Avtalsbloggen

Därför lämnade Kommunal LAS-förhandlingarna

I veckan beskrev medierna hur Kommunal och flera andra fackförbund hoppade av förhandlingarna om Las. Så kan det beskrivas. Men mer formellt korrekt är att vi aldrig varit med i förhandlingarna– trots att de handlat om en uppluckring av Lagen om anställningsskydd, Las, en lag som inte bara berör Kommunals en halv miljon medlemmar, utan hela den svenska arbetsmarknaden.

Fortsätt läsa

I den här bloggen tänkte jag berätta lite om bakgrunden till Kommunals agerande. Och dessutom klara ut ett missförstånd som förekommit i den allmänna debatten: att utan en Las-förhandling kan vi slippa politisk inblandning. Det stämmer inte. Jag vill samtidigt också vara tydlig med att Kommunal alltid vill förhandla när det är möjligt. För Kommunal är det självklart att frågor om arbetsmarknaden bäst löses mellan parterna, i förhandlingar. Vi har också haft förslag på hur vi fortsatt skulle kunna stå bakom de förhandlingar som nu inletts för att få inflytande över dem.

Först lite bakgrund. Regeringen har genom januariavtalet tillsatt en utredning som ska ge förslag på hur turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd kan förändras. Det ultimatum politikerna ställt är: om inte parterna själva kommer med ett förslag så tar vi den här utredningen som ny lag.

Från Kommunals sida har vi varit kritiska mot regeringen för detta: det blir inga bra förhandlingar om de sker under politiskt hot. Men hotet från politikerna är ändå väl känt för oss och bland alla arbetsmarknadens parter. Ställda inför det hotet anser naturligtvis Kommunal också att det är bättre att hitta en lösning som passar parterna bäst, snarare än att rakt av ta ett förslag från en statlig utredning. Det är något vi varit beredda på skulle komma.

Men det vi fram tills helt nyligen inte informerats om från LO var att det redan pågått ”omfattande, svåra, komplicerade men konstruktiva förhandlingar” (allt enligt parterna själva som förhandlat om denna fråga) om en avsiktsförklaring om Las mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Vi fick samtidigt klart för oss att dessa förhandlingar gått långt mycket längre än vad januariavtalet kräver i en uppluckring av Las. I de förslag till avsiktsförklaring som kommit fram handlar det i första hand inte om turordningsreglerna, det som januariavtalet kräver en förändring av. Förhandlingarna har i stället handlat bland annat om att avskaffa saklig grund för uppsägning. I den avsiktsförklaring som läckt till media står bla att läsa ”Parternas intention är att begreppet ”saklig grund” i anställningsskyddslagen bör ersättas av en ny reglering”. Från Kommunals sida har vi aldrig ansett att den frågan ens ska förhandlas eller utredas. Särskilt inte om det saknas tydliga vinster för medlemmar i Kommunal att diskutera detta. Däremot begärde vi förhandlingar med Svenskt Näringsliv redan i november 2017 om att öka tryggheten på arbetsmarknaden och förbättra omställningsmöjligheterna på arbetsmarknaden.

Nu säger de som förhandlat att den här avsiktsförklaringen är ett ”arbetsgivardokument” där de ensidigt författat deras önskemål och de frågor som hittills varit upp till diskussion vid förhandlingsbordet. Det är alltså något helt annat än ”de omfattande” förhandlingar det står om i själva dokumentet. I Kommunalarbetaren den 12 december säger LO:s avtalssekreterare om dessa förhandlingar att ”Jag uppfattar det som att vi varit överens om att försämra anställningsskyddet”. Om detta säger jag: LO har inte någon gång fått Kommunals mandat att ”försämra” anställningsskyddet.

Alla dessa turer gjorde att vi hamnade i en konstig situation. För i de förhandlingar som pågått har Kommunal alltså formellt företrätts av LO. Utan att vi har informerats om att det pågår förhandlingar, bland annat om att avskaffa saklig grund, något vi överhuvudtaget inte ville se uppe till förhandling, vilket Kommunal vid flera tillfällen fört fram till LO.

Naturligtvis protesterade vi tydligt gentemot LO. Men när nu anden i flaskan var utsläppt i rummet – det vill säga ett avskaffande av saklig grund i Las, var vi ändå tvingade att förhålla oss till detta. Som fackförening anser vi, åter, att det är bättre att vara med och förhandla och att påverka än att inte vara det. Därför lade vi fram ett förslag på hur förhandlingarna skulle kunna fortsätta på ett sätt så att även Kommunals branscher var representerade. Det förslaget fick vi nej på från LO-styrelsen. I det läget såg vi ingen annan möjlighet än att göra klart att vi inte längre kan företrädas av LO i dessa förhandlingar. Fyra andra fackförbund inom LO gjorde samma bedömning. Dessa förbunds avhopp har sen följts av bland annat av Lärarnas Riksförbund, ett Saco-förbund, som också hoppat av stödet för sin förhandlande part och som i Aftonbladet tydligt tagit avstånd från påståendet att det här bara är ett ”arbetsgivarpapper”.

I debatten hörs nu ibland argumentet att de här avhoppen från förhandlingarna om att försämra Las kan göra det lättare för politikerna att gripa in med en lagstiftning. Den risken finns naturligtvis. Men den grundar sig i ett missförstånd. Politiken kommer att gripa in hur vi än gör. De förhandlingar som pågått mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv har inte handlat om att teckna ett kollektivavtal. De har handlat om att ta fram ett förslag till hur lagen om anställningsskydd kan förändras. Så vad vi har är dels statens utredning som ser över turordningsreglerna i Las. Dels har vi parter som, utan att informera LO:s största förbund, förhandlat om hur andra delar av Las ska försämras. Det är fler förbund som skriver under på avsaknaden av information och involvering.

Det finns inga garantier för att politiken inte gör lag av både den statliga utredningen och ett förslag från parterna – och därmed gör det helt upp till arbetsgivarnas godtycke vem som sägs upp. Nu förstår ni kanske varför vi tycker att förslag i avsiktsförklaringen var helt uppåt väggarna? Och trots det har vi varit villiga att förhandla. Men när vi fick nej även på det hade vi inget annat val än att hoppa av.

Kommunal har nyligen kunnat visa hur vi tillsammans med SKR och andra fack inom det offentliga har kommit överens om en principöverenskommelse för anställda i välfärden. Den överenskommelsen stärker tryggheten för medlemmar i Kommunal som arbetar i den offentliga välfärden. Inte tvärtom, som fallet varit i förhandlingarna på den privata sidan. Hur det går med de fortsatta förhandlingarna återstår nu att se. Jag är djupt orolig över fortsättningen och att tryggheten som saklig grund begreppet innebär förhandlas bort. Att den som säger vad hen tycker eller som ställer krav eller inte presterar på topp i alla lägen och som inte har chefens goda öga, i stället åker ut med buller och bång, blir uppsagd och kanske får svårt att komma vidare till ett nytt jobb. Det här skulle leda till en ännu tystare arbetsmarknad och en utsatthet och otrygghet som vi verkligen inte vill ha. Det kan inte vara fackets uppgift att försämra tryggheten för någon. Fackets uppgift måste vara att se till att öka tryggheten och förbättra villkoren för medlemmarna.