Efter att vi varslat om nyanställningsblockad kom så medlare in i bilden, de tillträdde förra söndagen den 15 april. På onsdagen den 18 april fick vi ett bud från medlarna, som vi skulle svara på dagen därpå. Men av någon anledning drog medlarna tillbaka detta bud dagen efter, utan att vi fått svara på det! Istället satte de igång och började producera ett nytt bud. Vad hände egentligen?? Ja, det lär vi väl aldrig få svar på.

Samma kväll kom ett nytt bud från medlarna. Vi sköt fram nyanställningsblockaden timme för timme från midnatt, då stridsåtgärderna skulle ha trätt i kraft. Dessvärre kunde vi konstatera att budet vi fått var för dåligt och det innehöll inga av de för våra medlemmar viktiga villkorsförbättringar som vi hade krävt. Av den anledningen tackade vi nej till budet och nyanställningsblockaden trädde därmed i kraft klockan 02:00 i fredags den 20 april.

Under helgen blev vi återigen kontaktade av medlarna inför den stundande sympatistrejken på flygbussarna. Medlarna ville återuppta förhandlingarna och i dag har dessa fortsatt. Våra viktiga frågor fanns med i diskussionerna som fördes på förmiddagen och vi gjorde då bedömningen att det fanns förutsättningar för ett avtal. Med den insikten beslutade vi därför att skjuta fram flygbusstrejken ett dygn.

Så, efter många och långa turer kunde vi i dag måndag den 23 april träffa ett nytt kollektivavtal med Vårdföretagarna för personliga assistenter! Utifrån alla dessa turer som varit, och den resa som vi gjort, så är vi och vår delegation nöjda med att ha fått till ett avtal med villkorsförbättringar och en ökad anställningstrygghet. Vi har också lyckats lyfta fram en osynlig yrkesgrupp i ljuset och visat på det fantastiska arbete de utför för en alltför låg lön och urusla villkor! Det nya avtalet innebär att vi har förbättrat uppsägningstiden och fått igenom att man ska fastställa en sysselsättningsgrad för sex månader åt gången, vilket gör att man har en förutbestämd arbetstid och därmed en jämn fast inkomst. Vi har fått löneökningar på 664 kronor som ska fördelas i lokala förhandlingar och också höjt lägstlönen med samma belopp. Därmed har de som har det allra sämst fått löneökningar som motsvarar över 4 procent. Personliga assistenter är så klart värda ännu mer, men vi har nu att förhålla oss till den kostnadsram på 2,6 % som är satt på arbetsmarknaden, dels av industrin, men också av Handels.

Vi och vår delegation är som sagt nöjda med att för första gången på länge faktiskt ha fått förbättringar i villkoren. Det är bara synd att det skulle krävas en konflikt för att nå dit. Det är konstigt att arbetsgivarna inte har varit mer beredda på att förbättra villkoren för en grupp som så länge har haft så dåliga löner och otrygga anställningsvillkor. Men nu är vi en bit på väg!

Vad handlar den här konfliken om då? Jo, den handlar om att vi inte kan acceptera en löneökning i procent. Den fastspikade procentsatsen på 2,6 som gav industrin 625 kronor skulle för våra personliga assistenter innebära en löneökning på 500 kronor per månad! Lönegapet mellan kvinno- och mansdominerade grupper skulle därmed öka och det är vare sig solidariskt eller rättvist.  Vem vinner på att högavlönade män eller högavlönade tjänstemän drar ifrån lönemässigt?? Jag undrar vem i samhället som är för en sådan utvecklig?!

Man ska också ha klart för sig att det inte på något sätt är synd om dessa företag. Från årsskiftet höjdes assistentersättningen från Försäkringskassan med 9 kronor per timme. Vårt lönekrav om löneökningar på 960 kronor motsvarar 5,58 kronor per timme.  Vi tycker att assistenterna är värda den löneökningen vi kräver och företagen kan inte gömma sig bakom att det inte finns pengar.

Kommer då brukarna att drabbas av konflikten? I en konflikt är det oundvikligt att personer drabbas och det kommer att hända nu också. Men eftersom det handlar om en nyanställningsblockad så kommer det inte i första hand att slå mot brukarna. Vi vill att konflikten ska drabba arbetsgivarna och att man ska förstå att vi menar allvar med våra lönekrav. Vi vill förhandla och vill ha löneökningar i kronor som motsvarar det andra på arbetsmarkanden har fått. Därtill vill vi ha en extra satsning på 100 kronor som ska rätta till löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade grupper. 100 kronor som är ett steg på vägen mot jämställda löner. Detta hotar inte Sveriges ekonomi.

Nu tar vi fajten för personliga assistenter!

Att arbeta som personlig assistent kan vara otroligt givande. Som personlig assistent hjälper du en annan människa att leva som han eller hon vill. Du lär dig mycket och ni kanske blir goda vänner efter en tid. Din arbetsplats följer med brukaren, i hemmet, på jobbet, i skolan, på semestern.

Men det finns också baksidor i yrket. Våra medlemmar vittnar om att de många gånger blir utnyttjade som pigor och tvingas att exempelvis måla hus, servera på middagar, passa andras barn, tvätta familjens kläder och andra uppgifter som faktiskt inte är personlig assistans, utan något helt annat. Personlig assistans handlar om att vara brukarens armar och ben i de fall det behövs och hjälpa brukaren att klara vardagen. Ofta är anställningsvillkoren dåliga och anställningstryggheten närmast obefintlig. Som personlig assistent i någon annans hem kan man många gånger känna sig väldigt ensam och utsatt. Vill brukaren inte längre ha den personlige assistenten, så är det bara att gå.

I dag har vi överlämnat våra avtalskrav till arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna. För ett fackförbund som Kommunal är bättre villkor för personliga assistenter en högt prioriterad fråga. Nu när vi drar igång avtalsförhandlingarna så kräver vi, förutom löneökningar och höjda ersättningar, bland annat att en uppsägningstid om en månad vid tidsbegränsad anställning införs i avtalet. Avtalets regler vid anställningens upphörande ska så långt möjligt vara likvärdiga för alla anställda, oavsett om man är tidsbegränsat anställd eller inte.

Delade turer är ett problem för många av våra medlemmar inom personlig assistans. Delade turer innebär att den anställde jobbar några timmar, för att sen ha ett uppehåll på några timmar i väntan på nästa jobbpass lite senare samma dygn. Den totala arbetsdagen blir väldigt lång, trots att den faktiska arbetstiden kan vara relativt kort. Vi yrkar därför att arbetsgivaren ska betala ersättning för timmarna mellan arbetspassen, när man arbetar delad tur.

Ett stort bekymmer för Kommunal är att så många personliga assistenter väljer att stå utanför facket. Om vi på riktigt ska kunna förändra villkoren i branschen och sätta hårt mot hårt för att få förbättringar i anställningsvillkoren, så krävs det att många personliga assistenter är med i facket! Ett stort antal medlemmar ger legitimitet att förhandla om bättre villkor och ger oss respekt vid förhandlingsbordet. Vi är många, vi kan och vi vågar. Därför så måste organisationsgraden öka!