Avtalsbloggen

Avtalsrörelsen är ett enormt lagarbete

Mycket har hänt sedan jag skrev här sist, trots att det bara gått några veckor. Min förhoppning var att vi vid det här laget skulle ha lämnat förhandlingarna om trygghet och omställning, de så kallade LAS-förhandlingarna, bakom oss. Att vi med full kraft skulle kunna fokusera på våra egna förhandlingar. Riktigt så blev det inte.

Som så ofta i förhandlingar blev det något annat. Arbetsgivarna öppnade ett litet, litet fönster och så var samtalen och förhandlingarna igång igen. Den här gången under stark tidspress. Vi förhandlade i ett rasande tempo under en klassisk nattmangling mellan torsdag och fredag. På fredagen samlades LO förbunden igen och gick igenom det slutbud vi fick torsdag natt/fredag morgon.

Med facit i hand kan jag konstatera att slutbudet från arbetsgivarsidan i den senaste vändan inte var tillräckligt bra – och som LO-förbunden sa nej till på goda grunder. Gång på gång har vi på den fackliga sidan fått acceptera försämringar i LAS, via politiska beslut i riksdagen. Nu hade vi hoppats på en lösning mellan arbetsmarknadens parter som skulle stärka medlemmarnas trygghet på jobbet, men arbetsgivarnas motstånd gick inte att rucka på.

Jag vill vara tydlig kring ett par saker. Kommunal väljer alltid att sätta sig ned och förhandla med en motpart som vill prata med oss. Vi är, och kommer alltid vara, villiga att lyssna på våra motparters problembeskrivningar. Jag upplever dock inte det motsatta från Svenskt Näringsliv. Ingen av de frågor som vi lade på bordet är lyssnade till eller på något sätt lösta. LO gick in i förhandlingarna för att leverera ”trygghet och omställning” på arbetsmarknaden, men förutsättningarna saknades.

Frågan om allmän visstid (AVA), som är så viktig för Kommunal, fick kalla handen. Svenskt Näringsliv ville heller inte gå oss till mötes när det gäller frågan om ”hyvling”, det vill säga när arbetsgivarna vi sänka din arbetstid och därmed inkomst från en dag till en annan. Att förhandla innebär ett givande och ett tagande. Vi var villiga att kompromissa i viktiga frågor – men inte att lämna walk-over till arbetsgivarna.

Avtal 2020 – nu kör vi vidare

Jag kommer nu lägga all energi på de fortsatta avtalsförhandlingarna. Förra veckan hade vi träff med vår stora delegation inom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Sobona-företagen. Delegationen landade i ett par riktigt skarpa och viktiga krav, vi har givetvis fler (de går att läsa på kommunal.se) men de kan sammanfattas så här:

1. Hållbara scheman och heltidsarbete som norm. Man ska orka och vilja arbeta heltid under ett helt yrkesliv.
2. Hållbar semester för återhämtning med familj och vänner. Vi vill se större möjlighet till fyra veckors sammanhängande semester under huvudsemestern och därmed begränsa arbetsgivarnas möjlighet att förlägga semesterveckor utanför denna.
3. Hållbara anställningsvillkor. Daglöneri ska stoppas och alla otrygga anställningar måste begränsas. Det är viktigt för medlemmarna, arbetsmiljön för de redan anställda och kvalitén i välfärden när många fler behöver rekryteras.
4. Extra lönetillägg för yrkesutbildade. Det ska löna sig att yrkesutbilda sig och på så sätt bidra till höjd kvalité i välfärden.

Kommunal anser att alla våra yrkanden och krav ryms inom den lönenormering som industrin förhandlar fram och som svensk lönebildning bygger på. I avtalsrörelsen har SKR/Sobona föreslagit sifferlösa avtal. Det kan vi av flera orsaker inte gå med på. För det första tror vi att en öppenhet och transparens om vilka som det behövs satsas på är det bästa för Sverige och medlemmarna i Kommunal. För det andra tror vi inte på arbetsgivarnas idé om att lönen ska avgöras utifrån varje medlems enskilda styrka utan någon central siffra att utgå ifrån. Av båda dessa orsaker säger Kommunal bestämt nej till arbetsgivarnas förslag på den här punkten.

Avtalsrörelsen är ett enormt lagarbete. Nu tänker jag ägna varje dag och natt ihop med våra delegationer, förtroendevalda, medlemmar, ombudsmän, kommunikatörer, utredare, statistiker för att vi ska få ett kollektivavtal som är bra för medlemmarna i Kommunal.

Det kommer bli tufft, men tillsammans är jag övertygad om att vi fixar det. Det finns väl knappt någon kvar i Sverige som anser att våra krav är orimliga.

Det är dags för bättre tider!