Kommunal bloggar!

Ta från de rika och ge till de fattiga, uppmanar IMF

Ojämlikhet leder till urholkad social sammanhållning, politisk polarisering och i förlängningen minskad ekonomisk tillväxt. Rika länder som Sverige gör därför bäst i att höja skatten för de rikaste och omfördela till de mindre bemedlade. Det hävdar IMF i en ny rapport.

Fackliga krav på omfördelande investeringar i ökad bemanning och bättre arbetsvillkor blir inte sällan avvisade som dyra och makroekonomiskt ineffektiva. Det utmanas nu av Internationella valutafonden, IMF, som använder sin inflytelserika halvårsrapport till att kritisera växande klyftor och tala sig varm för progressiva skattehöjningar och omfördelningspolitik, något som väckt uppmärksamhet långt utanför ekonomkretsar.

IMFs nysläppta rapport bygger på befintlig teoretisk och empirisk litteratur, fallstudier och en rad statiska mikrosimuleringsanalyser med syfte att bedöma potentiella avvägningar mellan effektivitet och jämlikhet. IMF konstaterar att det bland länder som Sverige finns utrymme för ”väsentligt högre marginalskatter för höginkomsttagare”, och beklagar sig samtidigt över att den generella trenden går i motsatt riktning.

Det mest uppseendeväckande med slutsatserna är att IMF ger tydliga ekonomiska argument för att högre marginalskatter inte skadar tillväxten utan tvärtom gynnar den. Bland en rad ekonomiska aspekter nämner IMF också ökad jämlikhet som en förutsättning för ett folkligt förtroende för globaliseringen.

IMF sällar sig därmed till en rad ekonomer som pekat på den växande ojämlikheten och dess oönskade konsekvenser, också i Sverige (OECD skickade en liknande varning till Sverige redan 2014). I början av 1900-talet gick över hälften av inkomsterna i Sverige till den rikaste tiondelen. Den andelen sjönk sedan kraftigt fram till 1980-talet, men har sedan dess ökat igen, vilket figuren nedan visar.

Och Sverige har en del att tänka på här. LOs lönerapport för 2017 visar att klyftan mellan arbetare och tjänstemän idag är tillbaka på nivåer som senast sågs på 1930-talet. Ojämlikheten är dessutom betydligt mer omfattande än vad som visas i inkomststatistiken, eftersom den rikare delen av befolkningen har en växande andel kapitalinkomster som är svårare att kartlägga.

Allt är inte dystert, långt därifrån, men IMFs rapport pekar ut en riktning som är väl värd att följa. Kommunal gläder sig åt en budget med tydlig fördelningspolitisk inriktning, men för att minska klyftorna kommer det av allt att döma behövas betydligt mer. Många arbetare, inte minst inom Kommunals avtalsområden, får vända på slantar och stressa på jobbet till följd av resursbrist. Fler ordentligt omfördelande satsningar på dessa grupper måste till under kommande år.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.