Mina tankar

Tankar från Vänervästs ordförande

Heltid som norm – en av våra viktigaste jämställdhetsreformer

På en mansdominerad arbetsplats, t. ex inom industrin, får de anställda aldrig frågan om vilken sysselsättningsgrad de ska arbeta. Det förväntas att man blir anställd på heltid, det är norm. Den förskjutningen måste vi se på hela den svenska arbetsmarknaden om vi ska gå i bräschen och kunna kalla oss ett jämställt land på riktigt.

När jag blev fackligt aktiv var rätten till heltid en fråga som engagerade mig mycket och gör ännu mer idag. Då – år 2006 hade jag haft en fast anställning som undersköterska i min kommun sedan 1998. Såklart var anställningen på deltid. Men jag jobbade ständigt heltid för att det alltid fanns mer arbete att utföra. Idag har jag fortfarande en deltidstjänst i kommunen men tack vare ett lokalt avtal skriver jag på anställningsavtal på heltid löpande. Däremot vet jag att ett lokalt avtal kan sägas upp när som helst. Jag har alltså alltid behövts 100 procent i alla dessa år men ingen har gett mig den tryggheten som en grundtjänst på heltid skulle innebära.

K0mmunals kongress 2010

På min första kongress med Kommunal år 2010 var det många medlemmar som skrivit motioner om att Kommunal måste driva frågan om rätten till heltid inom kvinnodominerade yrken. Frågan var inte ny för Kommunal då och engagerar än idag både medlemmar och förtroendevalda i vår förening. Det handlar i grund och botten om jämställdhet och rättvisa. Vi vet att det skiljer 3,6 miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män i Sverige. 2,2 miljoner beror på att deltid är norm inom kvinnodominerade yrken. Det borde vara en självklarhet att kvinnor har rätt till en lön som går att leva på så att man inte behöver vara beroende av en partner för att klara sin försörjning genom livet. Hela vårt socialförsäkringssystem bygger på att vi arbetar heltid. Dessutom är det ett faktum att kvinnor till största del tar hand om det obetalda arbetet i hemmet. Vilket är en av anledningarna till varför kvinnor i större utsträckning arbetar deltid. Dessa strukturer gör kvinnor till fattigpensionärer när yrkeslivet är över. Har man inte rätt att få leva gott när man ägnat så mycket tid, kraft och engagemang åt att bidra till det svenska samhällets försörjning och utveckling.

Förskjutning mot heltid

Vi har sedan 2010 gått från att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet till att heltidsarbete ska vara norm. Vilket är viktigt för landa i det som borde vara självklart. Arbetsgivare ska inte ha möjlighet att organisera deltidsarbete annat än när det är berättigat nämligen vid föräldraledighet, sjukdom eller studier. På en mansdominerad arbetsplats, t. ex inom industrin, får de anställda aldrig frågan om vilken sysselsättningsgrad de ska arbeta. Det förväntas att man blir anställd på heltid, det är norm. Den förskjutningen måste vi se på hela den svenska arbetsmarknaden om vi ska gå i bräschen och kunna kalla oss ett jämställt land på riktigt. Att fler arbetar heltid är också en förutsättning för att klara av de rekryteringsbehov välfärden står inför. Det räcker inte med att fler anställs, vi behöver också jobba fler timmar för att klara av ta hand om allt fler barn, äldre och sjuka som behöver vård och omsorg.

Att skapa hållbara heltider i verksamheter byggda på deltider

I april 2016 får vi äntligen in skrivningar i våra centrala kollektivavtal om att heltid ska bli norm. Vi är många som jublar och firar. Men det är nu det viktiga och många gånger svåra arbetet börjar. Att införa hållbara heltider i verksamheter som är byggda på deltidsarbete är utmanande både för anställda och arbetsgivare. Här måste man våga tänka om och tänka nytt och samtidigt förändra vanor och beteenden. Det inkräktar även på individers privatliv. I den bästa av världar så ger arbetsgivaren anställda mer tid och organiserar arbetet utifrån det. För det finns arbetsuppgifter att utföra och mycket som vi inte hinner med att göra idag för att det fattas utrymme och personal. Till exempel dokumentation, reflektion, friskvård, yrkesutveckling eller tid för att faktiskt hinna möta de vi ska ta hand om på ett tillfredsställande sätt. Men det fattas resurser och politisk vilja att genomföra heltid som norm på detta sätt. Istället tvingas vi kompromissa med de resurser som vi får till buds och heltider blir synonymt med sämre scheman, större flexibilitet med mindre inflytande och en allt mer stressig arbetsmiljö.

För rätten att forma sitt liv

Det mest sorgliga är att de försämringar som jag nu möter ute på arbetsplatserna i grund och botten inte handlar om att ställa om och göra heltid till norm. Försämringarna handlar om resurserna och bemanningen. Och vår viktiga fråga för att bli jämställda får klä skott för all frustration och irritation. Det var ju inte så det var tänkt! Självklart så kommer införandet av heltid som norm innebära förändringar, både på arbetsplatsen och i privatlivet, det kan vi inte blunda för. Men vi som berörs måste vara med på det tåget och ställa krav för att vi ska lyckas. Och vi måste göra det tillsammans och till rätt mottagare. Vi vet vad som krävs för att kunna utföra vårt arbete på bästa sätt. Vi vet också att heltidsanställningar är en förutsättning för att göra det mer attraktivt att arbeta i dessa fina och viktiga yrken. Och vi får framförallt inte glömma bort varför vi gör detta. Jag gör det för att jag anser mig ha samma rätt som män i vårt samhälle. För att jag ska kunna ha samma möjligheter att forma mitt liv så som jag själv väljer. Och framför allt för att min dotter, som är färdig undersköterska 2021, och alla andra unga kvinnor ska möta ett rättvist och jämställt yrkesliv.

Det är banne mig på tiden!