Brandbloggen

En blogg om att arbeta i räddningstjänsten

Är det rimligt att enskilda kommuner eller kommunalförbund får fortsätta bedriva räddningstjänst då detta inte sällan handlar om att finna nya vägar för avveckling och ambitionssänkning?

I Sveriges Riksdag 2018 beslutades det om en försvarspolitisk gemensam ambition som angav att det enskilt viktigaste under försvarsinriktningsperioden 2016 - 2020 var att säkerställa den samlade förmågan inom totalförsvaret. Detta med beaktan att totalförsvaret är de samhällsfunktioner och verksamheter som behövs för att förbereda samhället för extraordinära händelser, bestående av både militärt och civilt försvar.

Fortsätt läsa

Det var som det var tills det blev som det blev.
Det blir som det blir när det är som det är.
Det är som det är tills det blir som det blir.
Faran är att det blir som det var.

Sverige har till sin hjälp skyddsfunktioner som av samhället är skapade för att hjälpa medborgarna då de själva inte klarar av att hantera en uppkommen situation.
Polis, räddningstjänst och ambulans är exempel på minutoperativa funktioner som rycker ut till medborgarnas hjälp.

Regeringen tillsatte våren 2017 en ensamutredare (Jan-Åke Björklund), vars uppdrag var att utreda möjligheter för att göra svensk räddningstjänst effektivare. Med anledning av detta finns all anledning att vara kritisk till Riksdagen, detta då utredarens slutsatser inte har beaktats per dags datum.

Ansvar och huvudmannaskap för att bedriva räddningstjänst ligger hos Sveriges kommuner och enligt textförfattarna är det synnerligen allvarligt att riksdagen inte tar ansvar för en av nationens skyddsfunktioner. Det är oklanderligt att påstå att flertalet av kommunerna i landet bedriver en anorektisk utveckling av sin räddningstjänst.

Polisen utvecklar sin verksamhet i flera detaljer, kommunal räddningstjänst nedmonterar och avvecklar samtidigt sin verksamhet. För att omnämna en förmåga som majoriteten av svensk räddningstjänst saknar så är UAS = Unmanned Aerial System, s.k. drönare). Polisen är i landet Sverige en statlig företeelse. Här syns och finns innovativa krafter och det satsas ekonomiska resurser på bland annat UAS1[1]. Detta är bara ett litet exempel på ett samordnat utvecklingsarbete. Polisen har en arbetsgivare, kommunal räddningstjänst har 152 st.

Inom den kommunalt bedrivna räddningstjänsten ses däremot det motsatta. Här läggs stor kraft att via lobbyverksamhet försöka lagstifta om att hitta ”andra aktörer” som ska kunna bedriva räddningstjänst via exempelvis kommersiella vaktbolag med vinstintresse, frivillighet eller annan typ av gratisarbete med en gemensam avsaknad av adekvat yrkesutbildning.

Majoriteten av svensk räddningstjänst verkar mer måna om att till en skadeplats nå fram med ”någon/något”, ja en i många stycken odefinierad räddningsresurs för att omhänderta en olycka. Med odefinierad så menas att flertalet räddningstjänster i landet idag inte kvalitetsmässigt klarar av att tydliggöra hur de första 20 minuterna av en olycka ska komma att hanteras. Majoriteten av räddningstjänsterna kan inte uppvisa en tydlig operativ förmågebeskrivning och eftersom de kommunala handlingsprogrammen idag inte sällan är väldigt luddigt skrivna, så går det i många fall inte att utläsa vilken operativ förmåga som en kommun/kommunalförbund besitter.

Handlingsprogrammet är ett lagkrav styrt av LSO 2003:778. Dokumentet ska beskriva en kommun/kommunalförbunds insatstid och operativa förmåga, från att larm inkommit till räddningstjänsten, till att olyckans negativa händelseförlopp avbrutits. Här ska också nämnas att räddningstjänsterna medvetet förändrar sin nomenklatur, ”insatstid” till ”responstid” där det sistnämnda omhändertar tid från ankommet larm till SOS, till att den odefinierade räddningsresursen anlänt till olycksplatsen. Vad den odefinierade räddningsresursen har för operativ förmåga framgår oftast inte.

Med den otydlighet som gällande lag (LSO 2003:778) uppvisar är därför behovet av en reformering av denna stor.  Regionalisering istället för kommunalt huvudmannaskap är ett trovärdigare alternativ. Det skulle påskynda arbetet som Sveriges riksdag beslutat om vad gäller att stärka totalförsvaret och återinföra civilt försvar samt harmonisera arbetsmetodik och operativ förmåga nationellt.

Paradoxen är alltså att Polismyndigheten idag uppvisar innovativ kraft medans räddningstjänsten generellt gör det motsatta. Textförfattarna anser att kommunerna i framtiden inte är värdiga att bedriva räddningstjänst!

Mikael Svanberg, Brandmästare, förtroendevald Kommunal
Magnus Sjöholm, Brandman, förtroendevald Kommunal

___

 

1 Länk till tidningen Svensk Polis nummer 6 2019

2 5:13 Betydelse av räddningstjänstens insats:

Om räddningstjänsten har tillräckligt snabb insatstid och tillräcklig förmåga får utrymning genom fönster med hjälp av räddningstjänst enligt 5:323 tillämpas. (BFS 2011:26). Allmänt råd Med insatstid avses tiden frän det att larm inkommit till räddningstjänstens och till dess att räddningsarbetet har påbörjats. Bedömningen av räddningstjänstens insatstid och insatsförmåga kan baseras på de kommunala handlingsprogram som upprättas enligt 3 kap. 8 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO. (BFS 2011:26).

 

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.