Brandbloggen

En blogg om att arbeta i räddningstjänsten

Läget är allvarligt och kommuner & regioners krisberedskap behöver granskas

Vi måste alla fortsätta att hjälpas åt för att inte sprida smittan vidare. Regering och olika myndigheter genomför pressträff efter pressträffar och det kommer sannolikt komma flera nya beslut som påverkar vardagen. Majoriteten av invånare i vårt land är nu medvetna om vad vi står inför. Några har förlorat nära och kära och fler kan komma att drabbas. Det är en påfrestande tid för var och en av oss, i synnerhet våra systrar och bröder inom sjukvården. Vår Statsminister, Stefan Löfven har i media uttryckt; - “Coronaviruset är det största hotet mot folkhälsan i vårt land på många decennier och utvecklingen sker nu mycket snabbt”.

Sveriges kommuner och regioner är två viktiga samhällspelare avseende krisberedskap. Ju bättre kommuner och regioner verkar och hantera en kris, desto bättre blir hela samhället på krishantering.

Kommuner och regioner har ett stort ansvar för att verksamheten ska fungera under kriser, exempelvis äldreomsorg, vattenförsörjning, fjärrvärme, räddningstjänst och skola. Regionerna ansvarar bland annat för akutsjukvård och kollektivtrafik som även det måste fungera.

Kommuner och regioner är skyldiga att ta fram en så kallad risk- och sårbarhetsanalys och en särskild plan för hur man ska agera och hantera en allvarlig störning i den kommunala och regionala verksamheten. Hos ansvariga myndigheters pandemiplaner har det funnits en tydlig uppmaning till regionerna om att hålla ett lager av skyddsutrustning för det ökade behov som en pandemi innebär.

Men när nu olika medier granskar några av regionernas pandemiplaner visar det sig att de skrivningar om lagerhållning, som fanns med i planerna för runt tio år sedan, idag är borta. Lagerhållningen har försvunnit från regionernas pandemiplaner och nu när behovet är skriande hade det varit väldigt bra om inte bara skrivningen varit kvar, då lagerhållning är en av de viktigaste grundstenarna i all beredskap. Det rådande läget visar att det finns all anledning att bli fundersam över Sveriges beredskap och dess redundans.

 

SVT-Uppdrag granskning sänder 8 april i repris, reportaget om den stora skogsbranden i Ljusdal, sommaren 2018.
Begreppen ”kris” och ”krisberedskap” är i dessa tider våra ständiga följeslagare. Den pandemi som just nu härjar har på flera sätt skakat om vårt samhälle och många är de som undrar hur det är ställt med krisberedskap och civilt försvar i Sverige. 

Sommaren 2014 drabbades Sverige av den dittills största skogsbranden i modern tid. Stora delar av Västmanland eldhärjades och under släckningsarbetet så uppdagades räddningstjänstens vid tidpunkten låga operativa nivå.

Sommaren 2018 uppkom återigen flertalet stora skogsbränder i landet. Den kritik som regeringens utredare (Aud Sjökvist) redovisade i sin rapport 2014 kunde nu dammas av och det kunde konstateras att väldigt lite eller inget vad gäller räddningstjänstens operativa förmåga hade förbättrats efter branden i Västmanland fyra år tidigare.

Uppdrag gransknings programidé initierades hösten 2018 då journalisten Lena Ten Hoopen fick kontakt med Christer Nyberg, brandman i Kristianstad. Han kunde förse henne med underlag och fakta gällande svensk räddningstjänst. Detta ledde fram till att uppdrag gransknings redaktion fattade beslutet att gå vidare med produktionen.
SVT – Uppdrag granskning tog därefter initiativet till en egen enkät där ca 600 brandmän & brandbefäl som deltagit i släckningen av skogsbränder norr om Örebro län sommaren 2018.

Uppdrag gransknings programidé var att visa hur systemet med räddningstjänsten i Sverige är organiserad samt att det enligt textförfattarna finns ett påtagligt glapp mellan riksdag/regering och kommunerna. Glappet blir smärtsamt tydligt då Sverige som nation behöver agera mot stora olyckor och negativa händelseförlopp (pandemi).

Det mest påtagliga i programmet är just att bristerna från 2014 kvarstått och att Sveriges räddningstjänsts samlade operativa förmåga ännu dags dato är den lägsta i modern tid. Vi ser och har sett en utarmning av den operativa brandpersonalen under många år. I UG´s undersökning hösten 2018 svarade nästan 4 av 10 brandmän, 38%, att de inte hade tillräckligt med personal vid den skogsbrand där de jobbade.

Idag finns det 152 kommunala räddningstjänster i Sverige. Till skillnad mot Försvarsmakten eller Polismyndigheten, som är enhetliga organisationer, (statliga),
– där räcker det med att trycka på EN knapp då nationell mobilisering behövs.

Svenskt brandflyg med kort insatstid ett välkommet komplement

Frågan om Sverige behöver brandflygplan har dragits i långbänk och fick nytt bränsle efter de omfattande skogsbränderna under 2018. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har i januari 2020 påbörjat upphandling av en tjänst som består av två mindre vattenskopande brandflygplan med tillhörande besättning under 2020–2023, med möjlighet att utöka tjänsten till fyra flygplan under 2021–2023.

Två vattenskopande flygplan kommer att kunna användas för att vattenbegjuta en brandplats. Flygplanen är också tänkta att ingå i EU´s reserv av civilskyddskapacitet, Resceu (Reconciling Economic and Social Europe är EU:s reserv av civilskyddskapacitet). Reserven ska kunna tillgodose krisdrabbade EU-länder med resurser vid behov. Då flygplanen kommer att anslutas till Resceu så kommer EU att stå för 80-90% av kostnaden. Flygplanen kommer initialt att placeras i Nyköping, Skavsta.

Detta är ett välkommet men ytterst litet komplement i den återuppbyggnad av räddningstjänstens operativa förmåga som landet Sverige behöver göra. Ingen brand kan släckas från luften anser textförfattarna.
Det saknas fortfarande både brandpersonal och tillräckligt med släck och skyddsutrustning då brandflyg endast kan fördröja, förhindra och begränsa.
Christer Nyberg fick i sin statistikinhämtning våren 2018 fram att 230 brandstationer i landet saknar förmåga att transportera vatten, dvs man saknar tankbil. Flertalet av dessa brandstationer ligger dessutom i skogslän.

Uppdrag gransknings reportage(jan 2019) från Ljusdal sommaren 2018 och det nu rådande läget i Sverige är en tydlig väckarklocka och det ger en negativ bild av hur Sveriges beredskaps ser ut, i synnerhet redundansen, brister i nödvändig skyddsutrustning och räddningstjänstens operativa förmåga med fokus på att omhänderta större negativa händelser. Glappet mellan stat, kommun samt regioner och att många medborgare inte har detta klart för sig måste beaktas av de folkvalda. Riksdag och regering behöver ta kommandot och gå från ord till handling och återuppbygga det svenska totalförsvaret, där räddningstjänsten är en av grundpelarna.

 

Magnus Sjöholm, Kommunal, Projektgruppen Räddningstjänsten
Mikael Svanberg, Kommunal, Projektgruppen Räddningstjänsten

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/varannan-brandman-brist-pa-resurser-forvarrade-spridningen-av-skogsbranderna

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.