Avtalsbloggen

Ojämställda löner försvinner inte av sig själv

Idag presenterar Medlingsinstitutet sin årsrapport. I den står det att löneskillnaden mellan kvinnor och män har minskat något i kommuner och landsting under 2013 och 2014. Betyder det att ojämställda löner kommer att försvinna automatiskt, med tiden?

Nej. Det skiljer fortfarande drygt 13 procent mellan kvinnors och mäns genomsnittliga löner. Löneskillnaden har bara minskat med någon tiondels procent. Det duger verkligen inte. Det är fortfarande en skam för Sverige.

Kommunals medlemmars löner har ökat med cirka två procent per år under 2013 och 2014. Men Medlingsinstitutet redovisar en betydligt högre genomsnittlig löneutveckling bland alla anställda i kommunsektorn: nästan tre procent per år. Det betyder att tjänstemännen i kommuner och landsting måste ha fått betydligt högre löneökningar än Kommunals medlemmar.

Ju mer jag borrar i den här statistiken, desto tydligare blir det att undersköterskornas krav på ett extra lönelyft i avtalsrörelsen 2016 inte bara är relevant utan alldeles nödvändigt.

Kommunerna och landstingen kommer aldrig att klara framtidens vård och omsorg om de inte lyckas rekrytera hundratusentals nya undersköterskor de kommande åren. Och hur har de tänkt att göra det, om undersköterskor konsekvent nedvärderas och värdediskrimineras när lönerna sätts?

En undersköterska tjänar 2800 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare, trots att de har lika lång yrkesutbildning. Det är en uppenbar felavlöning som inte beror på något annat än fördomar om kön: att mansdominerade yrken värderas högre än kvinnodominerade yrken.

Jag läser en undersköterskas berättelse på Facebook. Hon skriver: ”Mitt arbete är inte obetydligt. Mitt arbete är inte ett ’startjobb’. Det är ett arbete där jag dagligen har ansvar för SJUKA människor. Jag och mina kollegor runtom i landet gör ett fantastiskt arbete, varenda dag, dygnet runt, året om. Sluta få det att låta som att det vi gör inte är på riktigt.”

I årets avtalsrörelse är det upp till bevis för arbetsgivarna i kommuner och landsting. De måste visa att de förkastar värdediskriminering och förstår värdet av undersköterskornas arbete. De måste göra en extra lönesatsning på undersköterskor. För att deras arbete både är kvalificerat – och på riktigt.