Avtalsbloggen

Välfärden tar inte påskledigt

Glad Påsk! Vad ska du göra under de lediga helgdagarna som kommer? Njuta av vårvinterns sista snö, lata dig med nära och kära, kanske flyga till Blåkulla?

Jag vet några som inte behöver fundera på det. Välfärdsarbetarna som redan vet att de ska jobba. Välfärden kan ju inte stanna av på grund av några röda dagar i kalendern. I hela vårt land finns fortfarande gamla och sjuka som behöver vård och omsorg. Veckans alla dagar, dygnets alla timmar.

Välfärdsarbetarna är yrkesproffs som ser till att vårt land fungerar – oavsett vardag eller helgdag. Nyligen läste jag en debattartikel i Kommunalarbetaren som jag inte kan sluta tänka på. Undersköterskan Karin Karlsson beskrev på ett fint sätt exakt hur omfattande och kvalificerat hennes arbete är:

”Som undersköterska på ett demensboende ska jag möta varje individ utifrån den person hon är och har varit […] samt ha kunskap om hur demenssjukdomen påverkar fysiskt och psykiskt. Jag tittar och lyssnar, ser och hör. Tolkar orden, tolkar beteendet. Vad säger hon, vad betyder det? ”Jag vill hem”. Vill hon känna tryggheten som man bara känner när man är hemma, vill hon ha en kram? Vill hon vara ifred? Behöver hon gå på toaletten? Kanske vila en stund? 

Mediciner delas ut till rätt person på rätt tidpunkt, i rätt mängd. Sår läggs om enligt gällande rutiner. Larmtelefoner ringer. Träningsprogram genomförs, men på ett sätt anpassat för att en person med demenssjukdom ska förstå det.”

Nu ökar vi tempot i avtalsrörelsen

När påsken är över ökar tempot avtalsrörelsen ytterligare. Vi i facket Kommunal sätter oss återigen vid förhandlingsbordet med arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting, för att se till att medlemmarna får så bra löner och arbetsvillkor som bara är möjligt.

Vi kräver reallöneökningar åt alla medlemmar – och en extra lönesatsning på undersköterskorna. Det är inte okej att en undersköterska tjänar 2800 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare, trots att de har lika lång yrkesutbildning. Varför ska det vara mer värt att ta hand om maskiner än om människor? Det finns helt enkelt inget försvar för det.

Heltiderna i välfärden måste vara hållbara.

Kommunal vill dessutom att heltid ska bli norm i välfärdssektorn. För det första måste arbetsgivarna i välfärden börja erbjuda personalen heltidstjänster, på samma självklara sätt som det görs i industrin. Ingen arbetsgivare säger åt en bilmekaniker: ”Kan du tänka dig att jobba 83,5 procent?” Men undersköterskor erbjuds alltför sällan möjligheten att jobba heltid. För det andra måste heltiderna i välfärden vara hållbara. Det får vara slut på att välfärdsarbetarna måste jaga ihop sina egna timmar genom långa arbetspass, tät helgtjänstgöring och delade turer – alltså flera arbetspass under en dag med obetalda håltimmar mellan.

Det som krävs är istället att arbetsorganisationen, totalbemanningen och arbetstidens förläggning utformas för att personalen ska kunna och orka jobba heltid. Det förbättrar arbetsmiljön och höjer kvaliteten i välfärdstjänsterna. Det är dessutom samhällsekonomiskt smart – eftersom de som jobbar heltid kan försörja sig själva, får en pension som går att leva på och betalar mer skatt.

Som sagt, Glad Påsk! Jag önskar särskilt välfärdsarbetarna och deras brukare en fin helg. En promenad i solen, en god påskmiddag, tid för eftertanke och skratt. En sådan välfärd – med sådana arbetsvillkor för välfärdsarbetarna och sådana möjligheter för brukarna – måste Sverige ha råd med. Det är en fråga om anständighet.

Lenita Granlund