Brandbloggen
En blogg om att arbeta i räddningstjänsten
Styrningen av de kommunala handlingsprogrammen behöver bli tydligare
Riksdagen har beslutat om lagändringar i lagen om skydd mot olyckor, (LSO 2003:778). De nationella målen i lagen ska vara riktningsgivande för kommunerna. Regeringen önskar att reglera de kommunala handlingsprogrammen närmare än så och har därför gett MSB i uppdrag att utfärda föreskrifter för hur handlingsprogrammen ska se ut. Dessa föreskrifter har Kommunal fått på remiss och här kan du läsa en sammanfattning av Kommunals remissvar.
Vi välkomnar MSB:s arbete med att tydliggöra LSO:s krav på de kommunala handlingsprogrammen i en föreskrift. Även om utkastet till föreskrift inte är fullständigt innehåller förslaget brister och problematiska formuleringar så att själva syftet med LSO:s krav, på konkretisering, syfte, likvärdighet etcetera, på sikt riskerar att urholkas.
MSB anger som utgångspunkt att:
Förändringarna i lagen innebär bland annat att kraven på kommunernas handlingsprogram förtydligas för att stärka styrningen. Syftet är att handlingsprogrammen ska bli mer konkreta, hålla högre kvalitet och bli mer jämförbara, så att skyddet mot olyckor blir mer likvärdigt över landet.
Den röda tråden mellan kommunens lokala riskbild, mål och förmåga till skydd mot olyckor ska också bli tydligare. Enhetligheten och jämförbarheten ska bidra till att underlätta samverkan mellan olika aktörer, samt underlätta statens tillsyn.
De nationella målen för skydd mot olyckor som anges i lagen om skydd mot olyckor syftar till att vara riktningsgivande för kommunerna. Det finns därmed ett behov av att på lägre författningsnivå reglera kommunernas handlingsprogram närmare, vilket regeringen önskar uppnå genom att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, bemyndigande om att utfärda föreskrifter om innehåll och struktur i handlingsprogrammen.
Insatstid kontra responstid
MSB föreslår i föreskriften för den övergripande operativa förmågan att en kommun ska beskriva tiden från det att larm inkommer till 112 till att första kommunala räddningsresurs når samtliga delar av kommunen, inklusive larmhanteringen. Kommunal finner detta mycket olyckligt då det i sak handlar om en annan benämning för det som idag informellt kallas för responstid. Insatstid däremot är tiden från det att larm når räddningstjänstens utryckningsstyrka till dess att styrkan är framme på skadeplatsen och då olyckans negativa händelseförlopp avbrutits.
Att i en föreskrift förflytta kravet på en kommunal räddningstjänsts förmåga att inleda en livräddande insats med en minimibemanning till att endast beskriva tiden för ett räddningsfordon, oavsett typ, ska komma fram till en olycksplats är en klar och tydlig värdeförskjutning.
Denna värdeförskjutning i den föreslagna föreskriften riskerar att legitimera ett utökat och mycket riskfyllt ensamarbete för brandmän/brandbefäl. Kommunal menar att det hade varit lämpligt att använda samma terminologi som Boverkets byggregler, insatstid. Denna lagstiftning måste kommunerna redan idag förhålla sig till.
Överlåtande åt annan aktör
Den nya versionen av LSO ger kommunerna en möjlighet att överlåta åt annan aktör att vidta inledande begränsade åtgärder och att detta ska beskrivas i handlingsprogrammet.
Kommunal konstaterar att föreskriftsförslaget saknar vägledning på hur detta ska beskrivas i konsekvensutredningen. Det handlar bland annat om vilka typer av arbetsuppgifter som omfattas, vilken kompetens som behövs för uppdraget eller vilken skyddsutrustning som krävs.
Kommunal finner därför det anmärkningsvärt att kommunen, enligt varken föreskriften eller de allmänna råden, tvingas beskriva en annan aktörs förmåga på samma sätt som man bör beskriva sin egen räddningstjänsts operativa resurser och förmåga.
Kommunal är bekymrade över den tidigare nämnda röda tråd i remissen, genom det sätt som MSB valt att utforma föreslagen föreskrift på. På lång sikt riskerar det att urholka andemeningen i Lagen om skydd mot olyckor, genom otydlighet i kraven och istället hänvisa till allmänna råd samt att detta kan leda till kraftfulla värdeförskjutningar.
Här kan du läsa remissvaret i sin helhet:
Hans Kotzan, utredare; Mikael Svanberg, förbundsombudsman och Magnus Sjöholm, förbundsombudsman
