Brandbloggen
En blogg om att arbeta i räddningstjänsten
En blogg om att arbeta i räddningstjänsten
Kommunal har genomfört sin årliga enkät till förtroendevalda inom räddningstjänsten. Den sammantagna bilden visar att bemanningen hänger på en skör tråd och på många håll är man inte väl rustad för en skogsbrandssommar.
Fortsätt läsaÅret som gått med pandemin på löpsedlarna har för förmodligen varit både ansträngande för de allra flesta. För alla som jobbar inom tjänsteyrken där resurserna är begränsade har påfrestningen varit märkbar, räddningstjänsten med brandmän och brandbefäl är inget undantag.
När Kommunal inför sommaren 2020 gjorde en mindre enkätundersökning bland sina förtroendevalda i räddningstjänstens referensgrupper fick vi ett tydligt besked: bemanningen hängde på en skör tråd.
Trots debatten om resurser som bitvis var intensiv efter skogsbranden 2018 och en ny uppdaterad Lag om skydd mot olyckor som trädde i kraft den 1 januari 2021, finns det inget som pekar på att brandmän och brandbefäl har blivit fler till antalet inför årets sommar. På grund av pandemin har flera räddningstjänster haft problem med personalförsörjningen, vilket inneburit att den operativa bemanningen per skift har minskat något. Detta kan tyckas vara ett marginellt problem. En bemanning kan minska från ett brandbefäl och fem brandmän per skift till ett brandbefäl och fyra brandmän. Dock kan konsekvenserna bli stora när olyckan väl är framme. Färre händer och stövlar på olyckplatsen ger otvivelaktigt en sämre operativ förmåga.
Även om risken för olyckor är stor under sommaren (kanske extra stor när restriktionerna lättar) behöver anställda inom räddningstjänsten, precis som alla andra, ha semester. Samtidigt behöver de som tjänstgör under sommarmånaderna ha skäliga villkor. I år precis som tidigare år har Kommunal skickat ut enkäter till de förtroendevalda i respektive avdelning. Undersökningen kan inte sägas vara vetenskaplig, men ändå visa på tendenser gällande bemanningen.
Kommunal frågade samtliga om möjligheten att få ta semester under sommaren inklusive möjligheten att få fyra sammanhängande veckor under juni, juli och augusti. Hälften svarade att de fått denna möjlighet. I vissa fall kunde inte arbetsgivaren erbjuda fyra veckor sammanhängande semester, utan behövde förlägga delar till maj eller september.
Även om denna bild kan se positiv ut är det en majoritet som anger att arbetsgivaren har luckor i sin personalplanering som måste täckas på något sätt. Flertalet anger också att de inte lyckats rekrytera vikarier för att klara den operativa verksamheten under sommarperioden.
Lika oroväckande är att mer än hälften anger att den operativa verksamheten planeras med hjälp av ensamarbete. Detta är både olyckligt och allvarligt eftersom de arbetsuppgifter som räddningstjänstens operativa brandmän och brandbefäl utför, inte lämpar sig för ensamarbete. Ensamarbete ökar risken för både den enskilde brandmannen eller brandbefälet och de medborgare som i en olyckssituation behöver undsättas.
I samband med den stora skogsbranden 2018 drogs ett antal slutsatser ifråga om behov av personal, materiella resurser och kompetens. En av lärdomarna var bristen på kunskap i skogsbrandsbekämpning. Vi frågade om brandmän och brandbefäl har fått någon utbildning i vad MSB kallar för Effektiva räddningsinsatser vid skogsbränder eller liknande utbildning under 2020 och 2021. Över än hälften svarade att sådan utbildning inte har genomförts, vilket är synnerligen allvarligt.
När den nya Lagen om skydd mot olyckor (LSO 2003:778) trädde i kraft den 1 januari 2021, fanns ambitionen att kommunernas handlingsprogram ska bli tydligare, konkretare och hålla högre kvalitet. På frågan gällande om räddningstjänsten ändrat sin arbetsmetodik sedan skogsbranden 2018, svarade hälften JA. Däremot på frågan om kommunen/kommunalförbundet som ansvarar för det kommunala handlingsprogrammet har gjort förändringar i sin riskanalys avseende skogsbrandbekämpning, svarade 100 procent NEJ.
Sammantaget svarar de förtroendevalda att den operativa förmågan är ansträngd i sommar, det finns ingen uthållighet och ingen redundans. Att möjligheten till fyra sammanhängande semesterveckor är bättre ses som positivt men om detta sker på bekostnad av sämre villkor, arbetsmiljö och ökade risker för de som jobbar är det dags för arbetsgivarna att anställa fler brandmän och brandbefäl.
Som ansvariga för räddningstjänsten och som en av hörnpelarna i det civila försvaret, ställer Kommunal sig åter igen frågande till vilka lärdomar kommunerna har dragit efter de stora skogsbränderna och den idag ansträngda bemanningssituationen. Samtidigt som den kommunala räddningstjänsten fixar och trixar för att få ihop semesterplaneringarna och hoppas på en ”lugn sommar” förlitar sig myndigheterna på frivilliga och frivilligorganisationer.
Men, vad händer den dag de frivilliga inte dyker upp?
Hans Kotzan, utredare på förbundskontoret Kommunal