Avtalsbloggen

1 900 kronor är mycket pengar – speciellt för en redan lågavlönad yrkesgrupp

Chefer och ledare säger ofta att personalen är vår viktigaste resurs. Ett klokt och viktigt påstående, som när man tar det på allvar bidrar till arbetsplatser med god arbetsmiljö och positiv stämning.

De personliga assistenterna inom privat sektor vittnar dessvärre ofta om både hård arbetsmiljö och en stämning som många gånger präglas av oro – oro för om lönen kommer räcka den här månaden, för ojämna inkomster och för scheman som gör att vardagen inte går ihop.

Nu har Kommunal varslat om nyanställningsblockad för personliga assistenter inom privat sektor. Orsaken till det är att alla andra grupper på arbetsmarknaden har fått sina löner höjda med i genomsnitt 2,2 procent i år. Vi tycker att det är självklart att även de personliga assistenterna ska få motsvarande höjning, men vårdföretagen erbjuder bara 0,8 procent, eller 177 kronor i månaden. En så liten höjning innebär i praktiken att varje personlig assistent avstår 1 900 kronor, på en heltidslön, till sin arbetsgivare. 1 900 kronor är mycket pengar, i synnerhet för en yrkesgrupp som har tämligen låga löner och osäkra inkomster. Pengar som han eller hon både behöver och har rätt till, om man rättar sig efter den praxis som har styrt avtalsförhandlingarna sedan 1997.

Vårdföretagen å sin sida säger att de inte har råd, trots att de största aktörerna gör vinster på hundratals miljoner kronor varje år. 1 900 kronor per heltidsanställd personlig assistent kommer knappast att märkas på nedersta raden i deras resultaträkning för 2016.

För mig är vårdföretagens inställning obegriplig. De tar inte chansen att visa att de satsar på sin personal genom att erbjuda löneökningar i samma takt som alla andra. I stället väljer de att märka ut sig som landets snålaste arbetsgivare och spä på personalens oro för lön och ekonomi.

Personalen borde ju rimligtvis vara deras viktigaste, eller till och med enda, resurs. Gör om och gör rätt.