Barbro Andersson – ordförande Kommunal Mitt
Jag är en glad, trygg och stolt förtroendevald i Kommunal Mitt. Här är mina tankar, visioner och idéer för ett bättre arbetsliv och därigenom ett bättre samhälle.
Kongresstankar – 80/20 vad betyder det?
Så här dagarna före Kommunals kongress i Göteborg så är mitt huvud fullt av olika tankar. Var är vi, vart är vi på väg och vart vill vi egentligen? Följ gärna med mig här en stund så skapar vi tillsammans en färdplan för vår resa i bästa fackförbundet Kommunal!
Fortsätt läsa
Så här bara några timmar innan kongressen startar så är alla motioner inlästa så långt det är möjligt.
Mina egna (eventuella utifrån hur beslutet om 3 eller 4 i ledningen blir), anföranden är inlästa och inövade så det känns hyfsat lugnt.
Så nu är det bara att luta sig bakåt i stolen och hänga med, nu är det dags.
Många viktiga frågor ska avhandlas.
Det som jag ser i alla de motioner som ska behandlas på kongressen är att det finns ett stort missnöje bland medlemmar med rådande arbets- och lönevillkor, vilket inte är förvånande alls.
Nyligen såg jag ett inslag på nyheterna om sommaren och semestern för anställda. För att lösa bemanningen så erbjuds anställda att ”sälja” sin ledighet under sommarmånaderna, med löfte att kunna ta ut den senare under året. Det är inget nytt, det som var nytt var att en ansvarig från en kommun i Sverige, var riktigt orolig för framtiden, och efterlyste högre status, högre lön och bättre arbetsvillkor för undersköterskor i kommuner. Detta för att klara bemanningen på sikt.
Och bemanningsbristen slutar inte där, bland flera yrken och branscher inom Kommunals avtalsområden råder en stor brist på personal, både utbildad och outbildade.
Här behöver vi göra mycket mer arbete fackligt-politiskt lokalt och regionalt.
Vi ska använda våra fackliga verktyg för att visa på brister i arbetsmiljö, men politiken måste öppna plånboken och verkligen visa att dessa signaler tas på största möjliga allvar.
Heltidsarbete som norm en av mina hjärtefrågor.
Jag ser att det är ett sätt för att skapa jämställhet och kan ge fler friheten att skapa sitt eget liv utan att vara beroende av någon annan. Såklart ska det inte ske till vilket pris som helst, men vi som förbund får inte släppa denna fråga för lätt. För att det ska kunna bli just det jag vill behövs ett arbetsmiljöarbete för att förutse, förebygga och åtgärda brister. Politiken behöver tillföra resurser så att bemanningen blir på rätt nivå. På så sätt kan medlemmar känna tillit till att det kommer att funka och jag kommer att orka, både med min arbetsdag, men även orka med min privata tid efter jobbets slut.
Men vad menar jag med 80/20 då? Vilken av dessa siffror har störst möjlighet att påverka mest?
Ni har säkert redan gissat att jag tänker på organisationsgraden bland medlemmarna.
Låt oss tänka oss en arbetsplats är 8 av 10 anställda med i facket. De betalar sin avgift varje månad, har jobbat länge, känner till hur de bäst kan påverka sin situation och har en tillsvidareanställning på del- eller heltid.
De andra 2 har ännu inte gått med i facket. Antingen har de inte fått frågan ”Vill du vara med oss?” ännu, eller så saknas det information om mervärdet som det fackliga medlemskap innebär. Frågan som vän av ordning kan ställa sig då kan vara: ”Spelar det nån roll egentligen att det är så? Att några inte är med? Kan det påverka mig i slutändan?”
Såklart gör det skillnad!
Svaret har ni alla som läser detta redan listat ut- såklart är det så att det gör skillnad. Både i arbetsbelastning, andra arbetsvillkor och i lönefrågan gör det skillnad. De här två som inte är med påverkar alltså både sin egen situation och alla andras situation genom att inte vara med i facket. För genom att arbetsgivaren helt ogenerat kan ge dem sämre villkor än medlemmarna och så kan villkoren sänkas för hela kollektivet.
Är dessa två dessutom visstidsanställda för att täcka upp för frånvaro blir skillnaden ännu större.
För varje ny tillsvidareanställd ökar möjligheten att påverka villkoren till det bättre avsevärt, för alla. Då finns förutsättningar för kontinuitet bland de anställda som kan skapa en större arbetsro. Och därigenom en bättre arbetsmiljö, som leder till utveckling, som leder till mer löneutveckling osv osv.
Så sammanfattningsvis så behöver vi jobba mer strategiskt fackligt-politiskt, det är nästan så att det är vår plikt att göra det.
Vårt arbetsmiljöarbete är viktigare än någonsin att växla upp takten i.
Och sist men inte minst vi behöver ställa frågan oftare till nya arbetskamrater om de vill vara med.
Det var allt för denna gång, mina vänner. Kongress – here I come! Följ den gärna på kommunal.se.
Barbro Andersson
Glad, stolt och trygg kommunalare.
