För avtalsdelegationen innebär sådana här slutförhandlingar mycket väntan, ovisshet och hela tiden nya besked och frågor att ta ställning till. Jag vet att det kan bli tröttsamt att sitta långa dagar och sena kvällar i en konferenslokal och bara vänta på senaste nytt från förhandlingarna. Av detta märktes dock ingenting när vi sent i går kväll gemensamt diskuterade det senaste förslaget och delegationen valde att rekommendera förbundsstyrelsen att anta förslaget till nytt kollektivavtal! Det ger sådan inspiration och energi att träffa våra engagerade och duktiga förtroendevalda medlemmar som brinner för dessa viktiga frågor! 

Hur blev det nya avtalet då?

Avtalet är ettårigt, dvs från den 1 april 2012 till den 31 mars 2013. Löneökningarna uppgår till 650 kronor i månaden, vilket motsvarar 3 %. Därmed ligger det något över det s k ”märket” som industrin tidigare fastslagit. Dessa pengar kommer sedan att förhandlas och fördelas i lokala löneförhandlingar. Lönerna ökar retroaktiv från den 1 april i år. Lästalönerna i avtalet höjs med lika mycket och höjningen sker den 1 september i år och från samma datum höjs alla ersättningar med 2.6 %.

För våra medlemmar som arbetar inom räddningstjänsten införs nu ytterligen en storhelgsdag, vilket gör att ob-ersättning för storhelg kommer att utbetalas för Annandag påsk till denna grupp.

En av våra högst prioriterade frågor har varit att införa en begränsning av visstidsanställningarna. I avtalet har vi nu begränsat möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra till tre år. Vårt krav var två år, men vi nådde inte ända fram den här gången. Däremot är vi överens med SKL om att inom avtalsperioden göra ett gemensamt arbete om att få ner tiden ytterligare och också gemensamt se över hur man ska kunna minska antalet visstidsanställda och istället få fler fastanställda och på heltid. Vi vill också inrikta arbetet på att begränsa möjligheten till delade arbetspass och vi intensifierar arbetet för fler heltider. 

En annan viktig fråga för oss var att få bättre villkor för de medlemmar som drabbas av en arbetsskada eller ett olycksfall i sitt arbete. Med det nya avtalet får man nu som medlem ersättning från försäkringen fullt ut från första dagen och man slipper den självrisk som tidigare fanns.

Arbetskläder har även det varit ett av våra viktigaste krav. Denna gång nådde vi inte ända fram, men under avtalsperioden ska vi tillsammans med SKL göra en inventering av hur det ser ut med arbetskläder hos olika kommuner och landsting. Vi kommer att kartlägga och belysa inom vilka områden vi behöver göra förbättringar gällande arbetskläder. Trots att vi inte nådde dit vi ville med våra krav känns det ändå bra att vi kommer att belysa frågan, för att framåt också kunna åtgärda detta.

Vi kommer också att jobba vidare med de så kallade introduktionsanställningarna, som ska ge ungdomar en ingång till arbetslivet och förena arbete med utbildning. Lägstlön ska utgå för den tid man arbetar på arbetsplatsen. Vi är överens med SKL om att arbete ska kombineras med utbildning, som ska kvalitetssäkras. Hur detta ska gå till och när det ska införas ska vi nu fortsätta att arbeta med. Jag vill dock förtydliga att detta inte är ett sätt att sänka ungdomslönerna, som Jan Björklund vill göra gällande! Arbetet går ut på att få ungdomar intresserade av att arbeta inom vård och omsorg, för att långsiktigt klara av de stora rekryteringsbehoven som finns. 

Motsvarande ska göras för ungdomar som går ut omvårdnadsprogrammet, men dessa ungdomar ska garanteras en fast anställning efter ett år. Detta för att minska visstidsanställningar och för att unga människor ska slippa gå på otrygga anställningar i eviga tider, men även för att göra utbildningen mer attraktiv, då man vet att man är garanterad ett arbete efter genomförd utbildning. Det är viktigt att vi får fler sökande till skolorna för att klara framtidens välfärd, men också för att höja statusen för våra grupper!

Utifrån rådande förutsättningar är vi nöjda med avtalet, vi har haft goda diskussioner med motparten och det känns bra att vi under avtalsperioden ska lyfta fram några av våra viktigaste frågor i gemensamma arbetsgrupper. Men tiden går snabbt, och om bara några månader påbörjar vi förberedelserna till nästa års avtalsrörelse!

Nu väntar några dagars ledighet för att återgå i den normala dygnsrytmen efter många sena förhandlingskvällar. Jag tänker njuta av den värmande vårsolen och göra så lite som möjligt!

Veckans utspel har handlat om att centerpartiet gett sig in i lönediskussionen. Det är helt bedrövligt och oacceptabelt att politiska partier ger sig in i diskussioner om våra löner! Den här gången tycker centern att man ska sänka ingångslönerna på arbetsmarkanaden mellan 20–25 %, och märk väl, nu pratar man inte bara om ungdomar utan om ALLA! Vi har sågat alla förslag om sänkta ingångslöner för ungdomar som folkpariet fört fram tidigare, så jag behöver väl knappast säga vad vi tycker om detta förslag och korkade utspel.  Men som jag sagt tidigare, jag tror inte ens att dessa politiker vet hur låga ingångslönerna är i verkligheten. Vi anser att man istället ska höja lönerna för att få människor intresserade av att jobba inom vård, skola och omsorg.

Förhandlingar pågår just nu på många av våra avtalsområden. På en del områden går det riktigt trögt, medan förhandlingarna fortlöper på i god anda på andra områden.  Jag har den här veckan träffat och diskuterat med våra delegationer för avtalen med Fastigo och KFS.  Den viktigaste frågan för våra medlemmar på dessa områden är givetvis löneökningarna, men det finns även saker att förbättra i de allmänna villkoren.

Vi följer med stort intresse vad som händer i kollektivavtalsförhandlingarna med Handelsanställdas förbund och Svensk Handel. Arbetsgivarparten har strandat förhandlingarna och vill att Medlingsinstitutet träder in och medlar, något som Handels hittills inte har accepterat. Jag anser att det är helt rätt beslut av Handels att inte gå med på detta. Dels har Svensk Handel inte varit beredd att förhandla med Handels och dels så har Medlingsinstitutet klart deklarerat att de ställer sig på arbetsgivarnas sida och meddelat att de inte tänker medla på något annat än 2,6 %. Det kallar inte jag medling. Jag har alltid trott att medla innebär att man ska ena två parter och två intressen och hitta en kompromiss som båda parter kan leva med. Ingen kommer att vara helt nöjd, men inte heller missnöjd. Men ordet ”medla” får nu en helt annan innebörd när de uppger att de bara medlar på 2,6 % och inget annat!

I dag har Handels krävt att Svensk Handel ska komma tillbaka till förhandlingsbordet och fortsätta förhandlingarna, de anser inte att arbetsgivarparten har tagit sitt ansvar när de så tydligt markerat att de inte är beredda att förhandla.  Om Handels inte lyckas med detta så hotar en konflikt på arbetsmarknaden. Det är en konflikt som Kommunal är beredd att stödja!

Veckans stora snackis, och kontakterna med media jag har haft denna vecka, har handlat om förslaget från det folkpartistiska kommunalrådet i Sollentuna Lennart Gabrielsson, om att kommunen vill införa särskilda ungdomsavtal. Han vill att ungdomar under 25 år ska kunna anställas till 75 % av lägstlönen, alltså för ca 12 000 kronor i månaden.  Det är ju en ganska absurd tanke, var finns långsiktigheten för att lösa ungdomsarbetslösheten i denna idé?

En stor personalbrist väntar inom vård och omsorg i framtiden. För att locka fler ungdomar att utbilda sig inom branschen och för att fler ska vilja ta arbete inom omsorgen så måste arbetsgivarna ta itu med ett flertal brister och problem. Lönerna behöver höjas och de fasta anställningarna måste bli fler, det duger inte att var tredje person är visstidsanställd. Arbetsvillkoren måste bli bättre, det är inte acceptabelt att delade pass ökar och att arbetsmiljön för våra medlemmar ständigt försämras.

Att det behövs fler ungdomar i exempelvis äldreomsorgen och barnomsorgen är helt riktigt. Men ger sänkta lägsta löner fler jobb? De sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar som infördes av alliansregeringen under 2007 kan för arbetsgivarna kostnadsmässigt jämföras med en sänkning av lägstlönen med 14 %. Men detta har inte gett någon effekt på andelen anställda ungdomar, enligt den rapport som publicerades förra sommaren. Istället har andelen tvärtom minskat. Vi tror att man måste gå en annan väg än att dumpa lönerna. Vi anser att man måste förbättra löner och arbetsvillkor, och då är inte sänkta löner ett framgångskoncept.

Vi är beredda att föra en konstruktiv diskussion om hur ungdomsarbetslösheten kan minska. Ett sätt kan vara yrkesintroduktionsavtal där utbildning och arbetsplatsförlagd praktik varvas och som leder till ett fast jobb.  Gabrelssons kortsiktiga projekt går ut på att utnyttja ungdomar i ordinarie verksamhet till ett billigt pris. Det kan vi aldrig acceptera!

Avtalskrav
Vi fortsätter att överlämna krav. I går stod KFS på tur. KFS står för Kommunala Företagens Samorganisation och är arbetsgivarorganisationen för samhällsnära företag . Omkring 80 procent av KFS medlemsföretag ägs av kommuner och landsting, medan resterande 20 procent är helt eller delvis privata.

Kraven avser branscherna anläggning, fastighet och näringsliv, konsult och service, läns- och regionmuséer, parkering, renhållning, turism och fritid, utbildning, VA samt vård och omsorg.

Förutom löneökningar och bättre villkor för visstidsanställda kräver vi att en lägsta grundersättningsnivå införs vid beredskap, att föräldrapenningtillägg utbetalas i 180 dagar och att båda föräldrarna har rätt att besöka mödravård på betald arbetstid.

Vi kräver också att om arbetsgivaren bryter den anställdes påbörjade semester, så ska den avbrutna ledigheten kompenseras med kvalificerad övertid. Vi kräver också fler semesterdagar än lagens 25, i de branschavtal där det saknas. Vidare kräver vi arbetskläder på de områden som inte har det i dag.

Andra viktiga frågor som vi vill lösa är att alla företag ska ansluta sig till företagshälsovård och att alla anställda erbjuds kontinuerlig kompetensutveckling .

Ja, detta är ett axplock av våra krav till KFS och som vår delegation prioriterat som de viktigaste kraven i årets avtalsförhandlingar.