Kommunal bloggar!

Tobias Baudin: Rätt till arbetskläder. En självklarhet eller en fråga om kön?

8 mars. Strukturella orättvisor synliggörs för att kunna rättas till. Välkommet såklart, även om det handlar om frågor som behöver lyftas varje dag på året. Jag har valt en konkret sakfråga som illustration på att det är långt kvar innan det råder lika villkor på arbetsmarknaden, nämligen rätten till arbetskläder.

Fortsätt läsa

När det gäller frågan om arbetskläder inom vård och omsorg är situationen idag helt absurd. Visste du att Socialstyrelsen ställer strikta krav på att personalen ska ha arbetskläder? Bakgrunden till det är förstås att minska smittspridning. Och om man tänker efter är det väldigt klokt att kräva att den som till exempel gör hembesök hos flera multisjuka äldre under en arbetsdag ska ha arbetskläder. Liksom att de ska bytas vid behov och tvättas så att de blir rena. Självklart – eller hur? Och lika självklart är det väl att när lagen kräver arbetskläder så är det arbetsgivarens ansvar att tillhandahålla dem. Eller?

Idag är det upp till arbetsgivaren att välja, Kommunal har till och med tagit frågan till Högsta förvaltningsrätten för att pröva den, och förlorat. Resultatet av denna lucka i lagstiftningen är att många undersköterskor och vårdbiträden som arbetar under Socialtjänstlagen och är anställda av en kommun, eller en privat utförare i kommunal verksamhet, är tvungna att köpa in arbetskläder själv.

Om du arbetar hos flera arbetsgivare behöver du dessutom ha flera uppsättningar. Och dessa arbetskläder får inte lämna arbetsplatsen. Helt orimligt, tycker vi, och driver just nu frågan om en ändring i arbetsmiljölagen så att arbetsgivarens ansvar blir glasklart.

På samma tema är det värt att nämna arbetskläder inom barnomsorgen. Visserligen finns här inga lagkrav, men alla som någon gång hämtat barn i förskolan förstår vilket hårt slitage personalens kläder utsätts för. Inte minst snöslaskiga perioder, när täckbyxorna i princip står av sig själva i kapprummet.

Vad är problemet? Kan någon tveka kring om det verkligen behövs? Tänk bara på alla kroppsvätskor. Snor, tårar och blöjbyten. Lägg därtill många timmar utomhus – i regn, snö och minusgrader eller i sandlådor, på leriga gräsmattor och gärna i några vattenpölar. Kliv in och utforska olika material. Lera, tuschpennor och målarfärg. Kanske potatis och fiskbullar till lunch och mosad banan till mellanmål.

Arbetskläder – som borde vara en regel – blir en stående källa till frustration och en påfrestning för plånboken. Det är inte konstigt att arbetskläder är prio när barnskötare lämnar avtalsförslag för förskolan. Kommunal kommer att fortsätta driva frågan hårt via förhandlingsbordet – tills en lösning är på plats. Här vet vi att det är fler än barnskötarna som håller med – 81 procent av svenska folket tycker det är självklart att arbetsgivare inom barnomsorgen ska tillhandahålla arbetskläder. Vad tycker du? Hjälp gärna till att sprida ordet om behovet.

Och varför valde jag att skriva om frågan om arbetskläder inför den 8 mars? För mig är det en konkret illustration på de orättvisor som finns. Faktum är ju att män inom många yrken kan komma till jobbet i kalsonger och bli fullt påklädda av arbetsgivaren. Samtidigt som anställda inom kvinnodominerade branscher som vård, äldreomsorg och barnomsorg betalar ur egen ficka för kläder som lagen kräver att de har på jobbet. Jag menar att det inte är någon slump. Det är en strukturell orättvisa.

 

 

Frågan om arbetskläder är en konkret illustration på de orättvisor som finns i samhället, anser Kommunals förbundsordförande Tobias Baudin.

 

1 kommentar

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.