Barbro Andersson – ordförande Kommunal Mitt

Vad tänker och känner du, när du ser ordet ”Kommunal”?

En organisation med bred förankring i dåtid och nutid, som finns överallt i hela vår välfärdspalett i Sverige.

Fortsätt läsa

Vad tänker du, vad känner du, när du tänker på Kommunal?

Jag ser en organisation med stort hjärta. Som består av medlemmar i många olika yrken och branscher i hela vårt avlånga land.

Jag ser en medlemsstyrd, idéburen, ideéll organisation som kan, och som delvis redan är det, den mest passande för att påverka, utveckla och stärka medlemmarnas villkor, både före, under och efter arbetslivet.

Jag ser ett förbund som vilar på bred bas, både i storlek, geografisk spridning och lång erfarenhet från tidigare fackliga kamrater, kämpar och hjältar.

Jag ser ett förbund med medlemmar som brinner för att ha så ett bra yrkesliv som det bara går, och även få rätt lön och ersättning för utfört arbete och en pension som det går att leva på.

Vår storlek är vår största tillgång på många sätt, men kan också vara ett hinder. Det kan ibland kännas som det går långsamt att förändra Kommunal, innan alla har fått möjlighet att få till sig vad som nu gäller, så är nästa område redan på väg fram.

Vi har många tillgångar, dels den breda, sen långt förvärvade kunskapen och erfarenheten från fackligt arbete. Många har stridit före oss, och många kommer att ta vid, om vi bara fångar upp det engagemang som finns, bland unga, gamla, nya, erfarna medlemmar. För engagemanget finns där, och vi ska fånga upp det och ta tillvara det.

Vi vill bli ännu större och starkare! 

Den senaste tiden har varit väldigt annorlunda på många sätt. Tex så ses vi digitalt på avdelningens representantskap fredag 4/9.

Corona har ställt många saker på ända, och är i många saker väldigt unik och saknar motsvarighet i historien, Hela världen har mött samma hot, och har fokus på samma sak på samma sätt- samtidigt. Hela mänskligheten har en gemensam fiende. Det återstår att se på vilket sätt det är en enande och splittrande kraft.

Corona har gett oss möjligheter, att påverka medlemmarnas  villkor. Det går inte en dag, utan att det rapporteras om våra yrkesområdens utmaningar, inom äldreomsorgen, barnomsorgen, busstrafiken och alla andra yrken inom vårt område. Vi har befunnit oss i blickfånget i flera månader, och vi har klarat av det galant. Våra viktiga hjärtfrågor har varit i fokus, och vi svarat upp med att visa på lösningar, att begära åtgärder och varit synliga i debatter i stort sett dagligen.

Vi har all anledning att sträcka på oss vara stolta, och känna den medvind som nu blåser.

Vi kommer i höst att starta upp en av våra största avtalsrörelser någonsin. Förväntningarna är stora att vi ska teckna starka avtal med rejäla lönelyft och bättre arbetsvillkor. Det kommer att bli tufft, men det har ju aldrig hindrat oss förut, så det gör det inte nu heller!

Min utmaning att för varje ny medlem  under 2020 gå 1000 steg.

En avgörande faktor hur vi lyckas i detta, är att vi är många medlemmar. Kongressen 2016 satte ett tufft mål, att vi år 2030 ska vara minst 600000 medlemmar.

Jag utmanades inför året att göra nåt för att beskriva inflödet av medlemmar på ett annat sätt. Jag lovade mig själv att för varje ny medlem gå 1000 steg, jag har som ambition att gå motsvarande det mål vi har i Mitt för 2020, dvs 3917 nya medlemmar i år.

Min egen drivkraft i detta är att röra på mig och bli starkare, och jag motiveras av att ha ett uppsatt mål, som jag kan nå på mitt sätt.

Jag kan bli bäst i världen på att göra det på mitt sätt, när det passar in i min vardag och kärnan i det är jag kan hålla i och hålla ut.

Nu har det gått två tertial. Jag kämpar på, går ca 60-120 min varje dag. Jag har ”gått in” 2429 medlemmar, som motsvarar i mil ungefär sträckan mellan Gävle och Stockholm.

Eller drygt 48 fulla bussar, med nya medlemmar, det känns stort.

Under de här 8 månaderna som gått, så har jag legat på plus i fem av månaderna gentemot Mitts siffror. Mitts siffror tog ett rejält skull i mars-april, samtidigt som jag hade en rejäl svacka i min motivation.

Just nu leder Mitt med 75 medlemmar, och fler är på ingående, så jag måste se till att planera när jag kan mina promenader, att ha bra skor och kläder för väderleken och hitta motivationen när det känns tungt att komma iväg.  Till och med sprida lite budskap under tiden, som på bilden.

Lite likadant som det kan kännas vid värvning tror jag. Planera var, när och hur värvning blir bäst, att ha ”rätt” grejer med sig till yrkesgruppen man ska träffa och att hålla i när det går trögt. Att ha ett långsiktigt tänk som håller oavsett om det kommer en pandemi eller nåt annat som ändrar förutsättningarna.
Mitts siffror till och med augusti skulle kunna skapa en mänsklig kedja på drygt 5 km och de står på armlängds avstånd till varandra.

Når vi vårt mål i år så skulle det motsvara en sträcka på 8 km, stort eller hur?

Jag lyssnar ofta på en ljudbok eller musik när jag går mina rundor. Just nu är det Laleh som jag fastnat för, och en låt ”Det kommer bli bra”. Det finns några tänkvärda textrader där:

Vi ska starta idag, med att tillsammans skapa ringar som är så starka att vi till och med kan flytta på några stenar som står i vår väg.