Brandbloggen

En blogg om att arbeta i räddningstjänsten

Varför är 1+4 så viktigt för oss brandmän?

AFS 2007:7 Rök- och kemdykning är en föreskrift som räddningstjänsten sedan 1980-talet varit hänvisade att förhålla sig till. Det hörs på rubriken att den rör vår bransch och att den av en särskild anledning har kommit till.

Fortsätt läsa

Utredningen ”En effektivare kommunal räddningstjänst” har nyligen överlämnats till regeringen och har haft som inriktning och direktiv att föreslå åtgärder eller förändringar i lagen som ska föra svensk räddningstjänst framåt och (som den i rubriken uttrycker det) visa vägen till en effektivare verksamhet.

Chefer i räddningstjänsten har länge haft inställningen att AFS:en förhindrar utvecklingen inom räddningstjänsten och uttrycker nu glädjande bl.a. att ”Utredaren föreslår att Arbetsmiljöverket ska få i uppdrag att se över ”rökdykar-AFS:en”, eftersom man anser att det är orimligt att en arbetsmiljöföreskrift är det som mer än något annat styr organiseringen av svensk räddningstjänst”. I klartext uttrycker alltså utredaren med medhåll av chefer att en arbetsmiljöföreskrift, som uppenbarligen varit till gagn för säkert arbete under lång tid, är ett hinder i utveckling av effektivitet och ses som orimlig, varför den därför bör ses över.

Kommunals referensgrupp för räddningstjänsten har vid tre tillfällen fått möjligheten att träffa utredaren Jan-Åke Björklund och har vid dessa uttryckligen påvisat att många räddningstjänster, enligt oss, inte följer arbetsmiljöföreskriften om rökdykning tillfredsställande. Vi har därför förespråkat en översyn av AFS:en och utredaren har tydligen lyssnat och lägger nu fram ett förslag på att föreskriften bör ses över. Vi i referensgruppen är i grunden positiva till detta och är beredda att stå upp för argumenten som talar för att föreskriftens nuvarande innehåll och regelverk bevaras.

Dessvärre verkar Jan-Åke Björklund ha lyssnat ännu mer på arbetsgivarens påtryckningar om att AFS:en är orimlig vilket vägt tyngre än vår uppfattning att den missbrukats. AFS:en bör ses över oavsett. Åt vilket håll tror ni utredningen av AFS:en kommer att luta? Om vi inte gör något?

När arbetsgivare under många år använt begreppen ”säkert vatten” och ”tät brandrök” som sina tyngsta skäl att förändra i utryckningsstyrkornas numerär (för att spara pengar) har skyddssidan på kårerna inte varit starka nog att förhindra detta. Arbetsgivarna har dessutom fått gehör för sina tolkningar via MSB och deras skolor. Detta har i sin tur medfört att utbildningar mer vänts åt att det är mer regel än undantag att små enheter numera är basen i svensk räddningstjänst än de traditionella 1+4-styrkorna. Hur blev det så här? Och varför har vi låtit det bli så här?

1+4-konstellationen ÄR och har under många år varit en garanti för säkert arbete vid rökdykning och dessutom varit en fungerande grundstyrka för allt räddningstjänstarbete. Vid all rökdykning, och då det finns risk för rökdykning, måste man utgå från 1+4. AFS 2007:7 grundar för detta. Mindre enheter får aldrig bli ersättning till detta om det inte finns särskilda skäl – d.v.s. rekryteringsunderlag. I alla andra fall får de bara bli komplement, inte ersättning för. Något annat kan och får vi inte acceptera.

Dessvärre är det nu uppenbart bråttom och tvunget att vi brandmän och styrkeledare, såväl inom heltidssidan som Rib och över hela landet, samlar oss som en gemensam kraft och gör allt vi kan för att behålla AFS:en som det viktiga arbetsmiljödokument som det är. Den har kommit till av en anledning och använts framgångsrikt ur ett arbetsskadeperspektiv över en väldigt lång period. Låt oss därför kämpa för att den i sitt skick ska få stanna kvar i sin form för vår arbetsmiljös skull. Våra arbetsgivare m.fl. kommer nog att kämpa för motsatsen.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.