Avtalsbloggen

Vårdföretagarna har råd att höja lönerna

Jag vill börja med att säga att jag hoppas att ni alla haft en trevlig sommar, både ni som jobbat och ni som fått vara lediga. Själv har jag som...

Fortsätt läsa

Jag vill börja med att säga att jag hoppas att ni alla haft en trevlig sommar, både ni som jobbat och ni som fått vara lediga. Själv har jag som många av er varit igång i några veckor, men det har inte bloggen. Därför blir det något av en rivstart med den idag eftersom vi nu har varslat om konflikt med Vårdföretagarna och det är så klart det jag vill skriva om.

Jag tänkte ge er lite bakgrund till varför den här konflikten är viktig och för vem. Den är viktig för de funktionsnedsatta, den är självklart viktig för medlemmarna i Kommunal, de privatanställda personliga assistenterna, men konflikten borde faktiskt också – tro det eller ej – vara viktig för höga direktörer i industrin och på andra ställen. Jag tänker inte heller hålla mig från att skälla på arbetsgivarna i Vårdföretagarna för deras siffertrixande i debatten där de försöker blanda ihop korten för att hålla lönerna nere.

Men först några ord om de funktionsnedsatta som har nytta av assistansen. Assistansersättningen har gett många personer ett friare och bättre liv. Vi vet självklart att assistansreformen varit behäftad med en hel del problem och vi har läst många hjärtskärande berättelser om hur familjer drabbas när ersättningen dras ner eller dras in. En annan del av att hålla upp kvaliteten på assistansen är så klart att fortsätta att rekrytera kompetent och kunnig personal som kan vara det stöd en assistansmottagare behöver. Den delen hotas om man som Vårdföretagarna gör nu vägrar att betala ut löneökningar som andra grupper på arbetsmarknaden, till och med andra personliga assistenter än de privatanställda, får.

Det är nämligen exakt vad Vårdföretagarna vill. Vi har suttit i långa och segdragna förhandlingar med dem. Avtalet löpte ut redan den 30 juni, men vi har in i det sista hoppats att de skulle ta sitt förnuft till fånga. Vi har krävt löneökningar minst i takt med det så kallade industrimärket. Det betyder 2,2 procent för nästa avtalsår. För de personliga assistenterna betyder det 535 kronor mer i månaden. Kan ni tänka er vad Vårdföretagarna har stannat på för bud? 249 kronor i månaden. När vi nu inte kommit längre har det inte funnits något annat val för oss än att varsla om konflikt.

Medlemmarna i Kommunal, de personliga assistenterna, kan naturligtvis inte undantas från alla andra grupper på arbetsmarknaden. Vad signalerar det i form av uppskattning för det jobb de gör? Och hur skulle det i längden påverka deras vilja att jobba kvar och göra ett bra jobb? För att inte tala om vad det skulle göra för de anställdas ekonomi. Att varslet är viktigt för assistenterna är därför självklart.

Men varslet är också viktigt för alla medlemmar i Kommunal, ja alla medlemmar i ett fack på arbetsmarknaden. Vi har nämligen ett handslag på arbetsmarknaden, där vi låter industrins parter sätta normen för löneökningarna. Sen samordnar vi oss i LO och kommer inom våra respektive fackförbund fram till hur vi vill använda det här utrymmet. Om den samordningen börjar spricka i kanterna så riskerar det grunden för hur hela lönebildningen fungerar i Sverige. Och det är vad jag menar med att den här konflikten borde vara viktig även för höga direktörer i industrin. Inte vill väl de att det blir vilda västern i avtalsförhandlingarna?

Jag utgår från att Vårdföretagarna själva vet att de leker med de här krafterna. Jag kan inte komma på någon annan förklaring till att de siffertrixar och blandar äpplen och päron i debatten om assistenternas löner. Ett tydligt exempel på det är när de kommenterar det faktum att regeringen nu beslutat att höja den statliga assistensersättningen med 1,5 procent från nästa år. Då hävdar Vårdföretagarna att det inte täcker löneökningarna på 2,2 procent. Det låter bra. Men Vårdföretagarna vet naturligvis att det inte är sant. Regeringen ökar nästa år assistensersättningen med ytterligare 4,40 kronor per timme. Kommunals avtalskrav motsvarar 3,11 kronor i timmen.

Att det inte finns pengar i branschen är något Vårdföretagarna hävdat länge, även i den förra avtalsrörelsen. Men redan innan regeringen bestämde sig för att höja assistansersättningen vet vi att det finns pengar i branschen. Företagen tjänar i snitt cirka 13 kronor i timmen per utbetalad assistanstimme, det vill säga, det är den direkta vinsten efter att allt annat som löner, sociala avgifter, administration, hyror med mera är betalt.

Hur vet vi då detta med de 13 kronorna? Jo, eftersom debatten om vilken lönsamhet som finns i bolagen (eller egentligen att det inte finns någon lönsamhet) pågått länge, så bestämde vi tillsammans med Vårdföretagarna att låta revisionsbyrån KPMG göra en granskning av branschen. Den visade visserligen att på sikt kommer en del företag, framförallt medelstora, att få det svårt om inte assistansersättningen räknas upp. Men i branschen totalt finns det vinster. Det Vårdföretagarna vill nu är att öka de vinsterna på bekostnad av lönerna. Jag ska också avslöja en hemlighet om KPMG-rapporten. Den var i första hand tänkt som kunskapsmaterial parterna emellan för att ha en saklig grund för förhandlingarna. Men Vårdföretagarna började sprida vissa bitar ur den och försöker hävda att Kommunal håller med om att det inte finns pengar till löneökningar. Därmed tycker vi att vi också kan peka på vissa slutsatser i rapporten. Och den slutsatsen är tydlig: det finns ingen som helst anledning för Kommunal att backa från kraven på att de personliga assistenterna ska få samma löneökning som alla andra grupper på arbetsmarknaden.

Medlare kommer naturligtvis att kopplas in. Jag hoppas att Vårdföretagarna sansar sig och att vi kommer framåt med förhandlingarna. Men gör vi inte det träder konflikten i kraft den 8 september kl 11.00. Det handlar om nyanställningsblockad och inhyrningsblockad. Jag lovar att återkomma med fler blogguppdateringar under den tiden.