Mina tankar

Tankar från Vänervästs ordförande

Avtalsrörelsen är igång

Jag är ofta ute på arbetsplatser för att träffa medlemmar och anställda hos olika arbetsgivare runt om i hela Västra Götaland. Samtalen med de jag möter handlar i stor utsträckning om villkoren på arbetet och hur man kan påverka dem. Det jag märkt är att det varierar väldigt när det gäller vilken kunskap som finns kring hur löner och anställningsvillkor bestäms på svensk arbetsmarknad och av vilka. Vilket är en av grundbultarna till varför vi organiserar oss i fackföreningar. Därför tar jag ofta tillfället i akt och pratar om det. 

Kommunal organiserar över 230 yrken vars anställningsvillkor regleras i över 70 centrala kollektivavtal. Några av villkoren som regleras i avtalen är lön, ersättningar vid bland annat obekväm arbetstid och mertid, rätt till semester, arbetstider, tjänstepension, lägsta lön vid nyanställning och mycket mer. I flera av kollektivavtalen har vi lyckats förhandla våra villkor till en bättre nivå än vad lagen säger i vissa fall. I vårt största kollektivavtal med Sveriges kommuner och regioner har vi till exempel upp till 32 semesterdagar per år. I lagen har vi 25 dagar.

Två parter som tecknar avtal

Men även om vi är med i samma fackförbund så är ändå villkoren i våra kollektivavtal olika, varför är det så? Varje kollektivavtal har två parter. Den ena är vi, medlemmarna i Kommunal, och den andra är den arbetsgivare som anställt oss. Arbetsgivaren är alltid intresserad av att representera sin del och tala om vad avtalet bör innehålla. Vi i fackföreningarna är inte lika bra på att representera vår del. Med det menar jag att vår organisationsgrad, hur många som är medlemmar i facket på en arbetsplats, speglar våra möjligheter att påverka vad vi tycker avtalen ska innehålla. Om många är med i facket och är villiga att ta fajten för våra krav så blir vi en kraft vid förhandlingsbordet som arbetsgivaren måste lyssna på. Tvärtom blir det när få organiserar sig i facket. Arbetsgivaren blir ointresserad av våra krav för det är ju bara ett fåtal som tycker så. Kollektivavtalet blir tunt med minimala förbättringar.

Därför ska man vara med i facket

Vi får makt och inflytande på våra villkor och på vår arbetsplats. Jag möter de som säger att de klarar sig själva och att det är bättre att förhandla själv. Men tänk om alla tänkte så. Då skulle våra villkor behöva regleras på andra sätt än i ett kollektivavtal, utav andra. Det finns partier idag som vill skapa enkla jobb, vilket ofta i debatten innefattar många av våra viktiga arbetsuppgifter. De vill också lagstadga om lägstalöner på runt 5000-6000 kronor i månaden. Vad tror ni händer med våra löner om vi tappar makten att själva förhandla och reglera dem i kollektivavtalet?

Kommunal – vår gemensamma styrka

Jag brukar säga att jag är med i facket för att det är en försäkring för min försörjning. De flesta försäkrar sin bil, sina barn, sitt hem och mycket annat av värde. Men många tänker inte på att skydda sitt livsuppehälle. Och ska vi nöja oss med att ha kollegor som säger att det spelar ingen roll att vara med i facket? Jag får samma villkor ändå. För så är det tyvärr. Alla som är med i Kommunal tar ansvar för sitt kollektivavtal och är med och betalar för att få det bättre. Att andra kan åka snålskjuts är inte rätt. Men vi kan inte låta oorganiserade dumpa våra villkor. Vi måste se till att de är med och tar ansvar istället! Varje ny medlem i Kommunal bidrar till vår gemensamma styrka i den avtalsrörelse vi nu är inne i. Det är en trygghet för dig som individ men det gynnar dig också att vara del i gemenskapen med andra vid förhandlingen om ditt nya kollektivavtal.