Brandbloggen

En blogg om att arbeta i räddningstjänsten

När bemanningen minskas måste vi prioritera

Vi kommer ut till olycksplatsen vid en lägenhetsbrand, elden slår ut genom fönstret. En person står och skriker av rädsla på balkongen. Vi är där för rädda liv. Vi lämnar bilarna med fullt fokus på arbetsuppgifterna för dagen, det kan vara som chaufför, rökdykare eller stegbilschaufför. Vi fortsätter insatsen, brandmännen i släckbilen koncentrerar sig på insatsen med rökdykning och stegbilschauffören har fokus på att livrädda och evakuera på balkong.

Det jag beskriver är en insats från flera år tillbaka när jag fortfarande var aktiv som brandman. Allt gick bra, en person hittades och räddades från lägenheten, stegpersonalen kunde hjälpa ner personen från balkongen. Men om vi nu stannar upp en liten stund och ser vilka förutsättningar vi hade. Vi kom dit med två bilar, en släckbil med fyra brandmän och ett befäl och en stegbil med två brandmän, en bemanning som räckte. Det var då – men hur ser det ut idag? Vilka resurser finns idag vid en liknande insats?

I dag används också oftast två bilar, släckbil och stegbil. Har vi tur är det fyra brandmän och ett befäl i släckbilen precis som förr. Men ibland är det bara en liten resurs, ett befäl och två brandmän. I stegbilen finns numera bara en brandman. Är det så måste vi prioritera: rökdykning eller livräddning av personen som står på balkongen, nära att hoppa i panik?

Hur mycket är ett liv värt? Måste de hända något allvarligt för att det ska bli någon förändring?

Det är många inom räddningstjänsten som beskriver att det är skillnad idag. Det förebyggande arbetet har blivit så bra att vi nuförtiden inte rökdyker så ofta. Det är självklart bra. Men vi måste väl ändå ha beredskap och bemanning när det krävs?

Om vi nu tar en annan typ av insats, med en FIP (första insatsperson). Det är en brandman eller ett befäl som får larmet till sig och kan komma först fram till en insats, ensam. Det kan gälla nästan alla larm som brandmän allmänt kan få, trafikolycka, bränder och så vidare. Vi kan ta en trafikolycka som exempel, två bilar och två personer i varje bil. Två är skadade och övriga är i chock och står och skriker mot varandra. Vad ska FIP göra i den här situationen? Och vad utsätts personen för?

Jämför med polisen, de är två i bilen på larm. Varför ska brandmän vara ensamma? Jag tycker det är fel – vi borde vara minst två i bilen!

Branschen träffades på konferensen Brand 2016 den 24–26 maj i Karlstad. Temat var Brandsäkerhet i förändring och olika frågor om framtidens brandsäkerhetsutmaningar togs upp. Förutom frågor kring tekniken handlade det också om olika lösningar för den förbyggande delen. På konferensen befann sig politiker och tjänstemän inom räddningstjänsten

Bemanningsfrågan är akut inom räddningstjänsten. Vi lider av att insatsstyrkorna som ofta är för små. Tillsammans med mindre övningstid och brister i utbildningarna gör det oss sämre rustade att möta de olyckor som faktiskt inträffar. Minskade styrkor och utlarmning med FIP leder många gånger till fysisk och psykisk påfrestning för både räddningstjänst och allmänhet

Kommunal förmedlade dessa problem på konferensen. Politikerna tyckte att det var bra att Kommunal var på plats, och att vi lyfte de frågor som är viktiga för branschen.

Men politiker och tjänstemän inom räddningstjänsten vad gör ni åt saken?