Kommunal bloggar!

Elevassistenter gör skillnad

Den svenska skolan ska ge alla barn och elever rätt till den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling. Skollagen säger att utbildningen ska ta hänsyn till barns och elevers olika behov. Skolan ska sträva efter att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Enligt läroplanen har skolan ett särskilt ansvar för de elever som har svårigheter att nå målen i undervisningen.

Det finns flera olika sätt att uppväga skillnader mellan elevernas förutsättningar för lärande. Skolan kan till exempel genomföra extra anpassningar eller utforma särskilt stöd till barnen och eleverna. För att kunna göra en bra bedömning av deras behov måste skolan se till hela skolsituationen som inkluderar både raster, förflyttningar mellan olika lektioner och måltider.

Ett individuellt utformat stöd med tidiga insatser innebär en social investering där högre personalkostnader idag bidrar till framtida vinster när färre elever går direkt från utbildning till arbetslöshet eller andra stödformer.

Elevassistenter har både ett socialt och ett pedagogiskt uppdrag. De ska ge eleven stöd vid sociala kontakter genom att skapa trygghet, delaktighet och inkludering i skolmiljön. De ska även ge ett pedagogiskt stöd som utgår ifrån elevens dokumenterade handlingsplan inom elevhälsan. Bland arbetsuppgifterna kan ingå att tillsammans med klassens lärare hjälpa eleven att finna arbetsro, att hitta individuella lösningar och skapa förutsättningar för att eleven ska kunna tillgodogöra sig ny kunskap för sitt lärande. Lärarassistent är en annan yrkesroll som har till uppgift att avlasta läraren i det pedagogiska arbetet med klassen och samarbeta kring raster, kontakter med föräldrar och dokumentation.

För exempelvis barn med neuropsykiatriska tillstånd (npt), däribland till ADHD och autism, är ofta elevassistenten den pedagog, som med stöd av specialpedagog och ämneslärare, som kompenserar för barnets funktionsnedsättning genom att stötta eleven i undervisningen och i sociala situationer. Utifrån elevens behov kan stödet både omfatta insatser i sociala och pedagogiska situationer.

I den bästa av skolvärldar får alla elever rätt stöd och tidiga insatser som leder till att de kan nå Pedagogerna i skolan arbetar tillsammans i multiprofessionella arbetslag med handledning och vidareutbildning. Verkligheten saknar tyvärr många av dessa grundläggande förutsättningar.

Faktum är att antalet elever med särskilda behov av ett åtgärdsprogram minskat kraftigt från 110 000 elever läsåret 2013/14 till drygt 51 400 elever läsåret 2016/17. Idag har nära 58 600 färre elever ett åtgärdsprogram än för tre år sedan. Hur många elever som har fått extra anpassningar av sin undervisning och vad dessa anpassningar har innehållit går inte att följa upp eller utvärderas.

Minskningen är dramatisk och förvånansvärt okänd. Utvecklingen är en konsekvens av ändringen i skollagen (3 kap 5a§) som innebär att det är först när lärarna bedömer att en elev inte kommer att uppnå de lägsta kunskapskraven som rektorn kan fatta beslut om ett åtgärdsprogram. Vilka konsekvenser lagändringen har fått för alla barn och elevers rätt till lärande och särskilt stöd i undervisningen är det ingen som har utvärderat. Att vänta och se om de extra anpassningarna är tillräckliga för att uppnå kunskapsmålen blir tydligt i utvecklingen av andelen elever med åtgärdsprogram fördelad per årskurs. Skolverkets statistik visar att andelen elever med åtgärdsprogram varierar mellan årskurser, stadium och kön.

I låg- och mellanstadiet ökar andelen elever med åtgärdsprogram successivt fram till årskurs fem och sex. I och med bytet av skolmiljö, mellan årskurs sex och sju, förlorar många elever sitt åtgärdsprogram och andelen elever med åtgärdsprogram minskar. Under de två sista åren i grundskolan ökar åter igen andelen elever med åtgärdsprogram. Bristen i kunskapsöverföring och kontinuitet riskerar att leda till oro och försämrade studieresultat för eleverna med de allra största pedagogiska utmaningarna.

Tidiga insatser med elevassistenter till enskilda elever och lärarassistenter till hela klassen skulle skapa bättre förutsättningar för alla elevers rätt till arbetsro och stöd i sitt lärande. Sverige borde också dra lärdom av Finland. Genom att redan i lågstadiet investera i specialpedagogiska insatser i multiprofessionella team får alla elever bästa möjliga förutsättningar att så tidigt som möjligt lära sig läsa och skriva, vilket underlättar lärandet under hela studietiden.

En höjd ambitionsnivå från skolstart, som motsvarar årskurs 6 läsåret 2014/15, motsvarar ett behov av närmare 29 000 elevassistenter, i förhållande till dagens cirka 23 000 elevassistenter. Därmed skulle vart tredje barn med en åtgärdsplan få möjlighet att med hjälp av en elevassistent få socialt och pedagogiskt stöd i sin undervisning, vilket motsvarar den nuvarande andelen av elever med npt som har en elevassistent enligt Riksförbundet Attention skolenkät 2015. Det skulle också innebära en återgång till de nivåer som gällde innan ändringarna i skollagen fick fullt genomslag i skolverksamheten.

Sverige har mer att lära av Finland. Ett teambaserat arbetssätt som bygger på att assistenter och lärare har gemensamma normer för arbetet i klassen som bygger på yrkesgruppernas olika roller och uppdrag. Den vänta och se mentaliteten som idag präglar den svenska skolan med ensamarbetande lärare utgör en grogrund för skolmisslyckanden. En sådan kulturförändring kräver dock en organisatorisk struktur som möjliggör att elev- och lärarassistenter får en tydlig roll och befogenheter att vara elevernas sociala, pedagogiska och tekniska stöd i och utanför klassrummet tydliggörs inom elevhälsan.

Andra insatser handlar om att förbättra kontinuiteten i och överlämnande av det särskilda stödet. Det finns tre särskilt viktiga övergångar – mellan förskolan och förskoleklass/årskurs 1, mellan årskurs 6 och årskurs 7 samt mellan årskurs 9 och gymnasiet. Där ingår många olika personalgrupper, skolenheter och skolformer. Genom att vid övergångarna tillvarata elevassistenternas kunskap om elevernas behov av anpassad skolmiljö skapas en brygga som skapar bättre förutsättningar för elevens rätt stöd i sitt lärande.

Det är också möjligt att utveckla yrkesrollen och kraftigt öka rekryteringen av lärarassistenter. En ökning med 15 000 lärarassistenter skapar bättre förutsättningar för en god arbetsmiljö för både elever och lärare. Med en lärarassistent i varje lågstadieklass och en i varannan mellanstadieklass får läraren avlastning i det pedagogiska arbetet, vid raster, kontakter med föräldrar och dokumentation.

För att redan yrkesverksamma elev- och lärarassistenterna ska få bättre förutsättningar att inkludera alla elever krävs möjlighet till kompetensutveckling, till introduktions- och vidareutbildning samt en formaliserad handledning. Den grundläggande gymnasiala pedagogiska utbildningen inom barn- och fritidsprogrammet behöver också utvecklas med ökat fokus på elev- och lärarassistenters uppdrag i skolan, exempelvis gällande behovet av fördjupad kunskap i specialpedagogik utifrån elevernas anpassningar som är kopplade till funktionshindrets möjligheter och begränsningar. Elev- och lärarassistenter spelar en avgörande roll för alla elevers skolmiljö. De är den ofta den person som gör skillnad, med tryggare anställningsvillkor och mer specialpedagogiska kompetens kan de göra ännu mer.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.