Brandbloggen
En blogg om att arbeta i räddningstjänsten
En blogg om att arbeta i räddningstjänsten
Lön är en av de viktigaste frågorna. Att förstå hur man har blivit lönesatt är en trovärdighetsfråga!
Fortsätt läsaTidningen “Kommunalarbetaren” har nyligen publicerat en omfattande undersökning gällande medellönen för brandmän och brandbefäl. Men, hur fungerar lönebildningen ute på räddningstjänsterna och vad tycker brandmän och brandbefäl om resultatet? Tycker man det är bra eller vill man se något annat?
Räddningstjänstens roll förändras över tid, och därmed även arbetsuppgifterna, synen på arbetet och villkoren för att arbeta som brandman eller brandbefäl.
I Kommunals utredning “Rätt lön – Kommunals lönepolitik” tas bl.a. upp att det finns bristande kunskap om och förståelse för medlemmarnas yrkeskunskaper, samt värdet av yrkesutveckling. Vidare går det att läsa att en lönekarriär är ytterst begränsad med en löneökning i arbetsgenomsnitt motsvarande tiondels procentenheter ”extra” per år.
Kommunals lönepolitiska program ’’Rätt lön’’ innehåller tre mål: rätt lön, löneutveckling och yrkesutveckling. Medlemmars lön ska sättas utifrån tre huvudspår: lokala fördelningssystem, lokala befattnings- och yrkesutvecklingssystem eller centrala tarifflönesystem. Kongressen 2019 beslutade att Kommunal ska utreda vad medlemmarna tycker om den nuvarande lönepolitiken efter avtalsrörelsen 2020. Utredningen ska presenteras på nästa kongress (2022).
Individuell lönesättning var från början en modell som arbetsgivarna förespråkade och som tjänstemannaförbunden ställde sig bakom tidigt.
Är det självklart att den som presterar bra ska få mer betalt? Det är grundtanken bakom individuell lönesättning, men det finns forskning som visar att sambandet mellan lön och prestation är svagt. Vi vet också att många av brandmännen och brandbefälen har dålig kännedom om vad de behöver göra för att få mer i plånboken.
John Lapidus, forskare i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet, undersöker i sin avhandling om hur övergången till individuell lönesättning har sett ut.
Enligt John Lapidus finns det olika teorier kring lön och produktivitet, och empiriskt har man, enligt honom, inte kunnat bevisa att individuell lönesättning leder till högre produktivitet. Det kan skapas en tävlingssituation och det hemlighetsmakeri som uppstår med individuella löner kan få hämmande effekter.
Diskussionen gällande lönebildning för brandmän och brandbefäl var en av de sakfrågor som kom upp på varje besökt brandstation under den rundresa i landet som “projekt räddningstjänst” gjorde hösten 2019. En summering av intrycken, efter att ha pratat med över 1000 brandmän och brandbefäl, är att många anser att individuell lönesättning ofta sker på vaga kriterier, som i flera fall tycks tendera att utgå från godtyckliga bedömningar. Detta upplevs orättvist och ses också som något som inte hjälper till att förstärka det så oerhört viktiga samarbetet i gruppen. Många brandmän och brandbefäl vittnade under besöken om en känsla av att erfarenhet och kompetens inte beaktas i tillräcklig utsträckning.
I en individuell lönesättning fördelas lönepåslagen mellan brandpersonalen från en gemensam pott, där varje anställd genererar en viss summa. Det betyder att två grupper med samma antal anställda får samma lönepott, oavsett deras prestationer. En felaktigt hanterad individuell lönesättning kan ge en konkurrens bland de anställda där konsekvensen kan bli att man inte lyfter varandras prestationer. Brandmännen och brandbefälens löner måste därför fastställas utifrån välkända, nedbrutna kriterier som är förutsägbara för individen.
Befattningslöner är en lönesättningsmodell som är ett alternativ till individuella löner. Befattningslöner handlar om att kraven och arbetsuppgifterna i en befattning ska kopplas ihop med den lön man erhåller.
Lönebildningen är en trovärdighetsfråga för arbetsgivaren, och oavsett om arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om individuell lön, befattningslön eller tarifflön, så är det viktigt att lönen är kopplad till vad individen presterar i tjänsten. Yrkeskunnighet och kompetens är bedömningskriterier som borde ha större betydelse än vad de tycks ha idag.
Läs mer:
Magnus Sjöholm, ombudsman
Mikael Svanberg, ombudsman