar som berördes av avtalsförhandlingarna hade fullt upp med att hantera konsekvenserna av coronaviruset. Avtalen förlängdes sju månader. Vi var tvungna att ta hand om Sverige för att kunna förhandla med full kraft senare. Ingen av oss har erfarenheter av ett sådant här virus. Vi förstod in på hösten att läget inte blivit bättre. Vi skulle vara tvungna att förhandla alla våra avtal trots att vi gick in i en andra våg av pandemin.

Skyhöga förväntningar – med all rätt!

Självklart var förväntningarna skyhöga på bättre villkor och högre löner. Det har blivit så tydligt under året vilka viktiga och livsavgörande jobb medlemmarna i Kommunal har. Och förväntningar fanns på kompensation för den tid man skjutit upp förhandlingarna och avstått löneökningar. Jag  förstår frustrationen över att det inte finns några garantier när man väljer att förlänga de gamla avtalen. Vi gjorde det ju för att ta hand svårt sjuka och se till att vårt samhälle kan fortsätta att fungera trots en pandemi. Är inte det värt något? Vårt enda medel i det läget vi befann oss i var att gå in med ytterligare krav när förhandlingarna drog igång. Att försöka få arbetsgivarna att ändå premiera sina anställda för insatserna under pandemin. Det kan vi säga med facit i hand att alla arbetsgivare inte valde att göra.

Trots de utmaningar som begränsat och utmanat oss så kan vi ändå summera avtalsrörelsen med att vi lyckades. Vi fick igenom det vi yrkade på från början. Löneökningar i nivå med märket plus en särskild satsning på yrkesutbildade. Det var därför vi lämnade LO samordningen. Vi visste att vi måste få ut mer än märket om vi ska komma åt den värdediskriminering som råder på svensk arbetsmarknad mellan kvinnor och män.

Inte ett slut – en början

Men med detta ska vi inte vara nöjda. Vår fackliga uppgift slutar inte för att avtalsrörelsen är över för denna gång, den börjar nu. Det är nu vår ilska ska riktas åt rätt håll. Kollektivavtalet är ett golv. Arbetsgivaren får inte ge lägre löner eller sämre villkor än avtalet, men bättre. Vi har förhandlat fram ett golv som gäller fram till 2023, men utöver det så kan vi alltid kämpa och förhandla om mer. Det kommer krävas ordentliga satsningar på välfärden framöver och då ska vi vara med och påverka. På arbetsplatserna, i samverkan och förhandlingar, i samhällsdebatten och i de politiska rummen ska vi berätta om vår vardag på jobbet och vad vi behöver för att kunna göra ett bra jobb.

Och inför nästa avtalsrörelse ska vi vara ännu starkare. Vi har 29 månader på oss att värva och organisera medlemmar på våra arbetsplatser för att bygga facklig styrka. Vi ska visa att vi menar allvar med våra krav och vi ska göra det tillsammans. Då blir vi den kraft som behövs och som är svår att stå emot!

Tack till alla er medlemmar och förtroendevalda som kämpar där ute på alla tänkbara sätt!

Jenni Strand, avdelningsordförande Kommunal Vänerväst