Kommunal bloggar!

Mot framtidens styrning av välfärden

Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) är en kommitté under finansdepartementet som genomför, finansierar och kvalitetssäkrar aktuella studier. Den 24 mars 2017 lanserade ESO rapporten Dags för omprövning, skriven...

Fortsätt läsa

Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) är en kommitté under finansdepartementet som genomför, finansierar och kvalitetssäkrar aktuella studier. Den 24 mars 2017 lanserade ESO rapporten Dags för omprövning, skriven av ämbetsmannen och tidigare generaldirektören Per Molander.

Den 28 april bjöd Kommunals utredningsenhet in Per Molander, civilminister Ardalan Shekarabi, professor Marta Szebehely samt vår egen ordförande Tobias Baudin för att närmare få diskutera Molanders slutsatser. Hela seminariet finns att se här.

I sammanfattning menade Per Molander att de reformer som genomförts inom offentlig sektor de senaste decennierna inte har svarat mot de problem som funnits. Reformerna har istället drivits av ett teoretiskt marknadstänkande, vilket Molander kallar för New Public Management (NPM).

NPM syftar enligt Molander till att så långt det är möjligt tillämpa marknadsnära lösningar på samhälleliga problem som tidigare hanterats inom offentlig sektor. Det innebär att i första hand ifrågasätta det offentliga åtagandet, i andra hand privatisera huvudmannaskap, finansiering och produktion och i tredje hand importera begrepp, modeller, styrmetoder och chefer från privat sektor. När nu dessa reformer kan utvärderas har målet med genomförda reformer, att höja effektiviteten, inte nåtts samtidigt som det har uppstått ett flertal andra mycket allvarliga problem.

Molander har i sin rapport särskilt analyserat tre politikområden: utbildning, hälso- och sjukvård samt socialförsäkring. Han presenterar på dessa områden också ett antal specifika policyslutsatser.

Klarar det politiska Sverige att hantera frågan om välfärdens styrning?

Civilminister Ardalan Shekarabi kommenterade vid seminariet Molanders rapport. Han delade i stora delar Molanders beskrivning av hur NPM-reformerna fört med sig ett antal ovälkomna effekter och att ”det inte blev som man tänkt sig”. Shekarabi beskrev hur välfärden idag är överbyråkratiserad och hur de anställda idag måste ägna allt för mycket tid åt annat än det som man utbildat sig till och brinner för. Samtidigt underströk han att det ”inte var bättre förr” och att de politiska utgångspunkterna bakom reformerna: decentralisering, mångfald och brukarinflytande, var principer som måste vägleda även det fortsatta reformarbetet.

Shekarabi betonade att det, för detta reformarbete, var viktigt att det politiska Sverige klarar av att hantera de starka lobbygrupper som har vuxit fram runt välfärden. Till skillnad från de enskilda välfärdsbolagen, förstår nämligen inte branschorganisationerna vad allmänheten kräver av dem. Shekarabi lyfte exemplet att lobbyorganisationerna t.o.m. motarbetat de politiska förslagen om att införa en offentlighetsprincip och en lagstadgad meddelarfrihet i välfärden. Sådant agerande undergräver medborgarnas förtroende för all privat utförd välfärd.

Shekarabi var dock optimistisk: ”I grund och botten är det som väljarna kräver politiskt möjligt” och han underströk att folket vill se förändringar på detta område.

Om äldreomsorgen

Sveriges ledande forskare inom äldreomsorg, Marta Szebehely, kompletterade Molanders slutsatser. Hon instämde i Molanders generella beskrivningar av drivkrafterna bakom NPM men ansåg att de fått särskilt stora effekter inom äldreomsorgen.

Enligt Szebehely fanns inget vare sig teoretiskt eller empiriskt stöd för att konkurrens har eller skulle kunna leda till en bättre äldreomsorg. Tvärtom är äldreomsorgen synnerligen olämplig för konkurrensutsättning då konsumenten/brukaren ofta är utsatt och har dålig information samtidigt som konsekvenserna av att välja fel är stora och inlåsningseffekterna tydliga. Det visar sig bl.a. i att endast ett mycket litet antal äldre gör omval annat än när utföraren har gått i konkurs.

Marta Szebehely betonade att det var viktigt att inte endast fokusera på gruppen brukare utan att även komma ihåg välfärdsarbetarna och dessas villkor. Mellan 2005 och 2015 har andelen anställda inom äldreomsorgen som allvarligt funderar på att sluta ökat, idag är det så många som varannan. En del i detta beror på det stora glapp som finns mellan de politiska ambitionerna och de faktiska möjligheter som finns för de anställda att leva upp till dessa ambitioner. Detta glapp behöver slutas.

Tobias Baudin avslutade

Kommunals ordförande Tobias Baudin avslutade med att understryka att välfärden idag har två sammanhängande problem: resursbrist och styrning. Det går inte att styra fram resurser när verksamheterna i grunden är underfinansierad men det går samtidigt inte att få allmänhetens stöd för tillräckliga skattehöjningar om det upplevs som att pengarna inte kommer verksamheten till godo.

De som får betala för detta är ofta Kommunals medlemmar. Personalen får stressa för mycket samtidigt som arbetsgivarnas precisionsbemanning leder till att de anställda också måste försöka pussla ihop heltidsscheman som går att leva på. Samtidigt är det ofta Kommunals medlemmar som har störst behov av välfärden och det är de som går ner i arbetstid för att ta hand om barn eller äldre när välfärden inte levererar.

På sikt menade Baudin måste det till betydande resurser till välfärden, både för att klara dagens åtagande men också för att höja ambitionsnivån. För att Sverige ska kunna behålla vår modell måste den bättre möta medborgarnas förväntningar om en högre kvalitet.

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.