Kommunal bloggar!

14 månader som ordförande

Jag kan mitt yrke. Jag är proffs på det. Helt enkelt ett barnskötare-proffs! Omsorgen, lärandet och inte minst uppfostran av barn. Trots min frånvaro från förskolan för mitt fackliga uppdrag i några år, så känner jag mig stärkt av just det. Bara några timmar in i arbetsdagen så är jag barnens fröken, en trygghet, problemlösare, förebild och lärare. Mina arbetskamrater som också är proffs förgyller min dag. Några med i facket, några inte. De flesta tycker facket är osynliga, långt borta. Några undrar om facket verkligen skapar skillnad. Någon ser sig själv och sin egen drivkraft, men ingen tänker på kollektiv kraft. Motkraft om så behövs. Eller lite bromskraft kanske.

Snabba omorganisationer som arbetsgivaren påstår är förhandlade, men mina kollegor känner sig oinformerade. Obefintlig introduktion från min chefs sida. Vad ska prioriteras bort om det blir för mycket? När ska min rast tas ut? Och var hittar jag barnens närvarolista, föräldrarnas telefonnummer, allergier eller vem som är skolans skyddsombud?

Det är mindre antal barn på förskolan. Mina kollegor är slitna efter en intensiv vårtermin. De ser väldigt trötta ut. Allihopa. Vill ge dem en kram och skicka hem dem. Så mindre antal barn är välkommet.

Bristen på barnskötare är ett annat stort problem. Vem ska vilja jobba i förskolan?

Här kommer mina slutsatser om vad som behövs för att barnskötaryrket ska vara ett framtidsjobb och arbetsgivare inom förskolan ska bli attraktiva:

  • närvarande ledarskap, våra chefer måste få ett mindre antal människor att leda. De behövs i vår vardag.
  • mindre barngrupper, ska vi kunna vara proffs för varje barn, se varje barn och skola dem till framtida starka och trygga samhällsmedborgare måste antalet barn i varje grupp minska.
  • ordentlig introduktion, vårt jobb är inte enkelt. Det krävs ordentlig inskolning och genomgång av verksamheten för att kvalitén i förskolan ska hålla världsklass.
  • ge personalen fasta anställningar. Här behövs initiativ, anställ ingen på allmän visstidsanställning. Vi har inte arbetstoppar i förskolan. Det går att planera bemanningen.
  • ta det systematiska arbetsmiljöarbete på allvar för att bland annat förebygga sjukskrivningar.
  • funktionella arbetskläder, som tvättas på arbetsplatsen. Det är inte rimligt att förskolans personal själva betalar för de kläder som används i vinterväder som i kräksjuketider.
  • för friska arbetsplatser behövs avtal om slopad karens, vi blir smittade på jobbet, det räcker med att vi behöver vara sjuka. Låt oss slippa betala för det också.

Nu jobbar jag vidare på min arbetsplats innan jag går på semester. Jag hoppas ni alla får en skön och välbehövlig vila i värmen. Mitt månadsbrev tar nu en paus. Så vi hörs i september!

 

 

 

 

 

Jessica P Klemetsson

Ordförande

Kommunal Stockholms län

 

Inga kommentarer

Innan du kommenterar, läs våra regler för kommentarer.