Brandbloggen

Vilka ska släcka bränder i framtiden?

I början på maj genomfördes konferensen BRAND 2017 i Linköping. På plats fanns ett stort antal chefer och arbetsledare från landets olika räddningstjänster men också utställare och politiker. I år fanns det en ”forskningskiosk” där man söker uppdrag och redovisar resultat från tidigare projekt, spännande på sitt sätt, men också så det väcker frågor.

Fortsätt läsa

Att vårt land är långt och att en urbanisering pågår tror jag inte någon har undgått, men vad är det man forskar på egentligen? Tidigare så har man lanserat FIP (första insatsperson) och nu mera har man ’ven uppfunnit CIP (civil insatsperson) som kan larmas. Men vad är det egentligen man tar sikte på och hur tänker man inom den nya benämningen? Idag finns det brandvärn och frivilliga brand­kårer med ett uppdrag format utifrån förmåga och på vilket sätt ska då en CIP-person fungera ihop med det som finns?

Kommer man att börja använda samma principer inom ambulansverksamheten som ska rycka ut för att agera sjukvårdsperson, FSP (första sjukvårdsperson) eller hur tänker man där? Den här utveckling­en är något att hålla ett öga på inför framtiden. På vems uppdrag forskar man om den här typen av lösningar?

Även en framtidsspaning har presenterats av Kairos Future som till vissa delar tar upp frågan om fri­villiga organisationer och ett ökat samarbete med andra organisationer. Med hjälp av enkäter och intervjuer har man gjort en ”spaning” på framtiden för räddningstjänsten och som verktyg att pre­sentera har man lagt upp svaren i ett gapdiagram. Som man kan ana finns det skillnader mellan de olika grupperna som har lämnat sina svar och vad som styr att tolka framtiden kan man diskutera.

Temat för konferensen var ”hållbar-/t” med olika rubriker, jag tycker att begreppet hållbart tillhör ett annat område inom samhället och det handlar om resurser, ekonomi och socialt. Vilket är en kantboll om det går att använda begreppet på alla möjliga inriktningar, det blir lite märkligt att tolka ut vad som man egentligen åsyftar.

När man lyssnade och tog del av de olika seminarierna är delar av innehållet gamla bekanta frågor som har fått en ny tappning. Dragkampen finns mellan kommunernas självständighet och suveräni­tet mot det statliga med myndighetsutövning – kommer man att finna en balans i detta undrar jag?

Sammanfattningsvis handlade många av de aktuella frågorna om ett ledarskap som till vissa stycken efterfrågas och framför allt är i behov att utvecklas, frågor och tankar som framtiden har ju ett behov av att kommuniceras genom cheferna, här finns det en förbättringspotential.